Falkens Funderingar 22 Augusti 2017 : Om "Buster-figuren" Cohen Bramall
Benny Guldfot.
Lefty Lampton.
Super-Mac
Sprintern Freddie King.
Känguru Kid.
Smackar ni med läpparna när ni läser namnen? Kastar ni lystna blickar mot den nedpackade flyttkartongen med gamla serietidningar? Ni kanske tillhör den generationen som kunde rabbla hela Melchester Rovers lag. Hur såg han ut Lofty Peak? Hur snygg mörschare hade inte Mervyn Wallace och när ersatte egentligen Charlie Katten Carter Tubby Morton? Kunde ni efternamnet på Benny Guldfot? Benny Dane.
Var ni med i klubben? Skickade ni in bilder på er? Slog ni rekord i pingisdutt eller bolljonglering?
Tidningen Buster. En episk tid. En tid då tiden stod stilla och fantasierna flödade. man satt i sitt pojkrum och inväntade varannan onsdag. Då kom den. En fräsch Buster. En 50sidors njutning med serier som beskrev hjältar, lycksökare, panik, förrädare, vinster och förluster. mest kanske man dock minst de lirare som bara dök upp. Från ingenstans. De som stod och kickade i ett skumraskakvarter. Slog mot en vägg med en tygboll. "en gång med högra'n, en gång med vänstra'n" "klick-klack, klick-klack". För i slummen i de olika industristäderna i England så frodades dessa talanger. Benny Guldfot var oduglig innan han hittade ett par mossiga skor i en låda på vinden. Lefty Lampton jobbade i en lumphandel innan han blev upptäcktes. Twisty Lunnon var en annan och Fotbollsfantasten Tommy Barnes en tredje. Talanger som bara fanns och som upptäcktes bara för att bli stjärnor och pojkidoler. Det frodades egna drömmar, när man stod där på gräsmattan på tomten och duttade med en plastboll. Tänk om någon åker förbi och ser mig göra tre dutt på foten med en badboll...
Hade tidningen funnits idag så hade den handlat om Cohen Bramall. Den hade tecknats av Reijo Piippo som också tecknade Åshöjden och Freddie King. Förmodligen hade han haft för små fötter. Piippo var en skicklig tecknare, men han ritade alltid för små fötter. Gå tillbaka och kolla era gamla serier. Edward Engmark spelade i storlek 37-38. Alla såg ut som om de spelade med sockiplast eller med skor i balettskostorlek. Men struntsamma egentligen, för Piippo hade tecknat en scen som utspelats på en skitig arena norr om Wolverhampton i en extremt låg divsion. En divison man knappt känt till och med lag som ingen hört talas om. Vi kan kalla det ena för Hednesford FC. Elljus-systemet på läktarna hänger på tre-kvarts, en lampa funkar inte. Domaren går på halvfart. Det är 50-talet huttrande britter på läktarna som bara vill in till den ljumma Newcastle-ölen och stänga ute regnet. Matchen är obetydlig. Den gäller ingenting. Men en spelare väcker uppseende. Han spelar i en egen division på kanten. En mörkhyad spelare med speed i benen, med teknik och spelförståelse. Gång-på-gång passerar han sin spelare, går ned på kanten och slår inlägg, eller går in i banan och skjuter. Han är helt enkelt inte gjord för denna liga. Om det händer en gång? OK, en gång är ingen gång, men det händer nästa match också och matchen på det. Det intressanta är nu att hans talang har fått fötter. Telefonsamtal rings i det tysta, videolänkar skickas, det diskuteras. Samtidigt går Cohen Bramall som vanligt till jobbet. På en bilfirma monterar han Bentleys. Dricker sitt thé, fixar dit vindrutetorkare, putsar lacken. En dag kallas han in till sin förman och får beskedet att man tyvärr måste dra jed på personal och Bramall måste packa sin lunchkorg, lämna in sitt passerkort och lämna fabriken.
Han packar ihop sina grejor och vänder hemåt. Boende hos sina föräldrar så funderar han på nästa steg i sitt liv. Vad göra?
Plötsligt ringer telefonen. "Cohen, it is for you", säger modern. Bramall rör sig från soffan och hör en röst säga att han vill att han skall komma till London för att provspela för Arsenal.
Kan det vara så? Kan det vara möjligt?
Idag så tog hans karriär en ny fart. Efter att helt osannolikt hamnat i Arsenals böcker under våren, så har Cohen Bramall inte bara tagit plats i U23-laget utan också fått speltid i Emirates Cup samt följt med på en turné till Asien. Han har ställts mot storstjärnor som är långt bättre och snabbare än de han mött i Hednesford FC och visat sig kapabel att klara av dem. Wenger valde häromdagen att lyfta upp honom till A-truppen och i syfte att ta nästa steg så får han nu chansen att visa sina framfötter i Birmingham City under 2017/18. En makalös "Buster-lik" historia tar ett nytt steg. Reijo Piippo tecknar för fulla muggar. Birmingham City? Vad har de för färg på tröjrna?
De är blåa, Reijo. Varsågod och teckna nästa steg i Bramalls intressanta karriär. Kolla hans skostorlek dock, så att hans fötter inte blir för oproportionerliga.
Vi följer serien så gärna så gärna...
