Årets bästa dag
Den första dagen är alltid störst. Den första dagen är en dag av törst. Vi parafraser Karin Boye och drömmer oss bort. Följ med. Vi drömmer stort tillsammans. Drömmer för stort? Nej, det går inte. Idag är faktiskt himlen precis runt hörnet för oss allihop.
Vi har anlänt. Efter en sommar av pulsklockor, gummiband, enorma träningsbollar i lustiga färger kan vi äntligen sparka i gång den här säsongen. Vi kan i nutid se vår framtid. Åtminstone den framtid som vi vill se. Se så strålande solig den framtiden ser ut! Det är inte klokt hur bra det här kommer att bli. Inte kan bli. Kommer att bli. Just idag känns det faktiskt så. Det är precis så det ska kännas. Måste få kännas. Det är premiär och precis allt är möjligt. För alla. Till och med Spurs vågar hoppas utan handbroms just idag.
Det är en fullständigt förträfflig dag. Årets bästa, om ni frågar mig. Ingen ribba är för högt uppsatt. Inga mål är ouppnåeliga. Inte i denna stund. Alldeles snart kan vi såklart arbeta utifrån förändrade förutsättningar, men skit i det nu! Låt oss bara få stanna på den här ljuvliga platsen. Låt oss landa för ett ögonblick. Omfamna det makalösa innan vi motvilligt behöver acceptera det mediokra. Redan imorgon kanske vi kommer vara tvungna att börja revidera våra förväntningar i realtid, men inte idag. Idag väljer vi romantiken och bortser ifrån realismen. Idag begär vi mer och blundar för alla begräsningar. Ingen gardering. Ingen vaken värdering. Bara visualiseringar om maj och en oförglömlig slutforcering.
Om vi som supportrar inte vågar drömma idag, när fan ska vi då göra det?
