De kallas för Judas
"Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder? Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar."
De kallas för "Judas".
Aldrig har väl någon blivit så mycket Judas som Sol Campbell, när Wenger kom med honom som nyförvärv inför säsongen 2001-2002. Men han var inte först och är inte den senase heller. Att gå från Tottenham till Arsenal eller tvärtom har alltid rört upp känslor. Alltid.
Det är som att knalla uppför Seven Sisters Road med ett personligt kors och alla fans kastar silverpenningar efter honom.. Vissa har gjort det utan större avtryck. Vissa får hela norra London att välta. Vissa fixk silverpengar, vilka valde helt enkelt en ny väg i karriären och kände för att bo kvar i London
När man tittar på listan så är det en hel del intressanta namn och en del namn som man bara rynkar på näsan åt. Men vilka är dessa små- och stora Judas å vem är den störste av dem.
Jimmy Brain
Gunners fruktade storskytt Jimmy Brain gjorde över hundra mål för Gunners på 20-talet och var den förste efter flytten till Highbury som valde att ta bussen norröver. Hans avtryck i Tottenham var begränsat och han går in i Spurshistoria som en parentes.
George Hunt
På samma sätt lämnade Spurs store målskytt George Hunt Tottenham inför säsongen 1937/38. Han gjorde en mindre Sol Campbelleller kanske ännu värre - han var en Robin van Persie-föregångare. Trött på att ösa in mål till ingen nytta för ett lag som inte vann någon frän titel, så gick han till ett annat lag. I detta fall Gunners och här vann han direkt ligaguld 1937/38. Sedan kom kriget och Hunts tid i Gunners blev endast en säsong.
Freddie Cox
En extremt snabb och flink ytter lämnade Spurs under efterkrigstiden och gick till Gunners där han direkt gjorde att rejät avtryck.Han var aktivi i Gunners båda FA-cupfinaler 1950 och 1952 och har en FA-cupvinst med klubben 1950, då han också avgjorde semifinalen mot Chelsea.
Laurie Brown
Brown var ett kontroversiellt byte i början av 60-talet, då han för 40000 GBP gick till Gunners från Spurs. Han var forward hos Spurs, men sattes som mittback i Gunners. Det gick inte speciellt bra och hans karriär i Gunners blev kort och okontroversiell.
Jimmy Robertson
Yttern Robertson gick från Spurs till Gunners som ett rakt byte för David Jenkins, som gick den andra vägen. Skotske Jimmy var en duktig ytter som i slutet av 60-taket gjorde många gooners glad, men när Bertie Mee såg över laget till 1970 år säsong, så valde han George Armstrong och yttern försvann ut med badvattnet.
David Jenkins
Yttern spelade för Gunners i 1968 års ligacupfinal, men efter att ha växlat till Tottenham, så fick han bara 12 matcher på fyra år och skickas även han in som en parentes i historien,
Vic Groves
Perry Groves farbror tillhör de få som inte gått direkt mellan klubbarna utan tillbringade en kort period i lokalkonkurrenten Orient. Det blev fyra matcher i Spurs först och efter några år i Orient, så dök han upp hos Gunners och gjorde där över 150 matcher med bra resultat.
Pat Jennings
När Pat Jennings - som 32-åring- transfererades från Spurs till Arsenal för en ringa summa, så trodde nog de flesta att Spurs tjänade på detta. Över 500 matcher för Spurs skulle dock följas av 350 matcher för Gunners, 3 Fa-cupfinaler och en Cupvinnarcupfinal. 1982 var han en av VMturneringens absolut bästa målvakter och han var den förste spelaren i brittisk fotboll som nådde 1000 matcher,
Steve Walford
Den gänglige Walford gjorde två matcher för Spurs innan han 1977 gick till Gunners. hans karriär var inte klockren, men det blev ändå ett 70-tal matcher och ett inhopp i FA-cupfinalen mot Manchester United. Ingen jätte-judas, men återigen en spelare som växlade klubb och hämtade en medalj.
Willie Young
Mittbacken Willie Young har det skrivits böcker om. Den eldfängde skotten blev avstängd från landslaget efter bråk i Köpenhamn 1975 och troligtvis ångrade de sitt beslut för Willie Young dominerade försvarslinjen i Gunners och Tottenham under tioårstid. Han gick från Spurs 1977 och var hos Gunners i fyra år och såg tre FA-cupfinaler och en cupvinnarcupfinal. En klassisk North London värvning,som fick många trogna Spursare att se rött. Inte bara för hans hår.
Kevin Stead
En spelare som inledde sin karriär i Spurs med ett svagt antal matcher och gick sedan till Gunners 1977, men fick bara två matcher innan han lämnade klubben. En av de absolut minsta Judaspersonligheterna i historien
Rohan Ricketts
Ricketts var en väldigt stor talangfull spelare i Gunners, som var med och vann FA Youth Cup 2000 och 2001. Han var på väg in i Gunners, men Wenger valde att inte förlänga hans avtal och lämnade klubben för Spurs, där han ändock gjorde 30 matcher och gjorde ett sådant intryck på både Sven-Gunnar Eriksson och Tord Grip att han var när att komma med i landslaget,
David Bentley
Bentley var en enormt talangfull spelare som ungdom och var en av de spelare som Wenger verkligen trodde på. Men hans talang räckte inte till i den extemt hårda miljö och konkurrens som rådde runt 2001-2006, då han var i klubben. Han lämnade Gunners och dök senare upp i Spurs, där han hade en hyfsat karriär. Bentley tog tidigt beslutet att sluta med fotboll, men lyckades ändå att göra 7 landskamper för England och på något sätt fick han ut sin talang ändå.
William Gallas
Den franske kaptenen Gallas har varit i tre stycken Londonklubbar. Han var kapten i två av dem, men lyckades aldrig att gå in i hjärtat hos varken Gunners eller Tottenham. Hans uppförande som kapten i matchen mot Birmingham gör att kaptensbindeln lyftes bort och sedan försvann han och gick sedan till Spurs, där han dock var skadad under tiden.
Emmanuel Adebayor
När det vankas feta lönekuvert, så är inte Adebayor långt borta. En enastående forward och som alltid ger allt för de klubbar han tillhör. Tyvärr är hans ego långt större än vad många tycker är rimligt och hsns firande med Spurs efter att han spelat ut Gunners ur Carling Cup emottogs med hyfsat negativa stämplar. Fast Adebayor kan man varken ölska eller hata. Han är helt enkelt för gniden och pengakåt för att ta till sitt hjärta, men han har helt utan skrupler spelat för båda klubbarna.
Sol Campbell
När denne knallade över London Colney med Wenger under sommaren 2001, så brändes det bilar, krossades fönster och Spursfansen köpte alla tänkbara Voodoo- dockor .Sol Campbell gjorde det förbjudna. Efter flertalet misslyckade satsningar-story of Spurs life-så ville Sol,Campbell vinna något och valde Gunners. Hur det gick? Jo hyfsat. Han inledde med en dubbel och rundade av med en Champions League-final. Däremellan vann han ytterligare två FA-cuptitlar och spelade en enastående viktig roll i The Invincibles 2003/2004. Gjorde Sol Campbell rätt? Har påven en lustig hatt?
Självklart är Sulzeer Campbell den som fick flest silverpengar när han valde att kliva in i fotbollsshistorien som en riktig förrädare. I Gunners ögon en klockren hjälte naturligtvis.
