Clock End blog: Meh...
Meeeeeeh.. Ska det vara så svårt?
Jag är så förbannat trött på att inte kunna få 90 minuter mot Chelsea med lika många spelare. Att Costa är en röv vet man sedan otaliga matcher med skit sprutande ur alla möjliga hål med vår bortamatch som starkaste minne, men varför? Varför ska Mertesacker ge sig på en glidtackling? Det där är ett tydligt exempel på att inte klara pressen. Precis som Gabriel i första så fixar han inte att spela mot Chelsea. I vanliga fall brukar jag orka med att titta på situationer flera gånger och analysera, leta fel och på något sätt rota fram förklaringar till varför det brister så till den milda grad. Visst, Mertesacker kanske inte rör Costa, men om man slänger sig efter en av ligans mest cyniska provokatörer så finns det väldigt få fördelar:
1. Du lyckas tackla bort bollen, bra.
2. Du missar bollen, träffar Costa och du får rött kort.
3. Du missar bollen, missar Costa som lägger sig och du får rött kort.
4. Du missar bollen, missar Costa som står upp och får ett friläge.
5. Du missar bollen, missar Costa som står upp och får ett friläge som han missar men gör mål på returen som du borde styrt undan om du haft vett nog att stå upp och springa efter människan istället för att tackla gräs.
Här är så många dåliga utfall att man blir trött. Och ja, jag är medveten om att beslut tas på hundradelen men vafan ge upp. Det är monumentalt konstigt att samma spelare är inblandad i röda kort och att man inte kan hantera att han finns på plan så ska man absolut inte spela mot honom. Om han nu är så ful och jävlig så är det dags att skaffa sig en egen repertoar att använda mot sånt. Bit honom i hängläppen när han börjar tramsa, knyt ihop hans skosnören innan en hörna eller ge honom ett kalsongryck. Vad du än gör, låtsastackla honom inte. Det finns inte en snöbolls chans i helvetet att någon supporter kan acceptera en dutt-spark på benskyddet eller en missad glidtackling för att spela 10 mot 11. Och nä, jag vill inte skada Costa, det hade bara varit lite mindre frustrerande om någon faktiskt hade gett honom en anledning till att bli lite småarg.
Ja, det ligger kvar massvis med taskiga vibbar sen förra mötet. Vad mer kan man konstatera? Att det faktiskt inte är så jävla farligt att ligga trea med City på samma poäng och Leicester tre pinnar upp. Alexis är ju tillbaka vilket bör ge ett lite mer sprudlande anfallspel.
Giroud byttes också ut och det var ju intressant med tanke på hur många som tycker monster-illa om honom. Jag är väl medveten om att Wenger ville satsa på kontringar med Theo som Chelsea-dödare men grabben kan för tillfället inte ta emot en boll än mindre stå on-side. Knappast läge att ge sig ut på kritikstorm mot honom heller.
Burnley nästa. Hade varit kul om Rosicky kunnat få en match. Oxlade-Chamberlain och Walcott borde få hitta form och kan det dyka upp en liten Coquelin snart så hade det varit magiskt.
Så till nästa match är det bara att klacka sig mellan benen och suga upp det lilla som finns kvar, bryta ihop och komma igen.
