FA Cup Final Countdown: D-Day - 3 : Centurions utan viktoria
Det är Onsdag. Om tre dagar smäller det. Rejält.
Nordvästra hörnet av London skall invaderas av fans från Birmingham och från Norra London. FA-cup-finalen går av stapeln och avslutar en rätt så intensiv och härlig säsong, där vi sett Alexis Sanchez växa till en ikonisk Gooner.
Med Walcotts tre mål senast, Gioruds temporärar svacka och Sanchez målsinne, så är det alltid en debatt i Gunners vem som skall och bör spela. Lagom till helgen som var, så konstaterade Viasats kommentator att Walcott skulle starta i helgen. Jag är ju inte så säker på det. Vad är ett "Hattrick"?
Det angenäma problemet med målskyttar har funnits och gått hos Gunners. Under 90-talet hade vi Wright, Merson, Smith och kunde släppa Kevin Campbell och Andy Cole exempelvis. Under 2000-talet så kom Henry. Pires, van Persie, Bergkamp och Wiltord. Inte alla har varit lyckosamma. Franny Jeffers är en dylik spelare. Lee Chapman på 80-talet en annan. Å trots att man öser in mål, så behöver det inte betyda titlar. Nästan alla de ovanstående stora målskyttarna kan luta sig tillbaka med en hel hoper titlar.
Tittar man dock på "the centurions" hos Gunners (dvs de som gjort mer än 100 mål), så nås man av två namn högt uppe, som delar väldigt mycket. Jimmy Brain och Doug Lishman. Båda två - stora målskyttar. Båda två FA-cup-finalister utan seger.
Jimmy Brain är dock en del av vår stora FA-cup-historia. Han var med i den klassiska första finalen. 1927 mot Cardiff City. Jimmy Brain gjorde över 130 mål för klubben och gjorde faktiskt sitt första mål för klubben mot Tottenham 1924. med tanke på att han bara gjorde sex säsonger för klubben och på den tiden öste in över 130 mål, så ser man vilken fantastiskt målskytt detta måste ha varit- 39 mål på en säsong är det näst bästa efter Ted Drake och Brain var känd för att vara ett riktigt straffområdesmonster. Under 1926/27 spelade han in 34 mål, gjorde tre mål i FA-cupen, men tyvärr - när det begav sig i kvarts- , semi. och final, så blev han lottlös.
Han lämnade klubben 1930/31, men var inte med i finalen 1930, då Gunners vann sin första titel.
Doug Lishman föddes i Birmingham och kom frånWalsall 1948. En riktig målskytt av rang och gjorde 137 mål för Arsenal. han köptes in för att ersätta den åldrande Ronnie Rooke och för att ersätta reg Lewis, som var skadad mesta delen. Tyvärr skadades också Lishman lagom till FA-cupfinalen 1950 och Lewis fick avgöra mot Liverpool. Lishmans tid skulle komma; han fick en ligavinst-medlaj 1953 dock och gjorde precis som Jimmy Brain; deltog i den numera mytiska FA-cupfinalen 1952 mot Newcastle, då spelarna ramlade av planen- skadade till höger och vänster. Gunners vann inte denna, så Lishmans karriär är utan FA-cup-seger den med.
Tittar man på the Centurions" , så måste man ju nämna David Herd och Joe Baker, som båda upplevde det fasansfulla senare delen av 50-Talet in till mitten av 60-talet, då Gunners tillhörde det skiktet av engelska lag, som aldrig var i närheten av att vinna något. Båda två flyttade från Gunners och i alla fall David Herd lyckades med konststycket att snika åt sig en FA-cup-vinst då han vann med ManU i början av 60-talet.
Nedan ser vi Lishman näta mot Leyton Orient 1952.
******
Tre dagar kvar. Lågsamt börjar man packa väskan. Skor, strumpor, nagelfil, skavsårsplåster, Tajts, Tigerbalsam, Ipren. Jag tänkte springa i mitt Arsenal-linne, men frågan hur kallt det blir med 12 grader, snålblåst och piss-regn. Kommer tröjan, som inte är en löpartröja att sitta som ett ålskinn kring kroppen när jag passerar Skansen, så att skötarna kommer ut och drar in mig i en ålbur? Ett linne kan också skava något sanslöst om det hamnar fel. Jag vill ju inte se ut som ett enda stort renskav när jag passerar någon trevlig restaurang. Då lär jag få en gaffel i ryggen. Kläder är viktigt och stretching och planering och vilja och musik och snart börjar ångesten. Vafan..fyra jävla mil.-vad tänkte du med?
