St Totteringham's Day - Countdown - 10 Maj
10 Maj - En vandring tillbaka
Historien förtäljer att 22 April 1911 var den första St Totteringham's Day. Inte före att den överhuvudtaget firades då, då Arsenal inte ens var i Norra London och för övrigt hette de Woolwich Arsenal då. Vad Spurs hette? Ingen aning. Troligtvis North London Soccer Team for Girls. Gunners vann i alla fall i den näst sista omgången och hamnade således före Spurs.
Detta var en tid av kaos i London. Ekonomin och finanserna var sisådär. Gunners plöjde i Woolwich på Manor Ground och Plumpstead Common och den härlige köpmannen Henry Norris letade land för en ny plan i Norra London. 1913 inleddes Highbury-eran och rivaliteten mellan norra Londons grannar inleddes. Den spetsades till extra runt 1919, då Gunners egentligen hade åkt ut ligan, men smart politik, en viss mått av förhandling och en trolig extremt tjock plånbok tllsåg att Gunners var tillbaka i högsta divisionen. Att Spurs fick lida för det med nedflyttning etc gjorde rivaliteten större. Sedan dess är Gunners i högsta divisionen. Vi firar snart 100 år. Unikt. Spurs har sedan 1919 åkt hiss mellan divisionerna, liknande Wigan, Blackburn och Wolves.
Chapman-eran under 30-talet bjöd på en del godis. Exempelvis minns säkert - nja kanske ändå inte - vissa fans slutrafflet 1927, då Gunners i sista omgången krossade grannarna med 4-0, passerade Spurs och viftade med St Totteringham's Day-Bucklan i en parad på Seven Sister's. Åtta år senare var det en kakafoni av ljud och symfonier, då St Totteringham's Day firades 22 Mars och året slutade med att Gunners vann ligan och Spurs ramlade ur,
Gunners absolut värsta period i förhållandet med våra kusiner från landet är 60-talet, då Spurs under Bill Nicholson hade ett lag med osedvanlig hög klass. Laget vann ju dubbeln 1961 exempelvis. Under ett av 10 år på 60-talet lyckades Gunners hamna före Spurs, Kommer troligtvis inte att hända igen.
Senaste gången vi inte firade St Totteringham's Day var 1994/95. Ett mediokert år, då Graham sparkades och vi spelade cupvinnarcup-final och gamla Spursaren Nayim avgjorde. Det kändes extra bittert. Jag minns händelsen som igår. Sov inte en blund, var som ett vrak på jobbet dagen efter.
Sedan den säsongen har Gunners paraderat varje år. En stor bil-kortége genom norra London. Södra delarna kring Finsbury, Islington och Highbury har tagit ledigt, det har grillats korv och man har mått osedvanligt bra.
Värt att notera; 2003/2004 hade vi bara spelat 28 matcher av 38 när bucklan lyftes. Naturligtvis var detta Invincibles-året och Gunners var bästa laget i världen, Ett fantastiskt år. No doubt about it. Alla var efter Gunners då. Därför är det intressant att konstatera att 9 Mars 2008 är det tidigaste datumet någonsin för St Totteringham's Day. 2008? Gunners var näppeligen skitbra då. Inte mycket till motstånd i norra London då inte.
Ifjol gick det till match 35, iförfjol sista omgången och i år rundar vi av det med ytterligare en rafflande strid in i sista omgången. Men bucklan står färdig, kortégen är förberedd, grillpartyt är planerat.
9 Maj - "The same procedure as every year, Mr Wenger?
Som jul. Som midsommar. Som en nykläckt larv i ett träd.
Det kommer varje år. Återkommande traditioner gillas. Mycket.
St Totteringham's Day är en sådan. Dagen då det är solklart att Gunners slutar före Spurs i engelska ligatabellen. Vi kanonjärer firar denna från ligastart, eftersom vi vet att det alltid blir en fest. Varje år. "The same procedure as last year, Mr Wenger?".
Året har varit en konstig och omvälvande resa. Efter att Gunners och Spurs ledning träffades i ett solkigt konferensrum i Walthamstow i höstas under överinseende av Londons borgmästare och FA, så lades riktlinjerna upp för att säsongen skulle bli lite mer spännande än det normalt sett är. Ingen av Spurs eller Gunners fans tycker att ett normaliserat läge, där Gunners fans firar i Mars, är ett spännande läge. Alltså smiddes det ränkor och planer i detta solkiga rum. Vad man sade var att Spurs skulle släppas iväg. Ett handikapp helt enkelt, för att se om säsongen skulle bli mera spännande. "Shall we say..ten points?" föreslog Ivan Gazidis. Spurs representanter tittade förtvivlat på varandra. En började räkna på fingrarna och fick inte ihop det, en annan svettades ymnigt. Ten? Hade han inte hört det ordet förut. Men var?
Sagt och gjort. Gunners drog ned på takten. Spurs fick sitt försprång och det var lite liv i jakten på St Totteringham's Day. Nervositeten var total bland våra grannar i Norra London. Ett sådant läge. Tio poängs försprång och ligaslutet närmade sig. På gatorna kring White Hart Lane så smög sig viss skadeglädje in och minsann började man inte tro på möjligheter att för en gångs skull komma före Gunners i ligan. För de genuina "Hard-Core" Spursarna- dvs de som för evigt är fördömda att leva i kättingar och i Dantes Inferno på grund av ett magnifikt uselt val av favoritlag - så smög sig en viss irritation in. De försökte lugna de andra fansen och påtala "We are Spurs. We never disappoint our fans. We never bring joy either. ". De insåg faktumet. Inte ens tio pinnars handikapp och Gunners spelande i sockiplast skulle hindra Norra Londons skinande riddare att springa förbi på målrakan, skänka en tanke till de misslyckade grannarna och nämna "det var ju kul så länge det varade, inte sant? Nästa år får ni tolv pinnars försprång".
Så nu står vi här. Överenskommelsen i Walthamstow har skänkt lite liv till kampen om St Totteringham's Day. Den enda bucklan värd namnet. Fuck Champions League, Fuck FA-cup och ligan. Det är för lag med omisskändlig köplusta, shejker med för mycket pengar och mancunians med rödare näsor än Rudolf. På söndag ställer vi ytterligare en buckla i Gunners fantastiskt välfyllda prisskåp. Kanske får vi flytta på en av de tretton ligabucklorna?
Söndag. Sunday bloody Sunday.
Gunners skall till Baggies. Seger räcker. Troligtvis räcker oavgjort, för Spurs skall ta hand om Fulham och känner jag Spurs rätt, så har de kalasat på valfri italiensk nationalrätt, skickat halva laget till toaletten och spelar sitt normala intetsägande passningsspel. Fast en blind höna kan hitta ett korn och Gunners måste nog segra. För att vara på den säkra sidan. Gunners mot Baggies? Fjärilar i magen? Äh, nä,jo,va, inte, eller kanske.jo....Gunners har klappat ihop förut och skall man vara brutalt ärlig så har Gunners räddats av gong-gongen de senaste matcherna. Norwich-matchen borde avgjort St Totteringham's Day och direktkvalificeringen för Champions League, men en viss domare ville annorlunda och så borde ju naturligtvis van Persie gjort fem. Spurs tappade sedan viktiga poäng mot Aston Villa och det tackar vi för.
På Söndag smäller det och trots att jag på mitt vanliga sätt menar att Gunners utan tvekan plockar hem den tredje platsen så kanske det infinner sig viss oro ibland... fast å andra sidan. Spurs överraskar sällan och faller med största sannolikhet på mållinjen vilket som. Extra kul skulle det vara om Gunners segrar, Spurs förlorar, släpper in Newcastle till fjärdeplatsen och sedan får Chelsea stryk av Bayern München. Fast kan man få ha så kul. Parallellt så dubbeldiskas Manchester-lagen för att de är just från Manchester.
Vi räknar ned. Löpande...
