All Star XI - Redaktionens val
Det har så blivit dags för mig, Niklas Liljekvist, att ta ut min All Star XI. Förra veckan fick vi läsa hur redaktionens stomme och gamling - Magnus Falk - ser på saken. Vissa spelare har man (tyvärr) inte växt upp med, vilket sänker den här elvans snittålder ett par år jämfört med Falkens elva.
Som född under tidigt 90-tal, strax innan den lata generationen, hann man med att inse det fina med fotboll lagom till VM 1998. En fantastisk turnering på många sätt, med många underbara spelare. I samma veva blev det Arsenal och i detta lag har man skådat många spelare av yppersta världsklass, vilket försvårar det hela med att ta ut en All Star XI. Men nu kör vi!
Målvakt
Det finns för mig två att välja mellan, David Seaman och Jens Lehmann. Båda var under sina toppar målvakter nästintill omutbara. Båda fick vinna en hel del titlar. Seaman var ohotad etta i det engelska landslaget, medan den galne tysken hade oturen att ha samma nationalitet som Oliver Kahn. Ett par år som ordinarie i Tyskland blev det ändå till slut. Jag väljer nog ändå Jens Lehmann, som inte bara stod för en herrans massa räddningar - utan även mycket underhållning. Visst hade han inte lika hög lägstanivå som Seaman vilket medförde ett par tavlor emellanåt, men han var starkt bidragande till att Arsenal gick obesegrade genom ligan 2003/04. En personlig favorit.
Försvar
Efter en tids fundering har jag valt att ställa upp med en trebackslinje. En av klubbens absolut största spelare genom alla tider, Tony Adams, är självskriven. Vilken fantastisk hjälte han var på planen med sitt stora hjärta och resoluta spel. Just hjärta och resoluta tacklingar är ett något återkommande tema i detta försvar, för till sin hjälp framför ”Mad Jens” har Tony Sol Campbell och Martin Keown. Oerhört vackert!
Vänstermittfältare
Med en trebackslinje borde man väl tänka lite på att yttrarna ska kunna agera ytterbackar också? Inte om man tänker äga matchen totalt. Robert Pires tar plats på vänsterkanten, givetvis. Vilken lirare den gode fransmannen var. Målet på Peter Schmeichel mot Aston Villa säsongen 01/02 är ett så oerhört vackert fotbollsmål och något man alltid kommer att minnas.
Centralt mittfält
Idag har Premier League en mittfältsjätte vid namn Yaya Touré, som så många beundrar. Man skulle kunna viska att han är den enda värdiga arvtagaren till Patrick Vieira såhär långt, men samtidigt vet jag inte om det är möjligt. Vieira var så mycket mer än en fantastisk fotbollsspelare. Han var en ledare, pådrivare och en matchvinnare. Vid sin sida har han inte någon legend precis, men ack vilken duktig lirare – nämligen Cesc Fabregas.
Högermittfältare
För mig är Freddie Ljungberg lika självskriven här som Robert Pires på den andra kanten. Tillsammans bildade de ett oerhört giftigt kantspel och förmodligen ligans mest fruktade. Ljungberg var med sin sköna spelstil en riktig publikfavorit och har dessutom blivit framröstad till klubbens elfte bästa spelare genom tiderna av supportrarna.
Offensiv mittfältare
Minns ni när Stuart Pearce gick ut och sa att värvningen av Dennis Bergkamp var slöseri med pengar? Inte jag heller, men jag har läst det i efterhand och skrattat gott åt det. Mer elegant fotbollsspelare får man leta efter. Bra länge, dessutom. Dennis Arsenal-karriär sköt i höjden när Arséne Wenger tog över klubben och levererade prestationer i världsklass under flera säsonger. Egentligen bäst som anfallare, men klarar rollen som offensiv mittfältare galant.
Anfallare
Thierry Henry är den mest givna spelaren här i elvan. Vid sin sida har han en annan legendar, nämligen Ian Wright Wright Wright! Vilka målmaskiner...
Manager
Arséne Wenger såklart.
Elvan i sin helhet:
Jens Lehmann
Tony Adams – Sol Campbell – Martin Keown
Patrick Vieira – Cesc Fabregas
Freddie Ljungberg – Dennis Bergkamp – Robert Pires
Thierry Henry – Ian Wright
