FA-cup-Final Countdown: D-Day - 24: - Linighan- den osannolike hjälten
..ännu mer finaldrama
Var det något George Graham kunde, så var det att värva till sig och utbilda mittbackar. Han fullkomligt gödslade med dem och såg man på det utifrån, så undrade man vad som hände.
Adams, Bould, Keown och O'leary kändes som en tapper och trygg skara mittbackar. Ändå kom det fram spelare med liknande personligheter underifrån som Marshall, Steve Morrow och Rose. Han köpte på sig Colin Pates och så hade vi ju Andy Linighan.
Har man sett tipsextra, så har man koll på den reslige mittbacken. Främst från Norwich, där han stod som Big Ben i centrala mittlåset och styrde laget med järnhand. När han lämnade Norwich var han 28 år gammal och den lugne backen från Hartlepool ville egentligen inte lämna the Canaries, men 1,2 miljoner pund övertygade Norwichs ledning och han gick till London. Gunners fick en trygg mittback, som dock aldrig tog en riktig ordinarie plats. Historien kommer inte att nämna Linighan som del av den stora backlinjen som Gunners låste forwards med, men han har en evig plats i Gunners historia som den som avgjorde FA-cup-finalen 1993.
20 Maj 1993 var datumet. Det var omspel i finalen som stod mellan Sheffield Wednesday och Arsenal. Gunners hade redan slagit Wednesday i ligacupen några veckor tidigare och siktade på en cupdubbel. Första matchen hade varit en holmgång och omspelet var inte olikt det första. Gunners tog ledningen då Ian Wright gick på djupet och rullade in 1-0, men den fantastiske Chris Waddle (en av få spelare med kvalitet, som faktiskt spelat i Spurs), kvitterade då hans skott tog på Lee Dixon och ställde Seaman. I andra halvlek gick Mark Bright upp i en nickduell med Linighan och det slutade så illa att Linighan bröt näsan och blodet rann som en kvast ur näsan. Men han plåstrades om och körde vidare. Revanschen skulle komma.
Förlängning väntade och det var en ganska chanslös tillställning. 119 minuter var gångna då Gunners fick en hörna. In med den i mitten och vem dyker upp, i kamp med Mark Bright, jo Andy Linighan, som med en fantastisk träff med pannan trycker in 2-1 bakom Chris Wooids.
Andy Linighan avgör finalen. En osannolik hjälte. På samma sätt som Stephen Morrow var en osannolik hjälte i ligacup-finalen. Linighan går till Arsenals historia. Kanske inte som världens bästa back, men som hjälte.
