Arsenal - Crystal Palace 1-1 (1-0)
Arsenal fortsätter att trampa vatten i säsongens mest kritiska period. Ännu en match med tappad ledning och onyanserat anfallsspel spär på en redan massiv kritik mot Arsène Wenger.
Same old, same old
Det kändes som att Arsenal slutligen hade fått fart på maskineriet, lagom till
att titelchansen var mer eller mindre borta. Efter imponerande vinster mot Everton och Watford och tidig tvåmålsledning mot West Ham på bortaplan kändes det som att Arsenal åtminstånde skulle avsluta säsongen med ett gott facit. Tappet mot West Ham hade i sig inte varit en händelse som fått bägaren att rinna över för fansen. West Ham har varit närmast oslagbara på hemmaplan i år och befinner sig endast sju poäng ifrån Arsenal, samt att Slaven Bilic i premiärmatchen på Emirates visade att han kan utarbeta en effektiv matchplan mot Arsenal. Men när tappen kommer i följd och som under denna säsong - i hoper, ja då tryter tålamodet hos supportrar och tyckare på internet.
Kärlek
Det är paradoxalt att dem vi känner mest för blir offer för vår besvikelse. Men det är så den fungerar. Kärleken. Den förbigår rationalitet och logik. Man förväntar sig så mycket att kärleken lätt förbyts mot frustration maskerat som hat. Arsène har snart varit tränare för Arsenal i 20 år. Han har nått framgångar och kontinuitet i sina resultat som saknat motstycke i de historieböcker Arsenal verkar. Han gick igenom en lång titeltorka vilket höjde röster om hans avgång. Han bröt torkan med två FA-cup vinster. Trots allt som gör hans fotbollsgärning så lätt att sympatisera med vill vi ha bort honom för allt han inte har eller står för.
Det spenderas för lite pengar. Det saknas ledare i truppen. Om Arsenal inte vinner ligan i år så vinner de aldrig."Bottlers". Det är så det sett ut på sociala medier bland alla tyckare och självutnämnda experter. Vi älskar klubben, men inte de som representerar den eller vilka som styr den. Vi fans är svåra att blidka. Vi förväntar oss att vinna varje match. Vi blir mer upphetsade över pengar spenderade på namn vi aldrig sätt spela än förhoppningen att den spelare vi redan har i klubben ska lyckas.
Jag vill inte bli raljant. Arsène Wenger bör ifrågasättas precis som alla andra managers i ligan när resultaten uteblir. Det kan mycket väl vara så att klubben hade mått bra av förändring och att det finns alternativ som fört med sig fler framgångar än under Wengers styre. Men det finns också en poäng att göra i att vi fans också behöver visa lojalitet. Till spelarna och till Wenger. Eller den som kommer efter.
Matchen
Matchen i sig blev som den blev. Vi har sett det förrut. Klubbar åker till Emirates och ställer upp en buss med förhoppning att knipa ett kryss eller lyckas med en "smash and grab" vinst. Inte ens efter att ha hamnat i underläge började Crystal Palace flytta fram laget. Istället fortsatte de stänga ytor och hålla ihop lagdelarna. De visste att de skulle bjudas på chanser ändå. De visste att de bara behövde tavara på det som skänktes dem så kunde de få med sig ett resultat. Och att det förmodligen var deras bästa chans. Det är just den typen av matchplan som skapat Arsènes förkärlek till den offensiva mittfältaren. Spelare som kan skapa mycket av litet. Öppna ytor där det ej erbjuds några. Vi borde skapat mer, men vi borde också ha stängt matchen. Balansen i laget fanns där. Det som saknades var kvaliteten och flexibilitet. Vi hade matcen i ett fast grepp, men lät den slinka mellan fingrarna. Igen.
Målet var fint. Vi slet till oss en bollvinst, Welbeck vispade iväg bollen med en sand wedge och Alexis kastade sig in i en 50-50 duel där han antingen prickar boll eller knytnäve. Vi hade brytit igenom - matchen var vår. Sen hände typ ingenting och i slutändan släppte vi in ett jävla skitmål. Så var den matchen.
Mittbacksfrågan
Jag har svårt att begripa varför Gabriel spelas på bekostnad av Mertesacker. Det är som att folks tjat om att han är för långsam på något sätt har smygit sig in i laguttagningarna. Vi räds vad Messi eller Neymar skulle kunna göra i en löpduel mot Mertesacker. Vi räds det så mycket att vi på allvar tycker att en ojämn Gabriel ska gå före en världsmästarback och vår enda ledare i backlinjen. Hur ofta möter man en Messi eller Neymar i Premier League? Betydligt oftare tvingas mat stångas med en fysisk spelare likt Andy Carroll eller Gomis. Usla fotbollsspelare - vår mardröm. Vilken egenskap inom fotbollen är mer överskattad än snabbhet? Theo Walcott är snabb. Hur många frilägen har han sprungit till sig denna säsong? In med Mertesacker i elvan igen och kan vi stänga den där debatten om hans snabbhet, tack.
Spelarbetyg 1-6
Cech - 2. Målet närmast ordentligt tavlan i hemmamatchn mot West Ham i premiäromgången. Samma stolpe, samma ödesdigra resultat.
Bellerin - 3. Springer som få. Kan ej inlägg slå.
Gabriel - 3. Springer som få. Kan ej på benen stå.
Koscielny - 3. Ser osäkrare ut utan Mertesacker.
Monreal - 3. Stabil utan att briljera.
Elneny - 3. Hans hår gör hans osynlighet så synlig. Inte hans bästa match.
Coquelin - 3. Försökte bidra mer i offensiven - ett ansvar han känner att han måste ta, vilket han ej borde behöva göra.
Alexis - 4. Gör mål igen. Effektiv från höger. Lyckas med sina utmaningar, men ej med sina inlägg.
Özil - 4. Hittar ytor och rullar bollen varligt och sätter Arsenals tempo. Fann ytor men slutprodukten saknades.
Iwobi - 3. Föll bort lite. Är med lite överallt. Spelbar.
Welbeck - 4. Snygg assist. Löpte som vanligt till sig ett byte.
Matchens spelare:
Alexis
Matchens utropstecken:
!
Matchens frågetecken:
?
