Clock End blog: Walcott
Imorgon börjar augusti. För egen del återgår jag till arbete ett par dagar för att sedan ta en sladdbarnssemester över helgen. Nyss hemkommen från Staterna så finns det ett och annat att reflektera så smått över. Varför äter man till exempel fil med all-bran på morgnarna när det finns pannkakor med majs- eller lönnsirap att tillgå? Varför tänker en man med puertoricanska rötter rösta på Trump istället för Clinton trots att ett av Trumps löften direkt skulle påverka honom, hans familj och släkt väldigt negativt? Stora och små tankar.
Vad gäller fotboll undrar jag väldigt mycket om ESPN och deras bevakning av MLS Alltstars och Arsenal. Bisarra jämföranden mellan enskilda spelare i Allstar-laget och motsvarande i Arsenal varvades med sågningar och hyllningar av fan, hans moster, MLS, Premier League, avdankade Premier League stjärnor och ofödda. Det var lite som att kolla på Arsenal Player när de bevakar en u21-match. Michael Owen skulle, visserligen med viss svårighet, ta sig in i skaran av experter som sitter i ESPN soffan.
Mest undrar jag dock över Theo Walcott. Theodore James (uttalas Hames, typ som Rodriguez) Walcott. Oviljan att sätta igång ett fotknölskapande är påtaglig. Puts the T in odore. Ok, dags att samla sig.
Genrellt brukar jag ta på mig nån sorts mantel och försvara spelare som får obefogat med skit på irrelevanta grunder. Typ Giroud, som kan få massvis med skit för att han inte kan kuta ifrån en försvarare. Vem förväntar sig det? Från igår till idag ska han alltså ha skaffat sig egenskaper som han tidigare aldrig haft? Eller Mertesacker, fan vad långsam han är. Jaha, har han inte alltid varit det?
Walcott däremot tycker jag alltid har åtnjutit ett get-out-of-jail-free-card som man får om man är ung, engelsman och extremt begåvad inom en väldigt snäv kategori. Av en eller annan anledning har man länge ansett honom vara bättre än andra spelare trots skadebekymmer och perioder av måltorka och rent ut sagt bedrövliga insatser.
”Han spelar inte på sin föredragna position” har varit ett försvar som seglat upp och blåst bort samtidigt som kritik om att han inte ”tänker fotboll” varit enkelt att säga eftersom man själv sitter på en vidvinkelbild och reprisbilder. För att bryta ner honom lite, så kan man givetvis fortfarande tycka att han är bättre som central forward än som ytter men när han varit bra (det finns perioder, definitivt!) så har det framförallt varit från kanten. Anledningen till det är att Arsenals största tränare någonsin föredragit honom på yttern och inte i mitten. Att Walcott själv tycker tvärtom ska givetvis övervägas utan att man ger sig ut på raljerandets vägar om fotbollsspelare och deras mentala kapacitet. Vad jag har kommit fram till är att han samlat på sig väldigt många fler väl godkända insatser på yttern än när han fått chansen i mitten.
När det kommer till positiva egenskaper så är det givetvis accelerationen och steget som alltid varit framträdande. Om man förutsätter att den är densamma nu som då, vilket jag tycker är relevant att ifrågasätta eftersom man letar efter raketspeeden men finner den väldigt sällan, så kan man undra om den någonsin kommer att utnyttjas till max med tanke på Arsenals bollinnehav och spel mot låga försvar. Avslutningarna, jag vet att jag är ute på hal is här eftersom de senaste säsongerna sett väldigt tamt ut. Jag tyckte ett tag att han var en av de bästa avslutarna i Arsenal. Det är några år sen dock, och på sista tiden (läs förra säsongen) lyser frustrationen igenom när man vet att det finns kanoner att plocka fram som mot City.
Vad saknas då? Tekniken har väl aldrig varit lysande, passningsspelet inte heller och förmågan att köra ner huvudet i marken och springa tills han stupar känns lite väl framträdande. Nu börjar man träda in på marker som liknar sk. Giroud-kritik. Kan man förvänta sig en tvåfotare och sex överstegsfinter av en kille som från tidiga tonår levt på att peta bollen på yta och kuta eller sprungit ifatt en långboll? Nej. Ska han kunna slå självklara passningar lika bra som en mittback? Givetvis, men kan man förvänta sig mackor i pressade och avgörande lägen? Antagligen inte. Theo Walcott är en one-note-ponny och det är inte fy skam. Varför är jag då helt uppgiven efter att ha sett en helt obetydlig match mot ett MLS-Allstar?
Jo, jag försöker nämligen övertyga mig själv om att det kan bli bra igen och kommer bara fram till slutsatsen om att det inte blir det. Senast jag minns att Walcott var bra över en längre tidsperiod var när hans kontrakt diskuterades. Då gjorde han mål på allt möjligt. Han bröt in från kanten a la Henry och var mer eller mindre ostoppbar. Det pratades nytt kontrakt och monsterpengar men trots det så skrev han inte på. Han ville spela center. Och han var så bra på yttern att Wenger inte kunde låta bli att slänga in honom i mitten så fort att kontraktet var underskrivet och helt plötsligt gick Walcott och skadade sig. Efter det var han inte lika bra. Ute på yttern igen var det jämna plågor med blandade insatser och sneglande in mot mitten.
Tillbaka till nutid står vi inför en ligastart då det självklara valet tacklar en finalförlust på en förlängd semester och konkurrensen handlar om en något sargad Sanchez eller en oprövad Akpom. Och mitt i det här gör Walcott en ointresserad insats som självklar striker mot en backlinje som kunde hållit hus i Allsvenskan hos Örebro eller Helsingborg. Några kontringslägen fanns där, men isolerad i mitten mot två mittbackar gick inte, några inspel från kanten där Theo bestämde sig för att ta rygg på en back istället för att störta mot första stolpen eller släpa snett inåt bakåt. Fråga Akpom varför han gör mål och Walcott varför han inte gör det.
När Theo inte visade att han klarar av konkurrens på kanten (fråga Campbell eller Iwobi om vem som borde lira där). Hur ska han klara sig i mitten om vi köper en forward? Att vara självklar centralt verkar inte vara rätt melodi heller om man nu ska basera åsikten på den andra försäsongsmatchen. Kanske är den enda räddningen tills Giroud kommer tillbaka en kontraktsituation där Wenger och Arsenal ställs mot faktumet att det inte finns någon annan. Då kanske prestationerna kommer. Walcott är en investering som Wenger gjorde när det inte fanns plats för annat.
Förhoppningsvis bevisar Walcott att jag har fel när jag spår att han är slut. Dags att ta igen lite sömn och ställa den biologiska klockan rätt.
