Falkens Funderingar 21 Maj 2023: Om en besvikelse och framåtriktad kraft
Det känns tomt.
Samtidigt är tomheten inte bottenlös.
Jag hade det någonstans på känn. Det fanns inom mig att detta var för bra för att vara sant, Det kunde inte hålla. ManCity skulle pulsera på med sin fotboll, vinna sina matcher med 1-0 eller 3-0 och susa förbi medan Gunners tittade på, tappade onödiga poäng och lämnade oss titeltorstande fans vid rälsen och fick riva biljetten till den mäktiga karavanen och paraden i norra London.
Vi ledde med åtta poäng.
Vi ledde med fem poäng. Resultaten spelade med oss. Vi tog konstiga vinster på övertid mot Bournemouth och Manchester United och dominerade alla London-derbyn. Vi ledde ligan i 20 omgångar och spelade en fotboll man bara drömt om. Ynglingar forsade fram längs kanterna som om de körde kanotslalom och när Gabrel Jésus gick sönder, så klev Eddie Nketiah in och gjorde viktiga mål. Och Reiss Nelson. Under ett trögt Silly Season-fönster ville klubben köpa loss Mydruk, men denna landade hos Chelsea. Då landade Edu tre fantastiska värvningar i Leandro Trossard, Jorginho och Jakub Kiwior. Det såg ju bra ut. Med Jorginho - en spelare med Champions League- och EM-titel att vifta med och sedan tidigare Zinchenko och Gabriel Jesus som visste hur titlar skulle vinnas.
Det kändes ju bra.
För bra
Vi supportrar invaggades i någon falsk euforisk känsla. Man såg bortanför de återstående nio matcherna. Räknade hem de enkla matcherna mot brödgäng som Southampton, Brighton. Nottingham, West Ham och Wolves där treorna skulle bärgas och insåg att nyckelmatcherna blir att inte förlora mot Newcastle och Liverpool, för då kunde man ta en förlust mot ManCity. Korten var blandade, kuperade och kunde delas ut. Man visste precis som Rainman att detta kunde gå bra.
Men nio poäng på sju matcher visar att Gunners årgång 2022/23 inte var mogna för en titel. Laget höll inte ihop och blandade stora matcher och fantastiska halvlekar med fullständiigt meningslösa genomklappningar.
Jag räknar till fem(5) bra halvlekar av fjorton. Newcastle och Chelsea samt första mot LIverpool får ses som halvlekar Gunners visade upp en fantastisk tåga, anda och moral. Men vå fullkomligt fantasilösa halvlekar mot Southampton, Nottingham och Brighton, en halvt vettig mot West Ham och en bedrövlig andra samt två chanslösa mot ManCity.. det talar sitt tydliga språk.
Samtidigt kan man inte klaga på att laget har matchats för mycket. Exit Carabao Cup tidigt, exit mot ManCity i FA-Cupen rätt tidigt och Sporting Lissabin spelade bort oss i mars i Europa League. Vi har haft en turnering att kraftsamla på och ändå.. ren jäkla tomhet.
Vi hade nyckeln till kungariket, titeln och paraden. Nu blev det en super-suck och en besvikelse,
Jag åker till London på fredag. Tanken var att jag skulle ha fått biljett til matchen mot Wolves och sedan deltagit i paraden på måndag. Nu blev det varken biljett eller parad. Jag åker naturligtvis ändå. Lpndon är Arsenal och Arsenal är London. Jag må vara besviken över att inte ha fått knalla i en parad och jubla, men samtidigt.. man ande det värsta, så som jag nämnde är inte besvikelsen bottenlös. Samtidigt infinner sig en stolhet över klubbens bästa ligasäsong på många år. Framväxten av så mpnga unga fantastiska spelare, en tränare med strategi och mål och en glädjande illusion om en framgång som kommer. Trots besvikelsen som finns så kan man inte annat än att se fram emot en ny säsong, med spelare som vuxit ett år, nyförvärv som tar ytterligare ett steg, Champions League och glädjen över att se Arsenal spela en viktig roll igen. Jag kommer att vara vid Emirates Stadium på söndag. Utanför och på någon pub. Det är ren glädje och yster eufori, Dämpar det den besvikelse som nu finns? Inte helt, men den ger mig kraft för framtiden. Go Gunners!!
TV: Arsenal föll mot Forest när City blev mästare i kavaj
