Everton - Arsenal 0-2 (0-2)
Hoppet om en ligatitel har inte släckts och efter den senaste tidens skrala resultat behövdes ett trendbrott mot ett ojämnt Everton.
Det fanns en del positivt att ta med sig från mötet med Barcelona tidigare i veckan. Även om det totalt sett så klart var tydlig klasskilnad mellan lagen, så visade Arsenal prov på en offensiv gnista som vi inte sett på länge. Liga och engelskt cupspel har präglats av långsamt och oinspirerat anfallsspel utan spets. Med ungdomlig entusiasm i form av Iwobi, total ansvarsfrihet åt Alexis och med Welbecks löpkraft har offensiven fått tillbaka en del av sin spets. Det syntes mot Barcelona. Det gav effekt mot Everton.
Arsenal såg ut som hemmalaget i första halvlek. De var först på andrabollar. De bröt uppspel och tog verkligen ett hårt grepp om matchen. Everton var väldigt oskärpta i passningsspelet och idel bollvinster på mittfältet möjliggjorde ett snabbare, mer direkt anfallsspel för Arsenal.
Welbeck snubblade och snavade sig fram till målchanser nästan direkt och det var ingen slump att det var han som fick göra det första målet. Utan Cech i startelvan så är det tydligt vilka som är Arsenals stora stjärnor. Özil och Alexis är de stora prestigevärvningar som transformerade Arsenal från en säljande klubb, till en satsande klubb. Juryn är fortfarande ute om transformationen skapat en vinnande klubb, men Özil och Alexis behöver leverera för att vi om möjligt ska få ett positivt svar på den frågan. Alexis plockade upp bollen, vände upp, spelade till Özil som väggskarvade tillbaka till Alexis. Welbeck höll inne sin löpning till precis rätt ögonblick och när han tryckte ifrån kunde försvaret inte följa med. Alexis släppte bollen perfekt med vänsterfoten, Welbeck blev fri, väntade ut och steg förbi Robles i målet och kunde enkelt fösa in bollen i öppet mål. Teknisk akuratess, kyla och mod i samma sekvens. Mer av det under våren och det kan bli en spännande period för Arsenal.
Alexis har haft en tung säsong. Han är fortfarande inte i samma sanslösa form som han hade under hösten förra säsongen då han bar laget på sina axlar, men formen pekar i en positiv riktning. Han har i perioder blivit för statisk, hamnat för långt i från målet och blivit för förutsägbar. Nu rör han sig mer fritt över planen och inte endast mot den vänstra planhalvan.
Alexis blir ofta för lättläst när han utgår från vänster. Få försvarare står en chans mot Alexis när de ställs mot honom en mot en. Men genom att kollektivt styra honom innåt i planen där näste försvarare direkt kan plocka upp honom så har Alexis haft svårt att få effekt på sin genombrottskraft. När han skiftar kant mer och tillåts söka upp kortlinjen blir han ett mer dynamiskt hot. När Alexis kan förlita sig på sin högerfot och söker upp kortlinjen så har den försvarande motståndaren ingen medspelare att lämna över markeringen till och då blir Alexis ett omöjligt hot.
De matcher jag sett honom som bäst har han oftast agerat som en andra striker, just bakom spjutspetsen i formationen. Den frihet som Alexis behöver har ofta berövats honom eftersom det är just det Özil behöver för att få ut det bästa ur honom. Det har inte gått att få ihop balansräkningen. Men med Iwobi och Welbeck på planen så blir det lättare att få ihop den ekvationen. Welbeck rör sig även han över stora ytor, men har även förmågan att söka upp ytor som uppstår efter att andra rört sig ifrån dem. Iwobi är överlycklig över att ens få vara på planen med dessa spelare och ställer upp på att täcka upp och vara mer responsiv till övriga spelares rörelser.
Iwobi som valt att representera Nigerias landslag kommer få sina chanser. Men vad jag vet är att han spelar på en position där det inte bara räcker med ungomlig frenesi och avsaknad av rädsla. Som del av Arsenals fronttrio förväntas du bidra med poäng. Just det som Arsenal har haft svårt med i år. Walcott har varit direkt ineffektiv och Oxlade-Chamberlain tycks fortfarande göra sina bästa matcher när han får utgå från en mer central, tillbakadragen roll.
Det är en sak för Iwobi att få gå in mot Barcelona, med ingenting att förlora och mäta sig mot de bästa i världen. Ironiskt nog verkar det lättare att prestera som ung spelare i sådana matcher. Wilshere gjorde sin bästa match i karriären under de förutsättningarna i mittfältskamp med Xavi och Iniesta och för bara ett par säsonger sedan så såg Sanogo ut som ett fynd när denne fick chansen från start mot Bayern München.
Det är en annan sak att bygga vidare på den prestationen och bidra med poäng. Iwobi var inblandad i nästan varje anfall och även om han inte är färdig som spelare så har han ju uppenbarligen en hel del att bidra med. Hans mål var det nödvändiga komplement som hans insats behövde för att rättfärdiga framtida chanser under våren. Bellerin snappade upp en boll på egen planhalva och såg en direkt djupledslöpande Iwobi. Bollen slogs och Iwobi vann direkt löpduelen, men det såg inte ut som en situation som skulle leda fram till ett eget avslut. En dålig bolltouch och vinkeln hade försvunnit. En osäkerhet i beslutsprocessen och försvararen hade hunnit ikapp, eller så hade understödd tvingat ut honom mot kanten. Istället förde Iwobi med sig bollen frammåt utan att tappa fart, rakt mot mål. Han absorberade kontakten från försvararen i hälarna på ett sätt som bromsade motståndaren och gav Iwobi tiden att avsluta korrekt. Robles försökte göra sig stor, men lämnade luckan mellan benen fri och Iwobi gjorde sitt första mål, som fick kröna hans lyckade ligadebut från start.
I övrigt under den första halvleken så skulle Alexis ha haft en straff, men som många påpekat på de sociala medierna så blev det för enkelt för Clattenburg att fria försvararen. Kontakten var tydlig, men det var när Alexis i obalans försökte undvika det andra utsträckta benet som kom mot honom som det såg för teatraliskt ut. Det såg tyvärr ut som en filmning och ett fall utan kontakt. Otur för Alexis och direkt dåligt av Clattenburg att missa situationen.
Andra halvlek var inte mycket att rapportera om. Arsenal fortsatte försöka gasa på under de första tio minuterna, men sedan tillät de Everton att ta över kommandot och la sig istället i kontringsuppställning. Det mest anmärkningsvärda var passiviteten från Wenger när Ospina skadade sig. Vid ett inspel kastade sig Lukaku in i situation i ett desperat försök att nå bollen. Istället för bollen la han sitt knä med fullkraft in i Ospinas ryggslut. Den stackars Columbianen kunde knappt röra sig, men istället för att byta in oprövade Matt Macey direkt så valde Wenger att låta Ospina fortsätta i målet.
Ospina led av uppenbara smärtor och kunde under de första minuterna efter smällen röra sig ytters begränsat. Utsparkar överläts till Koscielny. Problemet var att matchen i det skedet verkligen låg och vägde. Även om Everton inte skapade mycket, så var det de som förde matchen. Hörnan direkt efter skadan, blev direkt farlig när Ospina inte kunde röra sig som han ville och han istället hamnade i ingenmansland - varken i sitt mål benägen att rädda eller tillräckligt nära motståndaren för att störa avslutet. Ett mål i det läget och momentum hade svingats i Evertons favör och istället för att defilera i mål hade vi blivit rädda och passiva samtidigt som Everton givits gratis energi för att forcera. Jag tyckte det var farligt agerat. Vi har sett det förut, när spelare inte tagits av i tid vid skada, för att sedan vara direkt inblandade i baklängesmål.
Som tur av kunde Ospina spela sig igenom smärtan och Everton var fortsatt uddlösa. Tre fina poäng och än lever hoppet. Drömmar om Champions League och cupspel är döda, men ligan kan fortfarande bli vår.
Spelarbetyg 1-6
Ospina - 3: Lyckas fiska upp motståndarnas chanser innan de uppstår. Snabb ut från linjen.
Bellerin - 4: Dominerade högerkanten. Assist till Iwobi och i övrigt konstant passningsbar.
Koscielny - 4: Kontroll på Lukaku. Såg ut som sig själv igen.
Gabriel - 4: Stabil och följsam. Han är väldigt stark i löpdueler och situationer längre från mål där han kan vara aggresivare. Har svårare när han behöver vara mer följsam närmre mål.
Monreal - 4: Kommer inte fram lika mycket som sin ytterbackskollega, men när han väl gör det så är det med kvalitet.
Elneny - 3: Distribuerar och rör sig över stora ytor. Inte samma bollvinnare som Coquelin, men han bidrar ändå till bollvinster.
Coquelin - 5: Mycket stark insats. Everton slog bort väldigt mycket passningar och det var oftast Coquelin som bröt dem. 12 interceptions.
Iwobi - 4: Ständigt spelbar, lojal och ett mål. Viktigt för honom och viktigt för Arsenal.
Özil - 3: Inte hans bästa match, men var ändå inblandad i det matchavgörande målet.
Alexis - 4: Formen är på väg åt rätt håll. Mer direkt och rör sig över större ytor. Assist.
Welbeck - 4: Erbjuder så mycket fart och löpningar. Nyttig. Målskytt igen, börjar bli opetbar.
Matchens spelare:
Coquelin
Matchens utropstecken:
Iwobi fick äntligen kröna flera imponerande matcher med ett mål. Ett viktigt sådant i en viktig match.
Matchens frågetecken:
Wenger litar inte alls på Matt Macey om denne inte ges chansen i det läget?
