Arsenal Weekly
Veckans gormande om Arsenal är tillbaka på alla Gunners favoritredaktion (hoppas jag) - nämligen Arsenal Weekly. Vi går igenom lite vad som har hänt under veckan tillsammans kring våra rödvita filurer i Norra London.
"Midnattsspecial av Arsenal Weekly" väljer jag att kalla denna för. Och det är absolut inte för att jag lyckades glömma bort att skriva detta inlägg ungefär tre gånger. Eller en av gångerna hade min hjärna fabricerat ihop ett minne av att jag hade skrivit inlägget, sen när jag tänkte "hur blev artikeln egentligen" så upptäckte jag att jag inte alls hade skrivit något. Det summerar min vecka rätt så bra, jag hängde i Tyskland och kollade på lite Bundesliga för två helger sen och har väl inte repat mig från veteölen än.
Nog om mig nu, Arsenal har blandat och gett på sistone, inte minst i själva matcherna. I den galna matchen mot Köln var vi usla i första halvlek, och vann ändå med komfortabla 3-1 till slut. Mot Doncaster i ligacupen valde Wenger att ställa upp med jävligt knasig startelva igen, vilket är frustrerande - särskilt när man ser hur dåliga vi var mot ett så mycket sämre motstånd. Reiss Nelson fick sin första start i klubben, kul. Det var som wingback, vilket var mindre kul. Personligen ville jag se honom i en av de två släpande offensiva rollerna bakom strikern, och istället ha Ainsley Maitland-Niles på sin naturliga högerkant för att på riktigt spela in honom som back-up till Bellerin. Aja, Wenger verkar gilla att sätta spelare på fel positioner, sätta ytterspringare på fel kant och så vidare. Jag hade precis dragit en lättnadens suck över att vi har ytterbackar på rätt positioner och rätt kanter, och att 66% av mittbackarna i startelvan är just mittbackar, men gamle Arsène fortsätter att vara envis. Efter en trög säsongsinledningen borde man gå tillbaka till "the basics" och bara sätta spelare där de är vana att spela.
Sedan hade vi ju matchen mot Chelsea, där vi spelade väldigt bra. Vi var mer förtjänta av tre pinnar än våra smurfblåa grannar, men vi fick nöja oss med en delad pott och hedern i behåll. Rädslan fanns ju för att vi skulle bli förnedrade på bortaplan med tanke på hur vilsen hela vår klubb verkar vara, men vi kanske oroar pss för mycket. Jag ska erkänna att jag förmodligen har varit för dramatisk, liksom man kan få ha en medioker inledning om det i slutändan blir bra. Vi har sett mästarlag som gått kräftgång under hösten, men som mosar allt i sin väg från nyårsdagen till midsommarafton. Och om ligan skiter sig så finns ju Europa League, så det kanske blir småmysigt till slut.
___________
En parentes är ju det faktum att Arsenal har varit obesegrade sedan försäljningen av Alex Oxlade-Chamberlain, medan hans nya klubb Liverpool inte har vunnit en enda match under samma period. Lite komiskt ändå.
Det var allt för denna vecka, ursäkta för mitt stök, både kring publiceringen av inlägget, och själva texten. Jag hoppas att ni hade en på något sätt underhållande läsning, eller att den åtminstone fördriver tiden på dasset. Ha det fint, vi ses i min nästa text.
