FA-Cup Final Countdown: D-Day - 15 : "Hur kunde han missa?"
Har man levt så länge som undertecknad, så är det några lag som man ogillar å det grövsta. I mitt fall : Liverpool och Manchester United.
Man kan tro - då jag ger Spurs kängor till höger och vänster - att Spurs tillhör dessa lag, men så är det inte. Spurs har aldrig varit ett hot mot Gunners, har aldrig vållat obehag och är ett harmlöst exempel på hur fotboll inte bör spelas. Liverpool avskyr jag sedan min uppväxt och United har varit en tagg i örat sedan Wengers och Sir Alex härliga fighter runt millennie-skiftet. Det fanns många dårar i Uniteds lag då; systrarna Neville, Keane, Dennis Irwin, Kärringham, Solstjärt och allt vad de hette. En person som alltid dyker upp som en spelare man aldrig hittade något ont i var Ryan Giggs. För alltid avskydd efter hans avgörande mål på Villa Park 1999, men en spelare som alltid sattes på ett podium för att han var så helylle. Därför garvade jag gott när det kom ut att han haft ett förhållande med sin brors fru i nästan tio år och hipp-som-happ, så föll hans gloria rakt ned och satte sig i knähöjd.
Arsenal har alltid varit ett kärt återseende för den gode Giggs, men just i FA-Cupen har det varit blandade upplevelser och i den femte omgången 2002/2003, nämligen den 15 Februari 2003 så möttes lagen på Old Trafford. 67000 i publiken ville se en riktig kamp och de fick de. Gunners var dock alldeles för bra för United denna dag, men de fick en bra chans, då Mr "Golden Balls" himself slår en riktigt härlig lång boll mot Gunners straffområde. Giggs når bollen före Keown, tar sig sedan förbi en utrusande David Seaman och har helt öppet mål...men från straffområdets gräns så lyfter han bollen över öppet mål.
Det är så fantastiskt att vi tittar på det och laddar samtidigt lite extra inför helgens match
Gunners vann matchen med 2-0 och vann cupen efter att Pires gjort 1-0 på Southampton.
*******
Det är fredag och vilodag. Mycket trädgårdsarbete idag och jag irriteras över att jag inte blir av med den svullnad jag har kring hälbenet. Det ser ut som att jag har käkat upp ett plommon, som ramlat rakt nedn genom alla organ och lagt sig vid hälen. Dock han jag gå, hoppa, göra Yoga och jag satt i Lotusställning och visslade Beethovens sjua strax före lunch. Så det funkar; men jag väljer att ta lite vila nu. Mina 30 kilometer i måndags gav mig en del att tänka på och nästa tur blir på söndag. Gunners i helgen och sedan dubbla matcher med barnens lag, därefter löpning. Jag vet hur min helg ser ut.
