Falkens funderingar 26 Sept 2021: Om att se Va-Va-Voom igen..
Jag har en bok hemma som av en händelse är skriven av Piers Morgan. Ni vet vem Piers Morgan är? Good Morning Britains morgonsoffevärd och både hatad och hyllad i England kring Meghan-Gate, men framför allt är han Arsenal-fan. Boken heter "Va-Va-Voom" och är är en monstruös hyllning till Arséne Wengers francofil-fotboll för knappa 20 år sedan då Bergkamp, Henry, Vieira, Ljungberg, Pires, Wiltord och de andra levererade en höghastighetsfotboll som England inte sett maken till. Snabba omställningar, bollen på en löpande spelare, snabba passningar mellan spelarna, rakt på mål, boll i djupled och mycket mål.
Idag såg jag återigen Va-Va-Voom.
Den första halvleken mot Tottenham idag var en återkomst. Som om någon öppnat upp boken och läst högt för dem. Enligt flera brittiska ordböcker så innebär just Va-va-Voom något extraordinärt, elegant, fantastiskt eller makalöst. Idag lade Gunners in den övre växeln och körde över ett väldigt uppseendeväckande blekt Tottenham, De var blekare än färgen på tröjan och mer livlösa än den kastrerade tupp de har som klubbmärke. Det var som att se ett gäng vålnader. Den ende som hade någon fart var Heung-Min Son, som alltid är farlig och skapar något. Harry Kane? Ja, en blek skugga av något som ifjol och under EM hade hög klass. Hans vattentramp och missade tackling vid Sakas 3-0 var signifikativt för hans insats.
Arsenal spelade kontrollerat och rullade enkelt boll i första halvleken. Ramsdale är efter tre matcher i ligan redan "arsenal-through-and-through". Hans gester med publiken, hans dunkade med lagspelarna, hans utskällning vid Lucas Mouras lobb- det finns hjärta i denne gosse. Ben White och Gabriel Magalhaês hade inte myclet att stå i. Det var solida ingripande. White fick göra en skön glidtackling i början och brassen Gabriel såg ut som om han spelat NLD-matcher hela livet. Inga konstigheter där. Enkla uppspel, enkla brytningar och bra samspel med en rörlig och agil Tierney på kanten. Jag gascineras över lagets egen samuraj. Världens längste japan(han är så lång att han troligtvis inte behöver klättra upp för berget Fuji utan det räcker med ett kliv så sitter han på toppen ) kommer som Shinkanzen på kanten och sliter, jobbar, tog han om Son övertygande och verkar vara konstant glad.
Thomas Partey var fullkomligt lysande i det enkla. Han börjar långsamt visa upp varför Atletico Madrid byggde upp sitt spel runt honom. Brytnngar, och med enkla medel dikterar han spelet. Granit Xhaka gjorde ett utmärkt jobb i det tysta. Småful, lätt elak, men inte några felsteg denna dag. Synd på skadan dock. Sedan har vi den offensiva kvartetten som lyste som fyra små stjärnor. Ödegaard, Smith-Rowe,Saka och Aubameyang håller hov på den offensiva delen. Smith-Rowe måste vara farligt nära landslaget nu och Saka visade återigen varför han är en av landets mest lovande spelare.
Att se Gunners göra denna första halvlek var en fantastisk känsla. Det kändes som att modet återkom,att vi kunde, orkade och ville. Snabbhet, omställningar och finurlighet satt igen och målen var frukt av just detta. 3-1 mot Spurs var fullt rättvist. Motståndarna var helt tandlösa.Förvisso hade de ett ribbskott i slutet, men segern var glasklar för Gunners och ännu skönare att gå förbi dem med fler gjorda mål. Vem kunde tro det efter tre omgpngar då Tottenham ledde ligan och Arsenal låg sist. Helt plötsligt är vi åter med i ligan och ännu roligare att se "Va-Va-Voom" igen. Glädjen är tillbaka och även fast Tottenham var socklöst svagt denna dag, så är en North London Derby-seger alltid värd att fira. Tre poäng till Gunners och nu ser vi fram emot nästa match. Med glädje.
