All Star XI - Redaktionens val
Under de närmsta onsdagarna kommer en del av redaktionsmedlemmarna plocka ut deras All Star-elvor. Nästa man till rakning är Patrik Ingelsbo
En All star elva är inte helt lätt att ta ut. Stora spelare finns det gott om i denna fantastiska klubb och många av dem hade sin storhetstid innan jag ens var påtänkt. Därför fokuserar jag på det jag själv har kunnat se på TV som liten grabb och kanske fram för allt efter att man fått någon form av fotbollsmedvetande först efter 2000-talets intåg. Jag har till exempel fått berättat för mig hur jag sprang omkring som en tok och var överlycklig när Sverige tog VM-brons 1994, jag var fem år och minns tyvärr inte ett dyft av detta. Min elva baseras därför mest på känsla och ögonblick som jag minns. Detta är spelare som av en eller annan anledning jag själv gärna hade sett i en Arsenal elva idag tack vare egenskaper, status, attityd och enskilda prestationer.
Målvakt
I mål ställer jag utan minsta tvekan David Seaman. Jag minns räddningarna, hästsvansen och inte minst det frenetiska tuggummi tuggandet. Min kärlek kommer mycket av att jag försökte se en hel del av Engelska landslaget när chanser gavs. När jag dessutom insåg att Seaman spelade i Arsenal var lyckan gjord.
Backlinje
På högerbacken väljer jag Lauren som var det givna valet på den positionen när jag började följa Arsenal mer frekvent. Stabil. I mittlåset hamnar store tunge Sol Campbell. Han kändes alltid oslagbar i defensivt straffområde och livsfarlig i offensivt straffområde. Bredvid honom hamnar en man av dagens Arsenal, Laurent Koscielny. Det kändes alltid att Koscielny skulle bli något. Han har en härlig speed och enorm kämparvilja som gör att man själv vill in och stångas på hans sida. Till vänster… jag vet inte… jag älskade att se en ung Ashley Cole totalt äga vänsterkanten. Nu när man vet att han är en av Premier Leagues mest osympatiska svin får han gärna fortsätta vara förpassad till Chelseas bänk, där kan han ruttna. Men en bit in på 2000-talet var han en klasspelare hos oss och därför får han min plats.
Mittfält
Fredrik Ljungberg fick mig att börja hålla på Arsenal och det var han jag ville bli som liten knattespelare. Han tar platsen till höger på mittfältet. Enough said. Att välja mittfält i en historisk Arsenal elva är annars otroligt svårt, vilka spelare vi haft och har! En av dem som jag väljer är Cesc Fabregas. Spanjoren köptes in som ett otroligt framtidsnamn, en unik talang och till skillnad från många andra prisade ungdomar blev han precis den världsstjärna man kunde hoppas på. Bredvid honom sätter jag ankaret Patrick Viera. Stentuff och dominerade sin yta. En spelare som aldrig riktigt kunnat ersättas. Vi hoppas fortfarande. Vänsterkanten är den absolut svåraste positionen för mig att välja någon till. Robert Pires föll aldrig mig i smaken och Marc Overmars har jag inga större minnen av. Jag tar faktiskt Mesut Özil. Han är en klasspelare utöver det vanliga och skulle han få en hel eller åtminstone halv säsong med en skadefri speedad Walcott och hungrig Ramsey kan jag inte tro annat än att stordåd kommer uträttas.
Anfall
Varför ser vi inte fler världsklass anfallspar i dagens fotboll? Är det kanske för att vi redan sett det bästa paret som kommer finnas? Thierry Henry, målkungen och Dennis Bergkamp, geniet. Dessa två kröner min elva och sätter dessutom tre baljor av bara farten, gott så.
Seaman
Lauren – Campbell – Koscielny – Cole
Ljungberg - Fabregas – Viera – Özil
Bergkamp
Henry
Bubblare
Kollega Thulin hade för några veckor sedan med sig Alexander Hleb i sin elva och han var även för mig en favorit. Såg ut att ha enorm potential och drog sin försvarare några gånger per match kändes det som. Jag blev helt förbluffad när killen lämnade för Barcelona då han såg ut att gå en ljus framtid till mötes i Arsenal, men han valde tyvärr att mer eller mindre spoliera sin karriär på diverse bänkar ute i Europa. Ramsey hade jag mycket väl också kunnat klämma in i förebyggande syfte till när vi sätter en All star elva om tre-fyra år. Av det vi sett denna säsong så har Ramsey äntligen blivit en stor stjärnspelare, med pondus, arbetskapacitet och en kyla(!) i målfarliga lägen. Den som alltid löper in i straffområdet, en spelare som ger något ingen annan i laget kan göra lika bra och som inte heller återfinns i många av Europas storlag. Detta kommer han inte tappa! Han är redo, jag är redo.
Vad tror ni om detta då? Har jag missat något? Borde jag egentligen ta med Lukas Podolski för att han kanske är den säkraste målskytten vi haft sedan King Henrys tid?
