Säsongsanalys: Mittfältare
Mittfältet. Det man "vinner matcher med". Navet i laget. Det har på mittfältet, precis som i övriga Arsenal, varit höga berg och djupa dalar under säsongen. Det är dags att bena ut varför det har sett ut som det gjort och vilka som bidragit med vad.
" 'En svettig sommar i London' av Arsene Wenger. En gastkramande thriller om hjärta, pengar och svek. Baserad på en verklig händelse". Så skulle Adlibris beskrivning av den bok Wenger påstod sig kunna skriva om förra sommaren kunna se ut. Francesc Fàbregas Soler återvände, efter mycket om och men, hem till Katalonien. I Dante Alighieris "Den gudomliga komedin" är helvetet uppbyggt i nio kretsar. Den fjärde beskrivs på följande sätt: "De giriga och slösaktiga tvingas rulla stora stenar mot varandra". Då vet vi vad Samir Nasri gör under semestern. Men vi ska inte älta det förgångna utan fokusera på nuet.
Hade ett dygn bara bestått av 23 timmar hade det förmodligen blivit en betydligt värre säsong än vad det faktiskt varit. Varför? Mikel Arteta. Mikel kommer, precis som alla mittfältare, att få en egen liten del och analys här. Det är dock värt att betona hur denna värvning, vars offentliggörande dämpades av Big Bens tolvslag, varit avgörande för Arsenal. Spanjoren som varit spindeln i nätet lämnade oss och ersattes av en annan spansk spindel. Men vi återkommer till Arteta lite senare.
Hur kan man då beskriva mittfältets insats under säsongen som gått? Bra. Dålig. Stark. Naiv. Kämpande. Slö. Det är bara att välja något. Eller allt. Att föregående säsongs stora stjärna Jack Wilshere missade hela säsongen var självklart inte något som gjorde att mittfältet blev bättre. Att ingen minns hur Abou Diaby ser ut är även det föga överraskande. Alex Song har inte varit den defensiva kraft som han varit de två föregående säsongerna och det har bidragit till att defensiven i många matcher har läckt som ett såll. Aaron Ramsey har inte heller rosat marknaden under säsongen vilket naturligtvis blir extra tungt när man redan har ett skadeskjutet mittfält.
En väsentlig skillnad på mittfältet den här säsongen jämfört med förra är åldern på spelarna. Det pratas ständigt om att Arsenal behöver rutin och det fanns nu. Arteta, Benayoun och Rosicky har höjt snittåldern markant. Det var också dessa tre som i mångt och mycket såg till att det gick så (relativt) bra som det gjorde.
Det är dags att analysera och betygsätta spelarna individuellt.
Alex Song - 3
Det är lätt att glömma att Song inte fyllt 25 än. Han kommer att bli bättre och bättre och utvecklas ännu mer. Han har utvecklats den här säsongen också, men kanske inte på det sätt som många trott och hoppats på. Han har assisterat till många mål och inte minst van Persie vilket i många matcher varit direkt avgörande. Därför är det lätt att man blundar för det han den här säsongen har tappat i defensiven. Alltför många gånger har hemjobbet varit undermåligt. Songs jobb ska vara att agera vägg mellan backlinjen och sina mittfältskollegor. Lyckligtvis har Arteta kunnat ta den rollen på ett bra sätt men det ursäktar inte Songs oförmåga att faktiskt ta det jobb han är ämnad att göra. Det märks dock ibland att han varit sliten. 46 matcher (alla från start) under säsongen och bara Szczesny och van Persie har spelat fler matcher under säsongen. Det godkända betyget är tack vare alla assist han har gjort, för de har faktiskt varit många och viktiga.
46 matcher - 1 mål
Mikel Arteta - 5
Den sista och avgörande matchen mot West Bromwich slutade med vinst. Det var den första vinsten utan Mikel Arteta på planen för säsongen (vi vann borta mot Liverpool när han skadade sig). Det om något säger hur viktig han har varit. Arteta har bidragit med den livsviktiga rutin och mognad som Arsenal har skrikit efter så länge. Spanjoren är bra offensivt och har en rejäl bössa, vilket han visat vid ett par väl valda tillfällen, men har mer eller mindre tvingats ta en defensiv och tillbakalutad roll då Alex Song bara haft siktet riktat framåt under säsongen. Arteta hade högst passningsprocent av alla spelare i hela Premier League den här säsongen, hela 91%, vilket inte är något annat än imponerande. Hans passningsfot i kombination med arbetskapacitet och speluppfattning gör Arteta till mittfältets viktigaste kugge i Arsenal den här säsongen, utan tvekan. Med facit i hand Wengers bästa värvning i somras.
Yossi Benayoun - 4
Wenger: "Vad sägs om att låna in en spelare från Chelsea som de själva inte vill ha?". Många höjde på ögonbrynen, rynkade på näsan och röt till när det blev klart att Yossi Benayoun lånades in från Londonrivalen. Samma personer gör samma grimaser nu, men i frustration över att det inte var en permanent deal. Yossi Benayoun är ett fullblodsproffs. Oavsett om det var från start eller i ett inhopp så gav israelen alltid allt. 100% ständigt. Det visade han senast i söndags när han genom att ge allt i en toklöpning lyckades göra det livsviktiga 1-0 mot West Bromwich. Han erbjöd något unikt. Ett enkelt men otroligt intelligent spelsätt. Det är lätt att upprepa sig när man ska beskriva Benayoun men det går inte att sluta tänka på hans ständiga löpande. Om det så var för att stressa en bollhållande back eller jobba hem för att försvara. Sex mål på 25 matcher är imponerande. Jag hoppas att Benayoun blir erbjuden ett kontrakt.
15 starter, 10 inhopp - 6 mål
Aaron Ramsey - 2
Hur mycket jag än vill så kan jag inte ge Ramsey godkänt. Att det började gå bra när han skadade sig i februari kändes tyvärr inte som en slump. Ramsey har blixtrat till med tecken på riktigt bra spel sporadiskt under säsongen men det är inget som funnits under en längre period. Sidledspassningar behöver inte nödvändigtvis vara något dåligt, men det är det ofta när det handlar om Ramsey. Han har en förmåga att "kladda" på bollen en eller två sekunder för länge och vips så är den nyligen uppenbara målchansen borta. Men han har gjort viktiga mål som det sena segermålet borta mot Marseille och kvitteringen borta mot Liverpool. Det är ingen tvekan om att han har potential, det kan bli riktigt bra. Men inte än, inte nu. Sedan måste man faktiskt stanna upp och betänka på vad det faktiskt handlar om. Vi har en 21 år gammal kille som gör sin första hela säsong efter den hemska skadan han fick för drygt två år sedan. Han ska inte behöva få det ansvaret han fått den här säsongen. 44 matcher är på tok för mycket för en Aaron Ramsey i det här skedet.
35 starter, 9 inhopp - 3 mål
Tomas Rosicky - 4,5
Inledningsvis var det både bu än bä, om än mer bu. En blandning av sött och salt som Berghagen skulle sagt. Man hade glömt hur bra Rosicky faktiskt varit och kan vara, när han får vara hel och spela regelbundet. Men det fick vi beskåda med besked under våren. Den form tjecken hittade var ren poesi. Hans yttersidor, tacklingar och ha-ryggen-mot-motståndaren-för-att-sedan-vända-om-och-gå-förbi-manövrar är lika unika som de är underbara. Precis som Benayoun så har han en enkelthet som ändå blir genial. Var tillsammans med övriga "gubbar" på mitten en högst bidragande orsak till att Arsenal i höst spelar i Champions League. Sex poäng totalt under säsongen är inte någon större bedrift men det han bidragit med i spelet under våren har varit ovärdeligt.
25 starter, 13 inopp - 2 mål
Francis Coquelin - 3
Hade tidigare gjort några framträdanden i FA- och Carling Cup men gjorde debut i ligan den här säsongen. Det kunde blivit en roligare start. Coquelin spelade från start när Arsenal krossades med 8-2 på Old Trafford. Men det var, lite förvånande, Coquelin som såg till att det inte såg ännu värre ut på mitten. Wenger bytte ut honom i halvtid och Arsenal tappade allt. Den unge fransosen har spenderat lika mycket tid, om inte mer, på ytterbacken än mittfältet den här säsongen och det har han gjort bra. Hans snabbhet och teknik gör sig bra på en ytterbacksposition. På mittfältet har han också varit bra även om det ibland märks att han har mycket att lära. Men tekniken, farten och arbetskapaciteten finns redan och han kommer bara att bli bättre och bättre.
13 starter, 4 inhopp
Emmanuel Frimpong - 2,5
Gjorde sin ligadebut hemma mot Liverpool och det slutade med ett rött kort. Not so dench... En oslipad diamant (nåja) med stor potential att bli en riktig tegelmur på mitten, men han behöver jobba på vissa saker. Han har ett enormt hjärta och en enorm vilja på planen vilket fansen älskar att se, men det är en balansgång. Hjärtat får inte ta för stort övertag på hjärnan. Relativt brytningssäker och en riktigt bra bollvinnare. Kan han bara jobba lite på impulserna, tekniken och positionsspelet så finns det något mycket intressant här.
9 starter, 5 inhopp
Abou Diaby - -
Mannen, myten, legenden. Har ni sett honom under säsongen? Nej, ni hann nog blinka. Det hela är tragikomiskt. Det är stående skämt varenda säsong. Den skadade Diaby. Alla vet att det finns en riktigt bra fotbollsspelare i Diaby, saken är den att han aldrig hinner visa upp det innan han går sönder igen. Han har gjort fem inhopp den här säsongen och det är därför en ren och skär omöjlighet att bedöma hans insatser. Men man kan direkt se att han har något att bidra med. Han har en förmåga att komma in i spelet direkt oavsett om han varit borta två veckor eller ett halvår. En tyngd och ett driv ingen annan i Arsenal har. Diaby har hunnit fylla 26 och det är verkligen dags att börja fundera på om han har en framtid i Arsenal eller inte. Att han på eget bevåg tagit kontakt med olika läkare och flugit över hela jorden för att lyckas bli kvitt sina skador visar på att han själv i alla fall vill skapa sig förutsättningar för en fortsättning i The Gunners. Och jag är lika envis som Wenger och säger att han i alla fall ska få nästa säsong på sig.
5 inhopp
Det är ju ingen hemlighet att Arsenal har många unga och lovande spelare utanför A-truppen. Vad finns då att tillgå i mittfältsväg i de yngre leden? Det senaste och kanske mest spännande tillskottet är Thomas Eisfeld som anslöt till Arsenal från Borussia Dortmund i januari i år. Den unge tysken har imponerat under sin relativt korta tid i reservlaget och det är inte helt omöjligt att han får chansen att visa upp sig på riktigt i någon Carling Cupmatch nästa säsong. En annan spelare som är i ropet är Chuks Aneke. Den gänglige mittfältaren fick göra ett inhopp i Carling Cup den här säsongen. Till skillnad från Eisfeld har Aneke varit i Arsenals sedan barnsben och det är alltid kul med spelare som spelat upp sig i klubben. Oguzhan Özyakup, född i Holland men numera turkisk medborgare, fick göra två inhopp i Carling Cup den här säsongen och är även han ett namn som det pratas om i korridorerna på Emirates.
En ung, lovande mittfältare från Barcelona. Låter det bekant? Jon Toral, född 1995, är också han ett nytt tillskott i Arsenal och anses ha stor potential. Toral är född i Katalonien men hans mamma är från England, för den som tycker att det är viktig information. Vi måste ju även nämna vår alldeles egna Kristoffer Olsson. Svensken anslöt till Arsenal inför den här säsongen och är precis som Jon Toral född 1995. Kristoffer är en kreativ mittfältare och blev i dagarna hyllad av Steve Bould som ser stor potential i svensken. Serge Gnarby är en intressant tysk mittfältare som beskrivs som "en offensiv all-roundmittfältare".
