Falkens Funderingar 21 April 2021: Om en skamfläck utan motsvarighet
Det finns inte ord.
Man skall inte beröra denna skamfläck, denna smuts som tagit sig in på Gunners klubbmärke och stolta historia. Men tyvärr måste man få lov att kräkas ur sig något. Det som skett de senaste dagarna är nog de mörkaste dagarna i Gunners stolta historia, Jag har funderat, jag har vänt och vridit på historeböckerna , men jag kan inte erinra mig att ag någonsin skämts så mycket som Arsenal-fan. Man kan se tillbaka få krossen av United med 6-1 och 8-2 men det handlar om fotboll och då handlade om lagets förmåga. Grahams mutor på 90-talet, men det var personliga saker. Som klubben skämt ut sig de senaste dagarna saknar motstycke och jag måste undra hur det egentligen står till i klubbens ledning,
En skamfläck som blir svår att tvätta bort.
Hur tänkte klubben? Eller inte alls. Var det inom styrelserummets feta väggar som fader Kroenke och sonen Kroenke tillsammans med nytillträdde Tim Lewis och Lord Peckham tog detta beslut? Jag har svårt att tro att den sistnämnde var helt med på detta. Han har ändå suttit i styrelsen länge, lnge, har brittiskt lord-blod i venerna och borde veta hur brittiska fans och kultur funkar. Att familjen Kroenke kliver denna väg är mer lätt att förstå, då de drivs av något helt annat än fans, klubbfärger, ett emblem med en kanon, klubbhistoria och fotbollens natur. De drivs av pengar, tjocka kassavalv, ära, feta plånböcker och lustyachter. Förkastligt.
Jag trodde Arsenal som klubb, namn och värde stod för mer än detta år 2021. Att vi inte kan prestera på planen är något helt annat, men att man som fan måste genomlida detta, måste tänka tankarna att "klubben skall stängas av, de skall inte tillåtas spela någon Europa League", bara att göra detta känns fel, jobbigt och väldigt konstigt. Så var tankarna dock. Jag hade inte protesterat ett dugg om UEFA hade stängt av klubben från Premier League och slängt ut dem från de europeiska cuperna. Min historia med Arsenal hade nog dött med ett sådant slutgiltigt beslut och den känslan går inte att beskriva. Allt man levt för, i medgång, motgång, glädje, sorg, besvikelse, irritation, vinster, förluster, spelare, arena, klubbmärken och stadion, Detta var på väg att försvinna. Upphöra.
Nu tog klubben värdigt nog beslutet att inte kliva vidare, bad om ursäkt och livet går vidare som förut, men beslutet som togs att gå med i Europa Super League vilar ändå som ett utan-motstycke ovärdigt historiskt monument för Arsenal. Det blir svårt att tvätta bort. Det kommer nog att gå, men det kommer att ta ett tag.
Nu måste nya tider komma.
