FA Cup Final Countdown: D-Day - 18 : 1991 - Spurs förstörde den nästan perfekta säsongen
Var verkligen årgången 2003/2004 det bästa som spelat i Gunners.
Ett helt år obesegrade; löpningar, offensiv spel och fullständigt fantastiska. Men var de bäst?
Det är alltid svårt att jämföra lag, men låt mig skicka in årgången 1990/1991.
Historien vet att Gunners vann ligan då, men har vi förstår hur bra de var och hur nära vi var en dubbel? Det skiljer två matcher från en FA-cup-final och en fullkomligt obesgrad rad.
Gunners vann ligan med 7 poäng före Liverpool och 13 poäng före Crystal Palace(!). Då skall man veta att Arsenal hade två poängs poängavdrag efter slagsmålet med manchester United på Old Trafford. Gunners förlorade en(!) match under hela ligasäsongen. Mot Chelsea i ligaomgång 24. En enda förlust och endast 18 insläppta mål på 38 matcher.
Man kan naturligtvis hävda - "Boring, Boring Arsenal", men 74 ligamål säger att det inte var så. Merson, Campbell, Smudger Smith och Limpar gjorde ihop närmare 50 mål.
Det hade kunnat ha blivit en fullkomligt enastående säsong och det blev det naturligtvis, då Gunners vann ligan, men i April 1991 förstörde Spurs årets fest. Den första semifinalen någonsin på Wembley tog udden ur finalen. Normalt sett var semifinalerna på Villa Park och Hillsborough, men då anstormningen var enorm inför matchen, så lade man matchen på Wembley. Matchstart var tidigt den dagen och Spurs kom med ett av sina bästa lag någonsin med Gascoigne och Lineker.
Det var en fantastisk match. Gazza gjorde 1-0 på en fantastisk frispark, då han drog bollen över muren och rakt upp i krysset. Lineker fortsatte med 2-0 innan AlanSmithgick upp bakom David Howells och nickade in 2-1. Då stod matchen och vägde och Gunners låg på. Tyvärr lyckades Lineker göra ett mål till och Spurs tog sig till final, som de sedermera vann. Två år senare skulle Gunners ta revansch, då Tony Adams nickade in 1-0 i en annan semifinal.
Spurs förstörde årets makalösa bedrift genom segern på Wembley. Gunners inkasserade en minnesvärd förlust och hos många är detta en av de bästa semifinaler som Wembley haft.
*****
Jag vaknade upp med en hemsk träningsvärk. Min häl var svullen som ett mindre getingstick. Min höft orörlig som en halvfet sumobrottare och någonstans under natten har jag fått kramp i vaden, ty den hade minskat i omfattning och såg ut som en mindre pingisboll. Jag var dock hyfsat nöjd med att ha ett mindre Lidingölopp under västen och insåg samtidigt att det var rätt idiotiskt att ge sig ut på en dylik löptur utan vettig förberedelse. Nästa gång tar jag en genväg.
