FAcup Final Countdown: D-Day -.1 : Febertopp
“It's spring fever.... You don't quite know what it is you DO want, but it just fairly makes your heart ache, you want it so!”
Mark Twain sade mycket. Han skrev inte bara om Huckleberry Finn och Tom Sawyer. Han visste en del om livet och om väntan på något sanslöst. En feberlik väntan på att erövra världen. Ett kroppsligt urskrik, likt ett vaccin som tar sig in i en sjuk kropp, botar den och talar om för världen att man är tillbaka igen. Jag vill detta så gärna. Jag vill ha känslan tillbaka. Jag vill vakna upp som mästare, som vinnare och jag tror på det. Feber. Det handlar om en finalfeber jag inte upplevt på länge. 2005 slog vi United i finalen. Paddy Vieira vräkte in sista bollen och vi firade. Året efter gick vi hela vägen till Champions League. Sedan har det varit tomt. Visst.. vänner..troligtvis halv-Spursare - vill säkert hävda att finalerna mot Chelsea och Birmingham också skall räknas, men korpcuper är nedvärderade och sedan alla stora lag envisas med att spela med juniorlag, så gills det inte. FA-cupen är något annat. Det är cupernas cup. 140 år gammal tradition. Den vinns av ett lag med känsla för cup. För avgörande. Ingen minns en "liga-cup"-vinnare..i alla fall inte nu. FA-cupen noteras och därför tar vi ett extra tag.
Wikipedia säger "Feber (latin: febris) är ett tillstånd då kroppstemperaturen, som i vanliga fall ligger mellan 36,5 °C och 37,5 °C, överstiger 37,5°] Som feber hos vuxna räknas en morgontemperatur över 37,5 grader eller en kvällstemperatur över 37,7 grader. Kroppstemperatur mellan 37,5° och 37,9° kallas för subfebril, vilket innebär att den är förhöjd utan att anses vara sjukligt hög."
Om man har 48 grader till frukost och bor i en varmluftsugn bara för att få viss kyla.. Är det feber? Om man tycker att det smakar som en Piggelin att slicka på ett
bastuaggregat..varmt?
Febern har nått undertecknad. Gunners och dess fans kliver in i en zon. Vi går mot en titel. In i kaklet, Det är seger som gäller och det blir seger. Jag läste en artikel skriven av någon som gillar bubblor och inser att det bara var bubblor. Det är som Spurs, det bubblar bara. Det blir inget av det och när det väl är på gång, så spricker bubblorna. Jag har inget emot det. Tvärtom. Charmigt. Men det gäller inte Gunners. Vi är Arsenal och vi går alltid för seger.
Imorgon är det D-Day. Imorgon är det dags och min resa genom historien har kommit till ett slut. Jag har berättat om hjältar, anti-hjältar, hur det startade, slutade och vem som gjorde vad. Jag vet inte om det har varit intressant. Kanske skulle jag ha skrivit in ett och annat ovidkommande transferrykte mitt i texten? Nåväl. Jag har med avsikt undvikit att vika ut migt om Villa Park 1999, som är den värsta stunden i mitt fotbollsmäktiga liv och en av de orsaker till att jag genbuint ogillar United.
Imorgon är det 17 Maj.
För exakt 8 år sedan klev Gunners ut för att spela Champions League Final. Imorgon spelar Gunnera FA-Cup-Final. Efter nio år kommer vändningen. Jag är så säker, jag är så säker. Det blir vinst. Min feber är total. Nu går vi in i kaklet,
Come on Gunners!
