Clock End blog: Wenger, det har varit ett nöje
Jag tror att det är dags.
De senaste 10 åren har varit en till synes ändlös kamp på diverse arenor på www mot de kortsynta, pokalhungrande, CM-spelande, fiktivspenderande och verklighetsfrånvända personer som velat sparka Wenger så fort framgångsvinden vände. Jag har länge försvarat Wengers världssyn och kämpat för hans exsisterande i Arsenal och jag tror, i min enfaldighet, att någon har omvänts. Men nu är det slut. Det är knappast en förlust att ändra sig, om man nu skulle vilja kalla det förlust. Jag tror helt enkelt att det är dags för förändring, dags att göra något för att göra något, även om det blir till det sämre.
-Judge me in may!
-Why? You lost everything in march!
Det är egentligen väldigt ironiskt att man kommer till någon slags insikt just den här säsongen. När alla klassiska topplag går riktigt uselt då förväntar man sig att Arsenal ska gå bra. Chansen att vinna Premier League har enligt många aldrig varit större eftersom Chelsea, United och City går igenom sina egna helveten och då ska Arsenal enligt logiken sopa hem det hela enkelt. The mind of a fan... the mind of me.
Jag tror helt enkelt att tidpunkten är rätt. Wengers tid i Arsenal kommer aldrig någonsin att kunna kallas för ett misslyckande. Inte ens om vi åker ur Premier League skulle man kunna bortse från den mest framgångsrika eran i klubbens historia. Jag tror att Wenger kommer att kunna styra klubben till ett guld inom ett par år men jag tror att det kommer att kosta för mycket. I tid, i ork, i pengar, i allt. I och med uttåget ur FA-cupen kände jag att det är svårt att legitimera Wenger. Man måste någon gång inse att klubben är trött och behöver ny energi, nya tankevägar och ny filosofi. Efter otaliga säsongers överpresterande med små medel har Wenger styrt klubben stadigt mot fortsatt spel i Champions League vilket i sin tur gjort att vi klarat oss genom tider med stora arenalån och en haltande ekonomi. Nu när vi är ute ur infernot behöver någon annan förvalta arvet.
Jag tror aldrig det blir bra direkt från start. Och redan nu kan man förutse alla belackares helomvändningar och sanndrömmar om Wengers återkomst till klubben, likt Alex Fergusons. Ett par års nedgång, kanske utan Champions League spel, är nog priset som kommer att behöva betalas. Förhoppningsvis. Det kan lika gärna leda till något annat mycket värre. Det finns jättemånga bra tränare som säkert kan passa Arsenal men jag undrar hur många klubbyggare som finns där ute? Kan man vänja sig vid att tränare kommer att komma och gå vartannat år? Är det bra eller dåligt? Finns strukturen i klubben för att ställa om sig till detta nya sätt att agera? Kommer Wenger gör som Ferguson och finnas med i kulisserna för att förhindra att det ska gå käpprätt och skogen? Att Wenger försvinner förr eller senare måste finnas med i klubben och måste förberedas för.
Jag är medveten om att chansen att vinna Premier League i år fortfarande finns, men tycker inte att det förändrar något. Möjligtvis skulle det ge Wenger ytterligare en anledning att kliva ner med högt huvud.
Som sagt, så tror jag att det är dags. Wengers sista säsong. Wow, jag trodde inte att det fanns.
/En något gråtmild bloggare
