Bournemouth - Arsenal 0-2 (0-2)
Årets Premier League liknar ingen tidigare årgång. Det har pratats om ett race mellan Manchester City och Arsenal, medan konkurenterna kollapsat. Uppstickaren Leicester har gång på gång avfärdats och Tottenham ansetts ofärdiga. En bortakross senare och Leicester har sex poängs försprång till Manchester City, vilket tvingade Arsenal att vinna för - på riktigt - hålla liv i titelracet.
Det är som bekant en hel del fotboll kvar att spela. Ändå känns det inte orimligt längre. Om Arsenal gått på pumpen borta mot Bournemouth och sedan förlorat mot Leicester, ligans bästa bortalag, hade poänggapet blivit 11 poäng. Samtidigt som Leicester då redan spelat sina största konkurrenter när vi går in på säsongsavslutningen där allt ska avgöras. Leicester har allt i egna händer och är där de är fullt rättvist. Det pratas i år om att titeln går till det laget som är minst dåliga. Det går att peka på ett fördärvat Chelsea, ett underpresterande Manchester City eller lag under ständig ombyggnad som Liverpool och Manchester United som argument för den tesen.
Men det går även att peka mot andra ändan av spektrat. Där står det nu väldigt klart att Premier League som varumärke är det starkaste inom världsfotbollen, där det lukrativa TV-avtalet slungat in pengar i klubbarna som tidigare bara varit möjligt med hjälp av externa oljemiljardärer. Newcastle spenderar mest i Europa. Lag som Stoke har börjat attrahera några av Europas mest spännande spelare. Gapet melan de bästa och de sämsta krymper och mitt i allt detta har Leicester seglat fram som en favorit till mästartiteln.
Med detta som premiss reste Arsenal till Englands sydkust för att försöka att inte bli helt avhängda av den klubb som för prick ett år sedan låg tvärsist i Premier League.
Arsenal kom dit utan självförtroende. Mållösa i tre raka Premier League matcher. Mesut Özil sprakade inte längre lika färgstarkt. Elneny, som många hoppades skulle bli en injektion och uppgradering av startelvan, har förpassats till bänk och läktare. Theo Walcott som firat tio år i klubben har sällan sett så oinspirerad ut som under de senaste veckornas matchning på vänsterkanten. Det var viktigt att vända trenden och trots att det skymtades hälsotäcken i det oavgjorda mötet med Southampton i veckan, så var tre poäng det enda som räknades på Vitality Stadium.
Arsenal var aldrig riktigt bra under matchen och tog aldrig tag i den. Det skulle bli kamp om varje meter och det blev tydligt efter att långboll efter långboll slagits bort till motståndarna kommen ur en press som vi normalt sett brukar klara av att spela oss ur med enkelhet. Cazorlas avsaknad blir aldrig så tydlig som när Arsenal befinner sig i uppspelningsfas, där bollen ska transporeras fram till våra offensiva genier.
Istället spelade vi riskminimerande fotboll, inte helt olikt hur vi hade gått och spelat om vi mött Manchester City på Etihadd. Det är alltid små marginaler i fotboll, så man ska akta sig för att hylla och såga val av spelmodell. Mot Southampton spelade Arsenal bra och radade upp målchanser, men tappade ändå poäng. Mot Bournemouth skapade Arsenal närmast ingenting men kunde defilera i mål med tre säkra poäng. Fotboll är verkligen inte logisk.
Petr Cech hylladess stort efter matchen när jag skådade mitt flöde på de sociala medierna. Alla de där poängen han skulle rädda klubben - har han inte överskridit den summan snart? Det är en kul detalj som jag skådat under Cechs inträde i klubben. Han spelar väldigt sällan bollen kort, om det inte är för att starta en kontring. Likt Barcelona har Arsenal tidigare ofta försökt spela sig ur press och använda sin målvakt som en punkt att vända spelet på. Under årets säsong har man ofta sett flera sekvenser när Arsenal spelat intrikata passningstrianglar på egen tredjedel, gång på gång spelat sig ur den anstormande motståndarpressen. Till slut hamnar bollen alltid hos Cech som - oavsett korta alternativ som finns tillgängliga och oavsett om han är satt under press eller ej - tjångar bollen förbi vårt mittfält till en Giroud som får förtjäna sin veckolön. Det är säkerligen en pragmatism ingjuten i Cech från åren under Mourinho, men det är nog knappast en negativ sak för Arsenal.
Målen kom som de ibland gör för Arsenal när vi inte för matcherna. Vi vrider på tappen och innan motståndaren hunnit vrida av har vi runnit iväg med en tvåmålsledning. Det gick mindre en två minuter mellan målen och efter det som tycktes Arsenal bli ännu mer försiktiga än tidigare. Özil bombade in 1-0 med sin högerfot efter att Giroud nickat ner Ramseys inspel. Bara några andetag senare hade "The Ox", som ansågs vara i form av Wenger, skjutit in 2-0 ur dålig vinkel. Efter målen var det försvarsspel som gällde och trots att det kunde bli läskigt någon enstaka gång så fortsätter Koscielny och Mertesacker att agera som ett fungerande, effektivt mittbackspar. De gånger de släppte till något fanns alltid Cech där för att freda de egna nätmaskorna från det värsta bombardemanget.
Benik Afobe gjorde sin första tävlingsmatch mot sitt gamla lag. Anfallaren som lämnade Arsenal för Wolverhampton och öst in mål där, har gjort succé efter övergången från "Wolves" till Bournemouth, men kvällen blev en tyst tillställning för Benik. Det tackar vi för. Han såg dock intressant ut. Stark, teknisk, snabb och målfarlig. Det blir såklart spekulationer om att Arsenal inte borde släppt Afobe, men man vet aldrig hur han utvecklats om han inte fått gå till Wolverhampton permanent och utveckla sina egenskaper i en stabil verksamhet där han fått mycket speltid. Arsene Wenger har alltid varit duktig på att lotsa fram egna akademispelare till A-laget, men de anfallare som dominerat i ungdomsleden har aldrig lyckats ta steget fullt ut. Det har alltid tyckts varit Arsene Wengers filosofi att om det ska spenderas pengar på någon specifik position så är det på anfallare. De akademispelare som slagit sig in i laget (och stannat där, förlåt Jermaine Pennant) har alltid varit sittande mittfältare, ytterbackar eller målvakter - positioner där Arsene aldrig lagt stora pengar på nyförvärv. Jag hoppas att Afobe blommar ut till en anfallare av hög Premier League-klass och vem vet - blir han tillräckligt bra kanske vi får se honom i en Arsenal-tröjja igen.
Spelarbetyg 1-6
Cech - 4: Ett par svettiga räddningar, med idel stabila och förtroendeingivande individuella prestationer räddar Arsenals afton och titelambitioner.
Bellerin - 4: Hans löpkapacitet vid defensiva omställningar går nog inte att finna dess like i fotbollsengland.
Gabriel - 3: Var nära att gå bort sig vid en omställning, men räddades av en handsavblåsning.
Koscielny - 3: Inte lika trygg i sina aktioner som med Mertesacker vid sin sida, men ändå resolut i sina beslut och brytningar.
Monreal - 3: Erbjuder fina överlappningar offensivt och utmärkt defensivt markeringsspel. Vad mer kan man begära?
Flamini - 3: Arsenalfansens hackkyckling. Återigen gråts det över att en matchotränad Coquelin väljs bort för Flamini. Galenskap. Flamini är en nyttig spelare och om det är någon av de mittfältare med utgående kontrakt som vi ska förnya med så är det Flamini. Han är tillräckligt bra för att vara fjärde/femte-alternativ på centralt mittfält.
Ramsey - 5: Många som klagar på Ramsey. Förstår inte varför. istället för att peka på hans outtröttliga spelstil och hur han ständigt försöker ta tag i matchen, så menas det att han saknar disciplin. Trots det har Aresenal ett utmärkt defensivt facit med Ramsey på planen. Mot Bournemouth låg han bakom båda målen med assist och andra-assist. Bäst på planen.
Chamberlain - 4: Tror ni han behövde det där målet? Oh yes.
Özil - 4: Gör mål igen mot Bournemouth. Hamnar högre och högre upp och tar fler djupledslöpningar och avslut. Har assistkungen fått upp hungern för att göra mål?
Alexis - 3: Såg väldigt nedstämd ut när denne byttes ut och lämnade för omklädningsrummet direkt när matchen blåstes av. Hamnade utanför matchen och fick aldrig bli en central del av matchen, vilket han behöver.
Giroud - 3: Assist i all ära men Giroud behöver mål. Frustrationen syns.
Matchens spelare:
Aaron Ramsey
Matchens frågetecken:
Theo Walcotts byte. Han värmde upp tidigt och hoppades nog få några minuter som anfallare nu när alternativen på kanterna kommit tillbaka. Fick istället dryga 20 sekunder på planen innan matchen blåstes av.
Matchens utropstecken:
Fem poäng nu. Nästa vecka minskar vi gapet till två!
