Clock End blog: Nobelpris i Saturday Football
För sju eller åtta år sedan såg jag den numera Nobelprisvinnaren Bob Dylan på Malmö Arena ute i Hyllie. Jag är inte musiker utan en person som lyssnar på musik. Så att sitta i en och en halv timme och lyssna på Dylans orkester jammande medan huvudpersonen antingen fulspelade munspel eller sjöng kända låtar över improviserade melodier var lite som ett landslagsuppehåll. Alla bra spelare är där men summan av dessa komponenter är sällan bättre eller mer intressanta än att titta på Youtubekompilationer.
En mening pusslade Dylan ihop då, ”I'm Bob Dylan, thank you and goodnight”. Vad han gjort för litteraturen är jag inte behörig att avgöra men att som många andra ställa sig upp och applådera den absolut sämsta konsertupplevelse jag varit på var i överkant. Typ som att se C. Ronaldo gå på muggen, muskler spänns men man är inte imponerad.
Nu, med ungefär ett dygn kvar till det som kallas riktig fotboll börjar jag i den kulturella andan känna mig som prins Hamlet av Denmark. Shakespeares karaktär rör sig över hela spektrat,
”att dö... att sova, sova.. kanske drömma” (fritt översatt)
Eller varför inte lägga det på en lite mer jordnära Roland-nivå:
”Efter regn kommer solsken...” ”det finns en morgondag och så vidare”
Det ska bli så jävla förlösande att se Arsenal springa ut på Emirates för att möta ännu ett boogey team i Swansea. Det brukar bli en pina utan dess like men efter att ha genomlidigt landslagsspel så kommer det vara en ren fröjd.
Jag förväntar mig en krampaktig match a la Southampton eller Burnley, men till slut en seger som kommer ge oss viktiga poäng gentemot toppkonkurrenter som möter varandra. För hela omgången är en sörja där jag vill se så många kryss som möjligt. Sp*rs mot WBA kan gott sluta lika, inte för att Sp*rs förtjänar några poäng utan för att WBA har kryssat sina senaste två. City – Everton känns som en målrik tillställning med viss förhoppning om att John Stones ett par ggr snubblar och sätter sig på sin £50M röv. Chelsea – Leicester... ha! Är Leicester bra den här säsongen? Förlåt, är Chelsea bra den här säsongen? Nä! Så kryssa då. Och till sist Pool – United, klassikermöte där vinnande lags supportrar kommer att hissa sig själva till skyarna och självutnämna sig till världens bästa lag för att sedan förlora nästa match mot random nedflyttningshotade lag. Där borde hela universum hoppas på ett kryss, gärna på en riktig domartavla så att Mourinho kan få ännu ett psykbryt.
Mycket att se fram emot. Saturday football here we go!