Falkens Funderingar: 11 Mars 2015: Om dagarna som följer och FA-Cup rekord
Visst är det kul att kliva in i rekordböckerna.
Jag skall snart ansöka till Guinness Book of Records för färgen på min "blånagel", som kan vara en helt ny färg. En blandning av naval-brun och färgen av en grävling på en koleldad Weber-grill.
Gunners är alltid goda för rekord. Ted Drakes sju mål i en match i högsta ligan är ett annat; Blandningen av Henrys fart och Jamie Carraghers placering av ändalykten på gräsmattan som orsakade en kontinentalsockel-förskjutning är ett annat rekord; Girouds miss mot Monaco ett tredje och Wengers oförmåga att få in en världsspelare som Arshavin i sitt spel ett fjärde rekord.
Jag njuter dock av den sötma som segern mot United gav. Förvisso är inte mina känslor gentemot United lika ogina, otäcka och förvirrade som de var när rivaliteten var som värst 1997-2006. Då var det otäcka bredsidor som skickades mellan lagen och jag klev möjligtvis själv ut på barrikaderna med vissa otrevliga åsikter om vissa spelare. Förmodligen helt rätt dock. De senaste åren har vi kanonjärer långsamt fått acceptera att ligatiteln är förunnat lag som har oljebaroner och ihopköpta lag med idioter som tränare. Vi har saktmodigt och irriterat förlikat oss med tanken att det nog blir en topp fyra placering igen- men nästa år, då jävlar - och ett respass mot något storlag i Europa i en kvartsfinal i Champions League. Tidigare har inte ens de inhemska cuperna räckt till för att bringa det riktiga ruset, utan vi kanonjärer har ställt upp St Totteringham's-pokalen strax efter jul, med enormt glädje glatt oss åt de andra brittiska lagen åker ur cuper i Europa eller åker på torsk mot Swansea i ligan. Men så kom fjolårets Ramsey-mål mot Hull och hoppet återvände. Till det Community Shield, ett par riktigt bra värvningar och det kändes som hoppet återvände; innan någon hade blandat till någon form av elixir som innebar benskörhet och vi såg en höst av sällen skådat slag. Jag har nog aldrig sett dess make i Gunners historia. Raden av spelare som gått sönder är som ett evighets-tecken. Den ende som inte var skadad var Szczesny och han försvann med en rökpust. Åter till saktmodighet och eftertanke. Det blir ingen fight om titeln i år heller. Sedan detta makalösa klassiska debacle mot Monaco och jag var nog rätt säker på exit mot United. Jag trodde att van Gaal skulle gå på knock första tjugo.
Men istället backade van Gaal sin taktik 30 år och körde Wimbledon anno 85. En intressant taktik. Fellainis hårsvall var mer riktat uppåt än centralt.
Gunners vidare till semifinal i FA-cupen. Jag var inte helt övertygad från början, men när jag ser resultatet så inser jag att detta återigen kan vara en härlig vändning på säsongen. 2-1 på Devil's Lair är ett resultat som ger eko. Det innebär exempelvis att Gunners för 28e gången går till FA-cup-semifinal. Bara det ett rekord. Gunners är goda för rekord, som ovan nämnts. Det var nämligen så att Gunners och United stod på 27 semifinaler vardera innan kvartsfinalen och nu har Gunners flest semifinaler i historien.
Men det finns fler rekord att hämta.
Arsène Wenger blir med sin elfte semifinal, den tränare som nått flest FA-cup-semifinaler. Elva FA-cup-semifinaler; Numbers talk magic.
Det har varit några dagar i ren euforisk anda. Jag tog på mig mina löparskor på lunchen igår och sprang som en kenyan längs den lokala ån. Fortare än jag sprungit på många veckor och den äldre damen med rullator var mäkta förvånad när jag för en gångs skull passerade henne istället för tvärtom. Å jag orkade springa hela sträckan i full fart. 400 meter. Tankarna var flera hundra meter före mig och man inser att United-segern ändå ger betydligt mer glädje än man kanske trodde när slutsignalen gick. Det ger kraft, energi och man tittar framåt mot semifinalen. Plötsligt känns alla motståndare dödliga och till och med ett lite ynkligt furstendöme skall få smaka en rejäl kanonad av glädjefyllda gooners.
Det finns dagar för allt. Karlskrona i Elitserien i Hockey? Vafalls. Vad händer härnäst? Mjölby? Grums? Teg? Surahammar?
Dessa dagar har varit hoppets och rekordens dagar. En start på något? Eller också blir det gamla vanliga Gunners. Vi trampar snett, river ingångshöjden eller gränslar första bästa puckelpist. Fast lite rekord kan vi väl fira ändå? En kopp kaffe i alla fall. Så-får-det-bli.
Ha en trevlig morgon.
