Falkens funderingar 20 April 2022: Om trender som måste vändas
Jag stod på fotbollsplanen igår kväll och slet mitt allt- ja lite faktiskt - gåare hår i bitvis ren förtvivlan över hur en konstgräsplan kunde vara så ojämn, så hålig, så slö och motbjudande. En tisdagkväll i den östgötska myllan, fjärran från blåljusspektakel, kravaller, gängkriminalitet och stenkastning, men också fjärran från ett England där Liverpool igårkväll tyvärr spelade en fotboll från fornstora dagar mot ett ManU som var "grottenschlecht" som tyskarna hade sagt(urusla). Även fjärran från det London jag nyligen kommit ifrån där Arsenal inte visar upp sin bästa sida och nu står inför en utmaning av intressant karaktär för att vrida till en säsong, som sett bättre och bättre ut , för att inte sluta i fullkomlig kaos, rättsskipning och oljud.
Vi kan vårt Arsenal numera. Vi har varit med. Vi kan aldrig vara riktigt glada, för någonstans när Gunners rullar i full fart, så sätter någon upp en fot och sätter krokben. Denna gång gör vi det själva.
Det såg så bra ut. För tre omgångar sedan hade vi chansen att sätta in en dolkstöt i hela avslutningen. Att med nio poäng eller kanske sju pinnar mot Crystal Palace, Brighton och Southampton kliva iväg från Spurs, West Ham och ManUnited inför de avslutande matcherna. Det hade skapat oss ett oerhört slagläge och matcherna mot Chelsea, United och West Ham hade kunnat hanteras lite annorlunda: i alla fall nervmässigt.
Nu står vi där.
Tre fullkomligt paralyserande matcher med noll poäng i bagaget har förlagt oss i ett nästintill pinsamt irriterande läge. Tre pinnar efter Spurs, som förvisso också gör sin grej och inte vinner matcher(vi har en match upp), Samma poäng som ManU med två matcher mindfre och Två mer än West Ham med två matcher mindre. Så, absolut- kan Gunners samla ihop sig och få med sig fyra-fem poäng på dessa tre matcherna, så finns fortfarande alla chanser i världen att klamra sig fast vid den Champions League-båt som ligger vid kajen. Spelar Arsenal som de gjort de senaste matcherna får vi börja titta oss omkring och boka matcher mot lag från Litauen, södra Bulgarien och Österrikes sjätte bästa lag och möjligen något lag från allsvenskan.
Det var länge sedan jag såg något så uddlöst, räddhågset och färglöst Gunners på planen. Jag saknar en riktig ledare som pekar ut riktningen, som vinner de extra meterna, slår den extra passningen, tar den extra tacklingen och visar upp den röda kanonen på ett Tony Adamskt sätt. "Spela för det du har på bröstet så kommer de ihåg namnet på ryggen."
Chelsea står framför oss ikväll. Kan vi göra en match som tar oss framåt mot högre höjder? Dags att bryta en illavarslande trend.
