FA-Cup Final Countdown: D-Day - 12 : "We love you Freddy"
Börjar det bli tunt på idéer nu? Inte alls. Det har bara börjat.
Vi har 12 dagar kvar till den 30 Maj- dagen då historia skall skrivas, dagen då the Villans skall förpassas tillbaka till de mörka Birmingham-skogarna. Jag har så smått börjat ladda - som ni märkt - med diverse rock'n rolliga inlägg, diverse klipp och glada upphopp. Hemma ligger redan finaltröjan framlagt, tillsammans med den gul-blåa finaltröjan från 1971 och min ormskinns-sittande tröja , köpt i Weymouth 1982. Nu har jag dock gått ned så jävla mycket efter allt löpande att den börjar se normal ut. Dock så bär den spår av FA-cup-finalen 1998, då jag på bar denna på hemväg från ett Garden Party, gick eller vinglade rejält på en cykelväg, blev påkörd av en cyklist och rev upp ett hål runt midjan. Men det är minnen, som man lever gott av idag; 17 år senare. Nu ser den ut som den har varit med om ett mindre krig, En annan av mina tröjor - Min "Dreamcast"-tröja - är inte tvättad sedan år 2000. Den luktar därefter och jag fick erbjudande av FoI att skicka in den för analys, då den kunde tas som kemiskt stridsmedel. År 2000 var ett magiskt år. Ett härligt och underbart år på många sätt.
Vi var med ett gäng grabbar på turné i Holland-Belgien och genomled Sveriges EURO2000-matcher på plats. Vi bodde i en liten camping-stuga vid Katwijk-am-See, badade i ett stort vattenland, stoppade huvudet i det iskalla havet och drack kopiösa mängder pilsner. Vi såg på alla matcher på TV och Sveriges matcher live. Innebar att vi genomled 1-2 mot Belgien som inledningsmatch, tvingades oss igenom 0-0 mot Turkiet och skrämdes av 1-3 mot Italien. Bäst var dock besöket på den öppna träningen. Landslaget tränade och vi fans var på plats. Det togs kort, det jublades och efteråt blev det autograf-skrivande. Jag hade på mig min svenska landslagströja och fick väl Hedman, Anders Andersson(tror jag) och några till. Tills jag såg Fredrik Ljungberg stå och hänga. Han hade tiotalet junisar omkring sig och skrev så att det blödde. Jag masade mig fram, flyttade på några förtappade 12åringar, langade fram min landslagströjs - han skrev- och sedan lyfte jag fram min Dream-Cast. "Skriver du på den här också?". Ljungberg log och skrev så att pennan glödde. Jag har aldrig tvättat den tröjan. Har aldrig tvättat min landslagströja heller. Luktar apa; men jag har Ljungbergs autograf på den. Å Ljungberg var ju en riktig milstolpe i klubbens historia. För nutidens patrioter så kan det kännas konstigt att vi haft en svensk legendar i klubben; men Fredrik Ljungberg var episk och just året 2001/2002 var han fullkomligt enastående. "We love you Freddy, because you have red hair, We love you Freddy, because you are everywhere" ljöd genom North Bank och man fascineras över hur britterna inte kunde uttala hans efternamn. Helt osannolikt hur de kunde envisas med att säga Freddy Lyngberg.
I FA-cup-historien är hans namn för evigt sammankopplat med två saker. Dels är han en av få som gjort m,ål i två finaler i rad. 2001 och 2002 och dels gjorde han det vansinnigt snygga målet som styrde kosan mot dubbeln 2002. Mot Chelsea i finalen.
Vi ser det nedan och minns (2,00 in i klippet)
******
Sitter för övrigt just nu och inväntar flyg till Hamburg. Löpningen ligger nere; men jag tittade på mitt startbevis i morse. 15000-någonting. Inser att jag måste sätta mig på tåget kl 06h00 från hemstaden och dra mig till Stockholm för att hinna hämta ut det. Det känns som en trevlig men otrevlig resa. Trevlig för att få avsluta något man byggt upp kropp och själ inför. Otrevlig för att jag åker själv, springer själv(ja tillsammans med 10000 till- förvisso) men utan egentlig egen hejaklack. Mina kompisar drar efter två timmar för att dra sig ut till Tele2-Arena, så när jag börjar tröttna och närmar mig Slussen, så är ingen på plats med en kexchoklad, en Dajm, ett glas porlande lemonad eller varför inte ett uppfriskande krokben? Kanske eller möjligen kommer sambo och barn med, men fyra timmar i ett regnigt Stockholm, bara för att se pappsen lida sig förbi vid två tillfällen- hur kul är det egentligen? Jag kan höra min 10åring säga "Naturhistoriska?" . Jag h´kan höra min 12åring säga "Livrustkammaren?"; jag kan höra min sambo säga "nej, heja på pappsen nu" och titta längtande mot NK. Så vi får väl se...
