FA-Cup Final Countdown - D-Day - 25: Efterkrigsårets FA-CUP - en historisk händelse
Om man har varit i London - på War imperial Museum i Southwark/Lambeth området så får man en insikt hur jävligt det måste ha varit i London under andra världskriget. Tyskarna vräkte in med sina Messerschmitt, Junker-Ju, Henkels och andra bombplan och mötte britternas Spitfires och Vampires i en salig blandning. Skrot rasade ned från luften, bomber fälldes, det var bränder och dödlighet överallt och när "hesa Fredrik" ylade i Maj 1945, så låg London och södra England i ruiner.
Någonstans i dessa ruiner av sten, tegel, betong, glas, avskräde, gummi, plåt, skiffer,grus och vatten så formades ett land igen och en sak som direkt fick fart på massorna var fotbollen. Det var något att få flykt till, att vallfärda till. Det var inte så konstigt att arenorna fullständigt fylldes till bredden av publikmassor, som gjorde allt för att fly vardagen. Ligan hade avslutats 1938-39 med Everton som segrare och eftersom kriget drog igång 1939, så spelades det bara tre omgångar innan ligan blåstes av.
1945/46 hade inte lagen samlats åter. Planerna låg till en stor grad i ruiner och the Football Assosciation hade inte möjligheter att dra igång en liga. Men FA-.Cupen skulle spelas och detta år blev en historisk händelse. I brist på matcher för det brittiska folket, så spelades de första två omgångarna med dubbelmöten. Det har aldrig hänt förut och skulle aldrig hända igen.
Ett väldigt sargat Gunners mötte West Ham på bortaplan i tredje omgången och fick rejält med spö. Hela 6-0 vann the Hammers med. Nu hade Gunners mängder av sitt fina 30-tals-lag borta, men spelare som Bastin, Joy och George Swindin fanns med. på toppen George Drury och Reg Lewis. Den senare skulle avgöra cupen fyra år senare. Men Hammers krossade Gunners och när man sedermera spelade på Highbury inför 21 000 åskådare, så vann Gunners med 1-0. Målskytt Reg Cumner. Det var Cumners sista match för klubben innan han lämnade för Peterborough. Gunners utslagna dock. Förstås.
Så 1945/46; det var FA-Cup Historia det.
*****
Dagen efter St Totteringham's Day, så är kroppen mör efter allt firande; men jag tog ändå 7,5 kilometer på lunchen och tyckte att benen sprintade på som en gasell längs ån i min hemstad. Något kortare än jag egentligen ville, men jag har flera turer på gång under veckan, så jag avvaktar kroppens skrik imorgon bitti och känner efter. Starten närmar sig...
