Falkens funderingar 12 September 2021: "Don't dream it's over"
En fantastisk sång av det australiensiska rockbandet Crowded House. "Hey now hey now, don't dream it's over" och den sveper in som en mild fläkt över norra London. Samtidigt som vi gladdes åt att Paddy Vieira vägrar förlora mot Spurs, så ser vi Arsenal komfortabelt seglade hem med tre poäng mot Norwich. Men precis som när eldvaktarna som kollade lågor och faror gick ut på stadens gator för att basunera ut att faran var över, så är segern mot ett svagt Canaries ingalunda ett sådant meddelande. Tre poäng var skönt och vi lyfter oss ur gyttjan i den nedre delen av tabellen och kan pusta ut en sekund. Men är det över, kan vi jaga bort korpar från Emirates Stadium. Inte alls, kära gooners, inte alls. 1-0 mot Norwich var en hyfsat kassaskåpssäker seger, men Norwich skall vi slå 99 gånger av 100 på hemmaplan och detta var inte den hundrade matchen.
Arsenal har en hel del fortfarande att jobba med och även fast jag tycker att vi har en bra offensiv styrka, så har vi mäktigt svårt att komma till avslut. Det var få riktiga chanser under matchen. Pépé hade en riktig dunderchans, Aubameyang kunde lyft in en boll från långt håll och det var flera skott som hamnade i block. Målet var ett dubbelt stolpskott som Aubameyang rafsade i mål. Laget har offensiva kvaliteter, men uppbyggnaden av spelet tar ibland för lång tid och det stannar upp, man söker en svår passning mellan försvararna och brytningen kommer. Det måste komma snabbare och rakare avslut och här gillar jag intentionerna från Ben White och Sambi Lokonga som snabbt hittar bra ytor. Ben Whites högerfot är ett riktigt vapen och han lade flertalet härliga bollar. Med Gabriel Magalhës och Ben White tror jag att ett säkert mittlås skapas.
Ramsdale eller Leno? Det blir en intressant batalj framöver.
En av de mera positiva grejorna var att vi äntligen verkar ha odlat fram en högerkant. En japan, stor som berget Fuji och med offensiv kraft som Shinkanzen dyker upp på högerkanten och helt plötsligt äger Pépé högerkanten och såg mer intresserad än på mycket länge. Tomiyasu eller "Tomi" som han nog kallas.. (själv är ju Tomi Gun bättre) var en vederkvickelse. Han tog löpningar, täckte hemåt, kombinerade med Pépé och som skolad mittback och bra på huvudet så kan han enkelt kliva in centralt om så behövs. En väldigt intressant värvning. Fortfarande ute och söker röster är norrmannen Odegaard. Jag har inte riktigt förlikat mig med hans storhet. Jo, han löper mycket och hela tiden, men jag ser inte exakt vilken roll han skall ha i laget. Mycket kortpassningar, vända hem, hitta sidled, möjligen söka den omöjliga dödande passningen, men fortfarande svårt att hitta sin roll i laget. När Emile Smith-Rowe kom in så fick mittfältet en helt ny dynamik och när Thomas Partey stängde inspelen i försvaret så blev det ännu enklare.
Jag tar med mig mycket positivt från matchen. Vi ägde den, stängde ned Norwich, rullade bra boll, men det är så mycket kvar innan vi kan tycka att vi har något riktigt bra på gång, så "don't dream it's over".
