Clock End blog: Tredjeställ och barndomsminnen
I skrivande stund spelar Wales semifinal mot Portugal i EM och två lag med, enligt mig, fantastiskt fula tröjor slåss om en finalplats. Att man har ett fult bortaställ får väl vara en sak för sig men varför väljer Portugal att spela i turkosa tröjor som hemmalag? Och om nu Portugal ger sig ut på det där spåret så borde väl Wales kunna ha sina röda tröjor istället för att ha nån slags föregångare till Arsenals tredjeställ?
I min tidiga uppväxt i slutet av 80-talet och början av 90-talet knarkade jag och mina syskon kuponger i mataffärerna. Det samlades på högavis med små blanka papperskuponger med antingen tävlingar eller 2 kronorsrabatter. Våra föräldrar levde med i psykosen och tog på eget initiativ hem fler kuponger från affärer vi barn lyckligtvis slapp besöka med något slags dolt motiv att varje papper sysselsatte ungarna ett par minuter utan vuxen övervakning, och dessa minuter vet varje småbarnsförälder är värda sin vikt i heroin (så nu slutar vi med knarkliknelserna).
I vilket fall som helst gick dessa tävlingar ut på att antingen lösa ett pussel, en connect the dots bild eller en labyrint, eller att rita (färglägga) något med ursprungsföretagets logga eller nya produkt. Sen kunde man då skicka in lappen och det utlovades fina priser. Den tredje uppgiften man kunde få var något jag uppfattar som det ”nya” från 'Merica nämligen att komma på en slogan för Wasaknäckebröd eller vad det nu kunde vara. Tyvärr diskvalificerade det mig i min analfabetism.
Tro det eller ej så stoppade mina föräldrar plikttroget de här lapparna på lådan efter att ha plitat ner namn och adress (det gjordes ett par dubletter per unge och min morsa som ville fuska trovärdigt fyllde i ett exemplar med tilltalsnamn, ett annat med mellannamn osv. oavsett om det fanns något begränsande antal eller inte samtidigt som den kategorin av jantelagen sken av tillfredsställelse). Om orken att faktiskt medverka i tävlingarna var beundransvärd så var det väldigt mycket sjukare att vi faktiskt vann en hel del grejor. Vi kan ha varit en av de åtta familjer i landet som faktiskt skickade in bidrag till dessa tävlingar och det vanns bland annat pyjamasar till alla ungarna med något messmörsmärke på (en björn av något slag?), två uppblåsbara gummibåtar från Göteborgs kex, en färjekryssning till ett lekland i antingen Danmark eller Tyskland och sen vann jag en resa till Euro Disneyland i Paris (efter detta har varken jag eller nån annan i min närhet vunnit en spänn på liknande saker).
Och just Disneylandsresan vanns av H&M och uppgiften var att färglägga nån byxdress med Disneytema. Det måste ha sett ut som fan och givetvis var det ingen som satt och tittade på papperslapparna men efter det fick jag rykte som en blivande tecknare och konstnärsaspirant. I vilket fall som helst så känns det som att utformningen av vårt tredjeställ fungerar på samma sätt. Alla anställda på Puma UK (och tidigare Nike) tar hem en bild på en blank tröja och sen när deras ungar med funktionsvariatoner har klottrat färdigt så är det ett par föräldrar som i ett svagt moment lovat ungen att skicka in bilden för att den sedan dras och presenteras i the Armoury. Ungen skjutsas ner till London och får krama the Goonerosaurus och kanske se en match och sen är det huggsexa om skapelsen för allmänheten.
Det har väl hänt att ett tredjekitt sett snyggt ut, men det är undantaget som bekräftar regeln. Givet att vi alla har olika smak så känns årets upplaga, svart med neongult, som ett riktigt bottennapp. Egentligen borde det inte vara jättesvårt att sno ihop något acceptabelt och tre utgångskriterier bör uppfyllas:
1. Kan man se någon likhet med någon Sp*rströja någonsin så diskas den direkt.
2. Intrikata mönster a la Liverpool 13/14 är uteslutande mer fel än rätt.
3. Neonfärger må gå hem hos en engelsk befolkning känd för sin dåliga smak men för övriga europa utan synfel så bör subtilare färger användas.
Ok, pussla ihop en sån nu för tusan.
I en mer seriös värld än min något haltande modeversion spelar Portugal hittills kryss (surprise surprise) i halvtid mot Wales utan Ramsey. Och jag känner mig lätt illamående när jag tänker på att Arsenal kommer se ut ungefär likadant som detta brittiska landslag.
