Stormen före lugnet?
Att det blåste kring klubben och Wenger i våras är minst sagt ett understatement. Vi hade chans på hela fyra titlar. Det blev aldrig fyra titlar. Det blev inte någon.
Efter en briljant insats hemma mot Barcelona i första åttondelsfinalen av Champions League såg det ljust ut. Nästan bländande. Det ljuset slocknade dock ganska snabbt den där sista söndagen i februari. Vad hände? Inte ens två veckor tidigare hade vi slagit världens bästa lag (tro mig, det tar emot att använda det epitetet). Nederlaget i Carling Cupfinalen var droppen som fick bägaren att rinna över.
Det blev knappast bättre i och med uttåget ur Champions League, efter en match som bland annat innehöll ett av dem mest absurda röda kort i mannaminne. Kritiker och missnöjda fans fick vatten på sina kvarnar. Det har inte varit lätt att vara Gooner de senaste säsongerna. Men det har nog aldrig varit så jobbigt som det var i våras. En total kollaps. Och även om vi hade en teoretisk chans på ligatiteln med bara fåtalet omgångar kvar så ville de flesta att säsongen bara skulle vara över.
Vad har då hänt sedan säsongen tog slut? Ja, bortsett från ett par mediokra matcher i Asien och en stabil seger borta mot Köln så har det väl mer eller mindre varit uteslutande negativa nyheter och spekulationer. Det leks ”Hela havet stormar” på transfermarknaden, men Wenger sitter lugnt på sin stol och låter de andra springa runt, runt. Bra? Dåligt? You be the judge. Det finns många frågor och problem, med till synes ännu fler svar och lösningar. Att vi behöver förstärka defensiven med minst en back är så självskrivet att jag inte ger det något utrymme i den här texten. Det största och nu mest akuta problemet är Cesc. Man kan inte lita på mycket under Silly Season men det är mer eller mindre ett faktum
Att vår kapten tar första bästa flyg ner till värmen i början av nästa vecka. Vad det innebär? Precis som i alla andra frågor så finns det många förslag på lösningar. Vissa vill öppna den stora plånboken (”öppna vad sa du?”) och köpa bästa möjliga ersättare. Jag tillhör dock den skara fans som inte nödvändigtvis vill köpa just en ”ny Cesc”. Det har föreslagits tidigare, men det är först nu när vi blir av med vår smörpassare som vi kanske på allvar kan börja gå tillbaka till ett 4-4-2 system. Precis som förr. Ni vet, det var ju bättre då.
Visst tappar vi en otroligt bra och oersättlig spelare i Cesc. Men det finns faktiskt positiva saker med hans flytt. #1: Vi får en ny kapten. Tror inte att någon säger emot mig när jag säger att Cesc är en underbar spelare, men en urusel kapten. Om inte annat så har han visat det genom sin frånvaro i sommar, så väl från laget som från uttalanden. #2: Vi slipper den eviga transfercirkusen med alla turer fram och tillbaka som varje sommar får alla, förutom Barcelona, att ta fram skämskudden. Om det tär så mycket på oss fans så vågar jag inte ens tänka på hur mycket det tär på laget. #3: Jag nämnde det tidigare men det är värt att numreras som positiv effekt nummer tre. Utan Cesc har vi en ursäkt, eller anledning, kalla det vad ni vill, till att gå tillbaka till ett 4-4-2.
Många tycker att allt rabalder kring Cesc och Nasri borde varit löst för länge sedan. Men Wenger lovade att göra allt i sin makt för att få dem att stanna, vilket är precis vad jag tror att han har gjort också. Om Nasri sen inte vill förlänga under några som helst omständigheter så finns det inte mycket mer vår käre Arsené kan göra. Om det stämmer att City erbjuder över £20 miljoner så vore det galet att inte sälja. Nasri är bra. Men han är långt ifrån så bra att han, med ett år kvar på kontraktet, är värd att stanna för att tacka nej till en sådan summa. Det finns bara inte på kartan. Så till vår kapten (?). Det är väl egentligen inte någon som anser att det är idealt att Cesc lämnar så här sent, men precis som i fallet Samir så är jag övertygad om att Wenger gjort allt han kan för att få honom att stanna. Och om vi ska vara ärliga… Har Barcelona gett oss en enda anledning till att sälja honom i början av juni? Eller i början av juli? Nu verkar det ju som att Barcelona får som man vill, trots allt.
Att vi inte får ut i närheten av det Cesc är värd irriterar också. Minst sagt. Men det är bara att inse att Barcelona aldrig kommer att erbjuda det vi vill ha. De kommer knappast komma med ett högre bud om ett år. Precis som med ett plåster så ska det göras så snabbt som möjligt. Bort bara. Och jag tror absolut inte att den lite kontroversiella idén om att stänga av Cesc, alternativt slänga ner honom hos reserverna, gör saken bättre. Nej, det är bäst för alla om Cesc lämnar så att vi kan fokusera på resten av laget.
Victoria concordia crescit. Aldrig har det känts så viktigt att ta till sig klubbens motto, som det gör nu. Man ska inte underskatta betydelsen av en bra kapten och ett lag utan störningar inom, och utifrån, truppen. Att Cesc lämnar öppnar, enligt mig, fler dörrar än vad det stänger. Den feta damen har ännu inte tagit ton, men vi vet alla att Cesc är förlorad. Det vi kan och bör göra nu är att bara titta framåt. Det är bara augusti men jag har en tidig önskelista till tomten (Läs Wenger. Hur tror ni han skulle passa i helskägg?).
Vad står då på min 4 månader för tidiga önskelista?
· * van Persie som kapten
· * En ny mittback
· * En ny anfallare
· * En offensiv mittfältare (kan inte få för mycket av det goda) för att ersätta Nasri
Kan och kommer vi att få det här? De två översta punkterna är jag ganska säker på. Faktum är att jag är ganska säker på att Wenger ger mig allt på listan. Jag har alltid stöttat Wenger till 110% och kommer alltid att göra det. Jag har ifrågasatt beslut han tagit och kommer säkerligen ifrågasätta beslut han kommer att ta. Men mitt förtroende för Wenger är i grund och botten orubbligt, precis som vi var för 7 år sedan. Många tvivlar och tror på en katastrofsäsong. Men många vägrar också titta på vad vi faktiskt har; Jack Wilshere som nu har ett års erfarenhet av ligan och inom ett par år kommer att vara Premier Leagues mittfältskung. Gervinho som påminner mycket om Ljungberg (med lite mer hår på huvudet och en aningen mörkare hudton) och som imponerat mycket på mig under försäsongen. En, för stunden, hel van Persie. Alex Song. Sagna, ligans bästa högerback. Vermaelen tillbaka. En spelsugen ryss och en fantastisk Szczesny mellan stolparna.
Det finns en del att ifrågasätta och vara orolig över, men desto mer att glädjas över, om man frågar mig. Det kommer att vara många turer fram och tillbaka tills den 31 augusti passerat och vi äntligen kan andas ut. Tills dess sätter jag mig i Wengers lugna famn i ”Hela havet stormar”.
