FA Cup Final Countdown: D-Day - 8 : Lambert - en av de första hjältarna
Jag kom till insikt idag.
En stor och rätt glad insikt.
Det var en brittisk liga-version av "LOK står när de andra faller".
Jag insåg följande magnifika sak.
Manchester Uniteds storhetstid är över. De kommer aldrig att bli så starka som de var under Sir Alex igen. Ett topp-fyra-lag. Men ingen klockren kandidat till ligatiteln år efter år.
Chelsea har en "storhetstid" nu, men den är fejkad med oljepengar av en rysk oljebaron som snart tycker att det är fränare och grönare någon annanstans och då kommer Chelsea att återgå till det de en gång var. Ett charmigt, halvbra London-lag som ibland vinner en cup. Klubben har ingen vinnarkultur i sin historia.
Manchester City är likadant. Kanske med en ännu otåligare schejk, som inte gillar när laget inte vinner. Rätt som det är gör han en Cardiff och målar stadion i gult, ger grabbarna gula tröjor och tillsätter en höna som tränare. När det sker återgår även City till att vara en halvskral klubb i Manchester. De var bra runt slutet av 60-talet och kanske sakall de återta sina snyggare Milan-inspirerade tröjor?
Tottenham? Spelar ingen roll vad de gör,, de är för evigt dömda att vandra i skärselden av olycka, misär och dålig tajming.
Liverpool är kanske det lag jag tror kan ha en viss framtid, för trots brendan Rodgers misslyckanden, så finns det något i klubben som många andra lag saknar - en vinnarkultur. Tyvärr.
Så har vi då Arsenal, som har mängder av år bakom sig i Premier League och som var stora på 30-talet, 70-talet, 90-talet och sedan fortsatt. Utan olja.
Så när rubeln faller, oljan sinar och Financial Fair Play äntligen börjar gälla alla lag, så finns Arsenal kvar och möjligtvis Liverpool? Reste av lagen har återgått till någon form av degenererat tillstånd
Är det så det blir? Vi tror så.
Men låt oss idag gå tillbaka till hela FA-cup-festens start. Idag är 113 år sedan en av Gunners största spelare föddes. Hans namn är Jack Lambert och är för evigt inskriven i Gunners historia, som en av de bästa centrar klubben haft. han anlände till Gunners 1926, som en av de första spelarna som Chapman köpte och hade en tuff tid i början innan han blommade ut. Endast några mål per år i början, men när väl laget med den fantastiska uppställningen Cliff Bastin, Alex James, David Jack och Joe Hulme började agera så kom målen och 1930/31 gjorde han 38 mål på 34 matcher; varav 7 stycken hattricks. Tyvärr avled han 1940 efter en bilolycka , men tillhör de spelarna som cementerat sig som en centurion i klubben. 109 mål blev det.
Hans tid i Gunners FA-cup-historia kom FA-cup-finalen 1930. Gunners ledde med 1-0 efter ett långskott av Alex James. Huddersfield låg sedan på och Gunners fick slita ordentligt för att frejda sitt mål. Till slut nådde en lång boll Jack Lambert, som giorde sin back vid mittlinjen och rusade helt fri mot mål och gjorde 2-0. Ingen av Gunners-spelarna orkade upp och klappa om Lambert, som sågs joggande tillbaka till mittlinjen, ivrigt klappande händerna åt sig själv.
Kan inte säga att det ses på länken nedan, men vi ser den första bucklan höjas och bara det är glädje.
*****
Om en vecka vid den här tiden så sitter jag och undrar vad jag håller på med. Troligtvis försöker jag febrilt att somna. Troligtvis memorerar jag banan. Troligtvis ångrar jag mig. Det är inte en timmes löpning; det är fyra. Minst. Troligtvis 4timmar och en halv till.
Planeringen av dagen har börjat och nu har mina Bajen-polare rört sig och påbörjar planering efter mitt lopp. Först pratade de om att vi skulle ses någonstans dit tunnelbana inte går. De pratade om att kliva av vid Slussen och ta buss. Men för fan; jag är från Östergötland. Buss i storstan? Vågar man det? Blir jag inte rånad och nerslagen då? Hamnar jag inte någonstans där man definitivt inte borde vara och inte är man speciellt snabb med 42 kilometer i benen. Men det kanske blir en pub på söder. Bara de har TV. Tyvärr är mina polare Liverpool och Spurs-supportrar. Inte mitt fel. Deras. De har valet ett liv i skuggan. Jag i solsken.
En vecka kvar. Knappt.
