Clock End blog: Tomhet
Det har varit väldigt tyst i bloggen de senaste veckorna och även om jag skulle vilja skylla på väldigt många långa arbetstimmar i kombination med att den överblivna fritiden tillbringats med familjen så är resultatraden den senaste månaden den övervägande anledningen. Nåja, nu finns tiden även om viljan fortfarande inte riktigt infinner sig.
Först och främst Barcelona. Jag hade spaltmeter med material till ett blogginlägg om denna fantastiskt otrevliga klubb som hycklat in sig i gemene mans hjärtan och för varje dag skaffar sig anhängare av alldeles för många tveksamma anledningar. Istället för att faktiskt skriva om min ilska över denna klubb höll jag, ganska sunt, truten eftersom de trots allt spelar fantastiskt fin fotboll och att (fotbolls-)kvaliteten i många av spelarna är i yttersta elit. Vad som gör ont är just det där faktumet att vi gjorde en bra match i 70 minuter men inte längre än så. Jag hatar att höra mig själv säga att 70 minuter mot världens kanske bästa lag är ok. För det är en bortförklaring. Det är alvedonen mot baksmällan när jag vet att problemet ligger i drickandet och inte hur man behandlar symptomen. Men jag gömmer mig. Gärna i faktumet att världens bästa lag har ett gäng filmare (Alba, Busqets osv.), en rasistisk bitare (Suarez, som vi pinsamt nog försökt köpa) och kanske framförallt världens genom tiderna bästa fotbollspelare vars personlighet är lika frustrerande tråkig och rebellisk som att sätta kepsen bak-och-fram. Mer än en klubb... förbannade jäkla hyckleri som tyvärr är mycket bättre än oss på det som faktist är värt något, nämligen fotboll.
Näste man til rakning blir United. En usel skara spelare som värvats ihop för fantasisummor utöver det vanliga och tråkar ihjäl tränare, spelare, fans, tidningar och domare. Som ändå vinner mot oss trots denna värdelösa säsong som de genomlider. När det enda de vill är att avsluta säsongen på en fjärdeplats samtidigt som vi behöver vinna för att fortsätta kampen om titeln är de bättre än oss. En tränare som sänker sig till den brittiska tabloidpressens egna simpla nivå och kallar "journalister" för tjockisar kommer alltså ut på rätt sida av en match som borde ha ett helt annat slut. Man vill trycka ner fjärrkontrollen så långt i halsen så att mjälten kräks upp.
Sedan Swansea. Läget att visa vad som egentligen växer på kulpåsen kändes väldigt uppenbart och när topplagen tappade poäng blev det än mer nödvändigt men med samma resultat som innan. Jag undrar i den flyktiga stillheten på hotellrummet där jag sitter om inte dessa överbetalda, bortskämda stjärnor som man finansierar borde ersättas med någon som faktiskt bryr sig.
Till sist Sp*rs. Det är inte ultimat att gå upp 07.30 för att titta på colombianska ESPNs Premier Leaguesändning men när Ramsey varit sådär usel som i de andra matcherna (jag tror på killen men vid flera förluster i rad är det svårt att stå på barrikaderna och försvara honom trots att han kanske inte spelar sådär dåligt som det känns som) och man vill dra i spaken som öppnar falluckan under honom så gör han ett sånt där "förlåt för att jag tvivlade" mål. I halvlek kutar man ner till frukostbuffén och tar en tallrik med sig in i sportbaren som givetvis inte är officiellt öppen och lurar ut tvkanalen i tid för Coquelins andra gula kort. Två mål i nacken tio minuter senare och sedan en ganska grym fuck-you känsla när Sanchez gör mål landar jag i att det inte duger.
Det är bara tomt. Helt vansinnigt tomt att vi inte kan vara lite bättre när resten av Premier League är under isen. Jag ser inte logiken i att vi måste skaffa bättre spelare för att spela bättre. Jag tror att vi måste spela bättre med de spelarna vi har. Det ligger inte för mig att se tillbaka till transfersfönster och skylla misslyckanden på uteblivna värvningar eftersom det är här och nu som gäller. Inte där och då. Jag tror på att se framåt inte på att skylla på beslut i dåtid. Spelarna som står uppskrivna på tavlan innan match måste kunna se sig själva i spegeln och göra det så jävla mycket bättre. Tyvärr finns det inget annat.
När jag ser mig själv i spegeln är det tomt. Jävligt tomt.
