Clock End blog: Premiär
Det börjar dra ihop sig till premiär. Inget konstigt, är man verksam inom kultur tenderar det att dyka upp premiärer till höger och vänster och man kan förutsätta att om inget gått på tok hittills så kommer det att hända något. Genrepet mot City såg bekvämt ut till ungefär den 85e minuten och sedan tappade Gabriel försvarspel, fot och tårar. Knappast optimalt.
För ett par år sedan gick tre st glödisar till följespottarna sönder inom 7 minuter under ett genrep till Hamlet. Vad gör man? Man byter lampor lite kvickt. För att knyta ihop liknelsen är vi nere på sista glödisen om Wenger får för sig att peta in Bielik i mittförsvaret. Det kanske inte gör något. Enligt uppgift ska Shkodran Mustafi trilla in på din lokala London-vårdcentral på måndag för att springa Idioten, klämma ur sig en halvliter rött och hosta på uppmaning. Efter detta kollar vi så att tånaglarna växer åt rätt håll samt att eventuella tatueringar inte orsakar Vittsjösjuka. Namn eller bomärke sätts på brevpapper och wham bam thank you lad så har vi en ny mittback att kalla långsam och skelögd.
På tal om nyförvärv mös jag lite extra idag när Vardy sparkade hål i universum en bit in i Hulls straffområde i början av första halvlek. Hela kroppen skälvde till i en rysning som bara framkallas när man varit toknära att göra ett jättemisstag och misstaget själv löser situationen åt en. Svårt att hänga med? Jotack, jag med.
Jag har knarkat OS ett par nätter och tillsammans med arbete på dagtid har sömlösheten knuffat in mig i ett mer eller mindre knäppt stadium. Som ett exempel har jag försökt komma på ett riktigt roligt tandläkarskämt om Liverpools nyförvärv Karius och hans tandtrollsvän Baktus. För er som rynkar på näsan nu och börjar rikta uppmärksamheten mot Pokemon Go eller populärmusik, så är detta klassisk mark inom munhygienens skrämseltaktik. Vafan, googla det då. Skämtet dog ut lite när hjärnan ville blanda in Acidophilus och Lactobacillus, tur va?
Riyad Mahrez såg allt annat än intresserad ut idag också. Trots det sparkade han in en säker straff. Straffen presenterades i samarbete med Mike Dean som inte tycker att halvmetern hit eller dit är något att bråka om när han får chansen att blåsa straff. Oavsett så undrar jag om Mahrez vill vara kvar i Leicester denna säsongen. Någon påpekade att om det ska vara måttstocken så vill ingen i laget vara kvar i Leicester. Det är med största sannolikhet sant det också.
Att Leicester får många straffar är lika sant som att Mike Dean inte kan döma fotboll. Kanske har Dean kollat OS han med? Kanske såg han Sverige – USA igår och tänkte att sämre än sådär kan ingen döma. För vad i helskotta höll hela domarteamet på med i den matchen? Folk låg skadade till höger och vänster men det blåstes inte av, skulle en spelare befinna sig framför mål med bollen då togs pipan i bruk, med nån slags magisk kulmen vid Schelins friläge. Sen straffläggningen. Måste domaren säga åt målvakterna att ställa sig på linjen efter varje straff? Till sist undrar man ju vad Nike kommer skriva i julkortet till Hope Solo. Hon rörde bollen i princip en gång på hela matchen, när hon tog Sveriges tredje straff, och där gick handskarna sönder? Vad är det för jäkla skräp?
Tillbaka till Arsenal. Vi kommer ställa upp med en väldigt spännande backlinje, så nervös börjar man redan att bli. Mittfältet kan se ut lite hur som helst och centralt anfall avgörs genom högsta kortet en kvart innan avspark. Med i leken bör Walcott och Sanchez vara, medan Akpom antagligen måste vinna minst tre ggr i rad för att få chansen.
Men fotboll är tillbaka och det känns. Det känns bra.
