All Star XI - Redaktionens val

Elva namn ska väll inte vara så svårt att vaska fram? Klurigare än man tror - skulle det visa sig. Dags för Robin Bratt att presentera sin All Star XI - en elva där allt är möjligt och taktisk realism slängs åt sidan för att ge plats åt de som helt enkelt är värda en platsjävel. Och så lite spelare som väljs ur ren affekt. Nu kör vi.

Född sommaren 1988 så begränsas givetvis den spelarbas jag kan tänkas välja från. Liam Brady,Charlie George och David O'Leary i all ära, men det är svårt att motivera sådana val när man inte ens sätt grabbarna lira. Med det sagt, så är det så att min kärlek till Arsenal har genomgått alla möjliga stadier. Från att ha fått upp ögonen för laget i mitten av 90-talet, till att avslappnat följa laget under tidigt 2000-tal till att slaviskt följa klubben sedan 2005. Därmed kan jag konstatera att det Arsenal jag har vant mig vid att se, inte är ett Arsenal som vinner speciellt ofta. Jag minns när Fredrik Ljungberg sköt sin karriärs enda lyckade distansskott i FA-cup finalen mot Chelsea 2002, men min passion för klubben då går ej att jämföra med den jag drabbats av på senare år.

Målvakt:
Viktig del i Arsenals famous back five. I en tid då målvakter kunde sticka ut med spexiga tröjor så tog David Seaman allt ett steg längre. Hästsvansen var där, tillika den vackra mustaschen. Sedan stoppade han bollar ganska bra också, men det känns som nästan oväsentligt. David vinner på utseende. Så ytlig är jag!

Högerback
Jag skiter i vad killen gör. Vill han tjäna fina pengar i Manchester City i ett par år innan han lägger skorna på hyllan så gör det mig ingenting. Bacary Sagna är given i min elva. Han har vart med nästan hela vägen och TV-bilderna när Sagna trillar ner på knä, tar sig för ansiktet och blickar upp mot skyn vid slutsignalen då titeltorkan bröts är för mig magisk. Sagna har varit lojal och han har varit en klippa. Lämnar han (vilket allt tyder på) så blir han i det närmsta omöjlig att ersätta av en spelare. Är så pass välskolad defensivt att han klarar av att spela över hela backlinjen, vilket är en fantastiskt förmåga. Han är stark, snabb och resolut i huvudspelet - och han besitter ett hjärta av guld. Jag unnade Bacary denna framgång, mer än någon annan i laget.

Mittback #1
Arsenals hjärta i nära två decennier hette Tony Adams, även kallad Mr. Arsenal. En spelare vi trånar efter i dagens Arsenal - som mer är präglat av finlir, än den fotboll som Tony Adams var van vid. En otrolig ledare och den enda i min elva som bara representerade Arsenal i sin proffskarriär. 21 år gammal blev han lagkapten och det är ett av få skäl jag kan komma på till varför man skulle fötts 20 år tidigare - för att få följa Tony Adams genom hela hans karrirär. David Beckham beskrev i The class of 92 händelseförloppet efter hans utvisning mot Argentina i VM 1998. Tystnaden av att sitta i ett tomt omklädningsrum och insikten när spelarna till slut anlände att hans hjärnsläpp bidragit till Englands uttåg ur turneringen. Han beskrev hur ingen i laget sa ett ord till honom, förutom spelarna från Manchester United. Till slut var det Tony Adams som la armen om Beckham - "You know what, son? Everyone makes mistakes. Forget it."

Mittback #2
Detta lag kommer givetvis även ha sina inslag av invincibility. Under säsongen 2003-2004 spelade Kolo Touré 37 av 38 omgångar. Han bildade mittlås med Sol Campbell och var anmärkningsbart skicklig, med tanke på att det var första säsongen som Arsène började använda han frekvent som mittback. Med sin snabbhet och brytningssäkerhet var han en fröjd att skåda och för att vara en försvarare, väldigt skicklig med bollen. Under Arsenals Champions League kampanj släppte laget in 2 mål fram till finalen och höll nollen i nära 1000 minuter, ett Champions League-rekord. Detta med ett sargat Arsenal försvar, där Sol Campbell och Ashley Cole i sin frånvaro under stora perioder ersattes av Flamini och Senderos. Det är inget snack om vem som var ledaren i Arsenals försvar under denna period och det är ingen tvekan om att han är en av de bästa försvararna som spelat för klubben. Att han sedan lämnade på grund av en dispyt med ärkesvinet Gallas är en sorg som jag för alltid kommer bära med mig.

Vänsterback
Han kallas Cashley av många. Men hade det inte varit för en schism mellan honom om David Dein när nytt kontrakt skulle skrivas, är jag säker på att Ashley Cole hade stannat i Arsenal i resten av sin karrirär. Spelmässigt är han en av de bästa försvarare jag någonsin sett. Snabb, följsam och med en oerhörd vilja att gå frammåt. Uppvuxen med Arsenal i hjärtat och skolad i de egna leden var det en saga som inte skulle få den upplösning som den till slut fick. Jag minns en speciell match när England mötte Portugal i EM 2004 och hur en i mina ögon briljant Cole skuggade Cristiano Ronaldo, som inte lyckades med någonting så länge som han huserade på Englands vänsterkant. Den förmågan hade han.

Defensiv Mittfältare
En unik kombination av styrka och kreativitet. Patrick Vieira är med största säkerhet den mest komplette mittfältare som Arsenal någonsin haft. Han var våldsamt skicklig på att skicka djupledsbollar mot Arsenals, på den tiden, briljanta djupledslöpare. Utöver det var han ett fort på mittfältet. Det finns andra spelare som förtjänar att omnämnas, men ingen som besitter den råtalang som Patrick begåvats med.

Central Mittfältare #1
Bobby. Robert Pires utgick oftast från vänster och vek, som högerfotad, innåt i planen för att utnyttja sina spetsegenskaper. En spelartyp som det vimlar av i dagens fotboll, men som var betydligt mer unik under den period där Pires var en av världens bästa fotbollsspelare. En god avslutare var han och en ännu bättre framspelare. Älskar man fotboll, älskar man Robert Pires. Älskar man även Arsenal, avgudar man honom. Så var det med det.

Central Mittfältare #2
Om 10 år kommer han vara självklar i en sådan här elva. Men just nu är valet av Aaron Ramsey kanske aningen mer oväntat. Jag skiter i det. Aaron gjorde det som Fabregas, RvP osv misslyckades med i sina respektive sejourer i klubben - det vill säga att LEDA sitt lag till en efterlängtad framgång. Aaron Ramsey hade ett av de inskillt största genombrotten jag någonsin skådat, med tanke på var han befann sig för bara 18 månader sedan. Då var han närmast oönskad av många - i alla fall ville folk se honom långt från startelvan. Nu är han lagets viktigaste spelare. Men även om man bortser från allt det där. Det jag fastnar för och som enskild egenskap gör att han platsar i detta lag är det som hände i Wembley för två helger sedan. Målet i sig var förlösande och så oerhört jävla underbart, men det var effekten av en spelare som bara bestämt sig för att "nu ska jag banne mig ta och avgöra den här tillställningen". Han sköt och sköt och sköt. Sen sköt han lite till. Bollarna for över och utanför. Sen gjorde han mål. Det summerar på ett vackert sätt Aaron Ramseys fotbollskarriär så här långt. Försök. Våga våga. Våga misslyckas. Lyckas.

Offensiv Mittfältare
Det kan ju inte vara någon annan en "The Non-flying dutchman". Må vara att Dennis Bergkamp vägrade flyga till bortaplatser och helt enkelt stannade hemma om det inte var en rimlig sträcka som gick att nå med tåg, men Dennis gjorde Arsenal till vad Arsenal är idag (Jaja, Arsène Wenger har väl NÅGONTING med det att göra också, men till skillnad från hönat och ägget så råder det inga tvivel om att Dennis anlände till klubben före Arsène). Från ett evigt tjångande, till ett förförande lag som vann och gjorde det med teknik och klass. Styrka, fulländad teknik och spelförståelse, kombinerat med att han var en ganska grisig spelare emellanåt gjorde Bergkamp till en spelare som Arsenalfans kommer minnas i all framtid.

Anfallare #1
Grunden till varför min kärleksrelation till Arsenal inleddes är ganska suddig. Jag minns det bara vagt. Men en bild som ständigt blixtrar förbi när jag tänker på denna tid, är baksidan av en röd Arsenal tröja med en 8 på ryggen. Ian Wright var LIRAREN i ett lag som fortfarande inte börjat spela vad vi kanske slarvigt skulle benämna som "vacker fotboll". Den människan kunde sätta en bol i nät. En fruktad timing i huvudspelet. En teknisk förmåga och kyla som gjorde att han gärna lobbade målvakter utanför straffområdet, oavsett om det var med höger eller vänster fot. He was born to score goals, så att säga.

Anfallare #2
Kan ni gissa vem? Hur man en gör för att summera en sådan här All Star XI så måste det första namnet som skrivs ned, baserat på skicklighet, vara Thierry Henry. En person som likt en själv, inte fötts med Arsenal - men som lärt sig att älska den. Vad Thierry kunde göra på en fotbollsplan behöver jag nog inte ens gå in på. Jag tror alla hoppas att Thierry kommer vara inblandad i Arsenal på något sätt efter att han avslutat sin proffskarriär. Jag längtar efter den dagen.

Sedärja. Det var ju inte så svårt (Eh, jo):
Seaman