Asian Tour - Day 6-7
Jag kör en kómbo av två dagar. Inte alltid lätt att få ihop dagarna när solen gassar och man badar topless på lokala beacher. På tal om vatten, så sprang jag på en intressant sak på den lokala butiken igår. Någon ville sälja ett bröd, som var bakat med schweiziskt havssalt. Fundera på det ett tag...å finn fem fel..
Gunners tur i världen går vidare.
Efter 7-1 mot Vietnam och enorma applådåskor, fotograferingar och autografer, så packade man trunken och begav sig till flygplatsen igen. Det var dags för nästa och den avslutande trippen på resan. Japan. Nippon.
"Konichi-Wa", skrek hela landet när Gunners plan slog i backen i Nagoya och för alla som kan sin bordtennis, så vet man att staden har en historisk betydelse för Sverige eftersom Stellan Bengtsson - Falkenbergs egen son - mycket överraskande vann VM i pingis där 1971. Numera är det hemmastad för Grampus Eight.
Det var en rejäl Home-coming för Wenger, som tränade laget några år på 90-talet och lämnade detta japanska lag för att uppträda på en storbildskärm på Highbury inför en match 1996 och förtälja att "I am Arsène Wenger, I am ze new bozz". Då var han på väg att avsluta sitt mycket framgångsrika kontrakt med Grampus Eight och lämnade Japan.
Gunners togs emot av en stor publik på flygplatsen och när man ser bilderna så ser man en lite flicka med en hälsning till Fabianski och ett hjärta och krångliga ord på polska. Är han en sådan "hunk"?. Ja, det kanske är det där polska.. Själv är jag en åttondel polack och jag drar till mig smådjur samt en och annan igelkott som ätit för mycket hallon.
Som vanligt har fotograferna samma spelare i blick när de tar bilder och Walcotts fotosamling växer. Är det bara han som skriver autografer. Småglinen i klubben kanske inte har lärt sig att skriva? Idag så skriver man ju allt på telefoner, datrer, twittrar och annat skräp, så handstilen försvinner. Fråga er själva..när skrev ni något längre med händerna senast?
Efter flygplats blev det ett kärt återseende med Grampus Eight gossarna och en klassisk presskonferens, flaggor, tal och omfamningar. Det japanska laget tränas av en annan legend - Dragan Stojkovic - som Wenger hade i laget som avslutning på 90-talet. Stojkovic är en spelare som jag är mäktigt förtjust i. En oerhört teknisk spelare, som gjort mål av guds nåde och vars frisparkar och mål sköt Jugoslavien till kvartsfinalen i VM 1990. Magisk spelare som jag då gärna hade sett i Gunners. Det har ju varit prat om att Wenger skulle lyfta Stojkovic till Gunners som biträdande manager, men det har inte skett. I alla fall inte ännu.
Bland de andra kanonjärerna var det primärt Ryo Miyaichi som står i centrum. Wenger uttalade sig att Ryo har en enorm kapacitet och han kan verkligen bli den japan som det stora steget i Arsenal. Han har alla förutsättningar och lägger han till lite "Street-smartness", så blir detta en världsklass-spelare. Han har alla de japanska dygderna, såsom snabbhet, bollkontroll, irrationalitet. Wenger menade att Inamoto, som var i klubben under något år, inte var redo för den stora scenen mentalt, även fast kunskapen fanns där. Fransmannen menade också att Japan har kvaliteter och kan mycket väl bli världsmästare, men just nu saknar de en riktig storstjärna.
Ryo, Jack Wilshere och Theo Walcott besökte ett event som var sponsrat av Nike och det var mycket tjo, tjim och Rock'n Roll över denna dag.
Snart är det dags för match igen...
