Clock End blog: Tätt matchande
Tystnaden har lagt sig runt Arsenal. Kanske var helgens förlust lite för lättförklarad och veckoväntan på match tillsammans med ett dött silly-fönster leder till tristess och torka. Då kan det väl finnas tid att grotta ner sig i ett annat ämne, inte helt irrelevant men tillräckligt. Nämligen belastningen och matchtätheten.
Igår tog Sverige en poäng mot Danmark och har idag ungefär 18 timmar efter avslutad match till matchstart att återhämta sig för att försöka knipa en OS-kvalplats mot Ungern.
Sport? -Handboll.
Nu ska det i sanningens namn sägas att det lämnats in protester mot den väldigt korta viloperioden men någonstans ska det också kokas ner till att omständigheterna i handboll är helt andra än i fotboll. Jag är fullt medveten om matchlängder, time-outer, byten och inomhusspel som alla påverkar till mer vila under spelets gång. Däremot tycker jag att det har gått troll i att stirra på matchscheman i fotboll och gnälla om viloperioder. Fotbollsfolk; fans, spelare, tränare, är fantastiska på att leta rätt på anledningar till varför något skulle kunna gå åt pipsvängen. Och visst, när man säljer själ och hjärta till tv-bolagen så finns inte så mycket mer att göra än sätta på sig gaphalsen och skrika på speltider, återhämtningsperioder och fan och hans moster.
Vad som stör mig är att det inte sitter någon med en helhetsbild och ser det här på ett någorlunda nyktert sätt. Klubbar, förbund, tv-nissar och sponsorer sitter i sin lilla bubbla och surar. Egentligen borde det inte vara så svårt. Eftersom pengar är något FA vill ha för att driva landslag och liga så säljer de tv-rättigheterna. Tv vill ha så mycket tittare som möjligt för att få in reklampengar och därmed smeta ut varenda spelomgång över så många dagar som möjligt. Klubbarna vill ha pengar för att köpa bra spelare och vinna matcher för att generera mer fans vilket leder mer pengar som går åt till nämnda anledningar. Och allt bara snurrar uppåt den här i spiralen och frågan är när det ska sluta.
Det sportsliga mot det ekonomiska. Och där vet vi vilka som vinner. Det är inte ofta jag pekar åt Manchester och säger glada saker men de fans som gick ur klubben och startade sin egen, gamla, orginalklubb är ett föredöme i min bok. Och kanske borde någon med lite resurser och drive färga 11 tröjor vinröda, skrapa ihop en åker och ett par målstolpar, och återskapa Woolwich Arsenal så att det åtminstone finns ett alternativ för de som vill gå av karusellen. Det är med största sannolikhet där möjligheten att påverka saker och ting finns.
Så för att återgå till temat så är Arsene Wenger en av de som gnäller högst om spelscheman. Och han har en slags känsla av rättfärdighet bakom sig eftersom han representerar och driver en klubb som rör sig inom de ekonomiska gränser och regler som satts upp. Jag är fullt medveten om att det inte har gjorts av andra managers i klubbens historia. Däremot kan man fråga sig om inte Wenger anser spelare vara mer ekonomiska investeringar än just spelare. Hur behandlar man en skadad spelare i jämförelse med en dålig ekonomisk investering?
Många frågor ställda, färre svar. I eländet som tre matcher på sju dagar skapar får man som supporter vara glad för exponeringen av ens favoritintresse istället för möjligheten till de perfekta förutsättningarna att kamma hem titlar. Så i en tom vecka, utan Arsenalmatch så tänkte jag uppmana till att kolla på Sverige – Ungern i handboll kl 16.00. Kan man danska och har möjligheten till danmark1 eller danmark2 så visas antagligen där också med den stora skillnaden att deras kommentatorer för det mesta inte sitter och tramsar. Titta gärna på hur mycket stryk spelarna ger och tar, att de föredrar att stå upp efter att ha fått en armbåge på näsan, att det gnälls på domare och spelare hela tiden men att det är väldigt sällan ett helt lag anfaller en domare på samma sätt som i fotboll. Fråga er gärna varför spelare inte skadar sig på löpande band och tro framförallt inte att någon mer än målvakten står och vilar sig i anfall resp. försvar. Och givetvis, skilj det från fotboll på så många ställen som möjligt, men tro inte att du inte är astrött dagen efter att ha spelat 45 minuters effektiv handboll för det är du. Och livet går vidare även om du 18 timmar senare ska göra samma sak igen och kanske igen.
För er lite äldre som minns Bengan Boys så finns det lite godis.
