FA-Cup Final Countdown: D-Day-9: Paddy sista spark
Mycket Sterling idag. Den ena dagen skall han lämna. Den andra dagen skall han lämna ännu mer.
Den tredje dagen säger hans agent att han skall lämna.
Den fjärde dagen säger hans agent att Liverpool kan betala hur mycket de orkar; han spelar ändå inte där.
Den femte dagen ber Liverpool agenten att fara och flyga
Den sjätte dagen vill agenten prata igen.
Mycket Sterling.
Jag vill inte ha fanskapet. Håller man på så där, så skall han inte spela i Gunners. Då kan han spela i något guldgrävargäng. Det blir en ny Milner eller Lennon av honom. Halvhyfsad, som troligtvis hamnar i Spurs förr eller senare och då är karriären över.
Mer Sterling var det 21 Maj 2005. Fast rejäla Sterlings. Strerling Pound. Eller något sådant kanske kapten Paddy fick när han avgjorde FA-cupen. Jag minns detta. Hyfsat väl. Vi hade återträff med mina gamla universitetskompisar. Hade vi spelat innebandy, krocket eller bara rakat varandras ryggar. Kanske tittat på tysk 70-talsfilm eller bara böjt verb. Något var det. Kanske en mix. Jag såg sista halvlek och förlängningen. Såg straffarna och halvlåg- lätt trött, åderförkalkad och möjligtvis halvt berusad över en köksstol och såg när Paddy dundrade in sista straffen i sin sista spark för Gunners. Han visste inte det då. Wenger kanske gjorde det. Han kanske tänkte så "Nu har du gjort ditt, Paddy."
Det var en bra dag. Å hade det inte varit för den 17e maj ifjol, så hade det fortfarande legat som ett långttillbakaminne av den senaste vinsten. Nu är den bara en i raden och Gunners segrade mot United i FA-cupfinalen.
Det är många otäcka spelare som passerar revy denna dag; Cole, Keane, van Nistelrooj, van Persie i en Gunners-tröja, Paul Scholes,Cristiano Ronaldo.. men så var det då.
*****
Men jävlar vad vilse jag sprang i morse.
Jag satt med karta och kompass i går kväll. Lade ut löpriktning genom Toulouse. Från hotellet, över La Garonne, sedan D632 ut till D50 och hem via D60. Typ.
Jag funderade på om jag skulle ta med mig telefon och däri GPS, men jag tänkte att - nä..en vuxen människa skall väl hitta.. å tjenamoss. Nästa gång jag tittade upp så såg jag kameler, enhörningar och en dront. Jag hade inte bara sprungit fel i Toulouse, jag hade sprungit fel i tiden också. Helt osannolikt.
Men jag brottade ned enhörningar, parade mig med dronten(ni ser f.ö resultatet av det hos Wayne Rooney idag) och gav mig tillbaka igen.
Det blev 18 kilometer. Längs gåvägar, bilvägar och cykelbanor. Till slut dök Canal du Midi upp och där löpte jag lätt och glatt medan solen steg upp, båtarna började gnöla och cyklisterna tog sig till universitetet. Ont i hälen första halvtimmen och sista halvtimmen bet det till i ljumsken.
Om nio dagar är det Marathon. Hurihelvete skall detta sluta?
