FA CUp Final Countdown: D-Day - 17 : Året var 1909 och Arsenal intar final-arenan i förtid
Ni som tappert följer min nedräkning till 30 maj inser att Gunners makalösa historia innehåller en massa godis. Här finsn förlorade cupfinaler, vinster, anekdoter, fantastiska spelare, en vild historia och härliga eskapader.
Häromdagen nosade jag i de annaler som fanns kring 1991 och den dagen då Gunners intog Wembley i den första semifinalen där någonsin. Final-arenan intogs således innan själva finalen.
Det må vara unikt- i alla fall när det gäller Wembley; men Gunners har gjort det förut.
Vi får återigen tacka Henry Norris för hjälpen. Sir Henry Norris- mannen med Falstaff-liknande namnet och som på ett härligt och märkligt sätt styrde Arsenals kosa under början av 1900-talet.
Säsongen 1908/09 var ingen av Gunners största. Laget med namnet Woolwich Arsenal harvade förvisso i Football league One, men var inget lag som fick folk att lyfta på ögonbrynen. Så kom FA-Cupen och man drog Croydon Commons.
Vad är då detta för lag? Jo, ett lag som grundades 1897 i stadsdelen Croydon, som fick professional status några år senare och som spelade i Southern League innehöll lag som Hastings and St Leonards, Depot Battalion Royal Engineers 2nd Grenadier Guards, South Farnborough Athletic, Salisbury City och Chesham Town. Känns inte som man kan räkna upp så många namn i dessa lag inte.., men Croydpn Commons hade ett läge i London som var intressant. Framför allt med kopplingen till dåvarande Crystal Palace.
Croydon Commons spelade på en arena som hette "The Nest" och som tog knappa femton tusen fans, men just när Gunners kom till FA-cupen, så var the Nest under ombyggnad och man flyttade matchen till Crystal Palace. Just denna arena- som idag är National Sports Centre och brukar ha en hel del friidrott - var mellan 1895 och 1914 platsen där brittiska FA-cup-finalen spelas. Exempelvis så spelades 1913 en FA-cup final där som hade över 120 000 åskådare.
Så Gunners intog den 16 januari 1909 Crystal Palace och mötte Croydon Commons. 20 000 personer mötte upp och det sägs att den person som organiserade att matchen skulle flyttas till Crystal Palace var just Henry Norris, som smed ett par ränkor i bakvattnet och ville ha ökad status för sitt kära Gunners. Matchen på arenan slutade 1-1 efter att en viss Filtchie gjort målet. Man slog sedan Croydon i omspelet, men åkte ut mot Millwall i nästa omgång.
Croydon Commons överlevde fram till 1913, då de spelade sin sista match och efter kriget så återkom inte laget till spel.
Från Wembley till Crystal Palace. Gunners historia är full av härligheter.
******
TVå dagar efter den långa marschen, så börjar mina ömmande hälar och höfter att se en morgondag. Mitt sängkammarbord hemma börjar se ut som en mindre apotekarverkstad. Ipren, Voltaren, fotsalva, Tigerbalsam, ormsalva och Compeed. Å det är bara namnen på mina hängbukssvin. Eller kanske ändå inte.., men långsamt börjar jag övergå från gas till flytande form. Snart är jag åter i fast form och jag räknar kallt med en ny tur med mina välsprungna Asics under morgondagen. Kanske inga 30 km, men kanske 15km eller 18km. Nu gäller det att långsamt börja rikta in kroppen på en längre marsch. Kanske får jag läsa MAOs "Den långa marschen" innan jag ger mig iväg. Jag har tidigare sagt att jag har tre mål; "komma i mål"; "Komam i mål med hedern i behåll"; "Sikta på runt 4 timmar". Jag börjar med viss skam inse att det sista målet blir jobbigt att nå, men försöka duger.