Falkens funderingar 6 Oktober 2021 - Om överflöd och exodus
1966 var en bra årgång för England. På många sätt. Inte bara för segern i fotbolls-VM, utan musikmässigt så såg vi Elreanor Rigby och Paperback Writer av the Beatles, the Kinks släppte Sunny Afternoon och så öppnade man motorvägen M32 från M4 till Bristol. Den har jag personligen åkt på nästan hundra gånger och känns som hemma. För Arsenal är och förblir 1966 en av de absolut främsta årgångarna. Inte resultatmässigt eftersom 60-talet fram till Bertie Mees övertagande mest var en lång misär av dåliga transferfönster och stjärnor som kom och gick, men just för att 1966 var ett år då flera av de stora Arsenalstjärnorna föddes. Tony Adams och Martin Keown är de mest framgångsrika, men två andra spelare var s.k "rising stars" och egna produkter, men när konkurrens hårdnade så försvann de ur Gunners rampljus. Jag kan inte annat än att se likheter med dagens forwards-diskussion inom Gunners när jag tänker tillbaka på det.
Spelarna jag tänker på var Martin Hayes och Niall Quinn. Två mycket talangfulla forwardstyper, som båda tog plats i Gunners från 1983/1984 och framåt. De gjorde något hundratal matcher för Arsenal under åren, lämnade klubben 1990 och sökte sig vidare. Irländske fyrtornet Quinn fick en karriär i ManCity som var stor och lång; Martin Hayes föll i glömska och blev utsorterad. Han avrundade sin karriär 2001 i Bishops Stortford. När de försvann från Arsenal var klubben mitt i en av sina absoluta storhetstider. Ligacup 1987, ligacup-final 1988, ligaguld 1989, ligaguld 1991, dubbla cupvinster 1993 och cupvinnarcupvinst 1994, cupvinnarcupfinal 1995. Konkurrensen bland forwards var stor. 1990- när gossarna lämnade klubben hade spelare som Alan Smith, Paul Merson, Perry Groves och nya talangfulla spelare som Andy Cole och Kevin Campbell börjat göra avtryck. hayes och Quinn hade begränsade möjligheter och lämnade klubben.
Snabbspolning till 2021. Mikel Arteta - den pomadaluktande spanjoren- har en stor konkurrenssituation i anfallet. Hans spelsystem ger vid hän att det just nu endast finns plats för en forward. hans 4-3-3-uppställning som gärna blir en 4-2-3-1 skriver in Pierre-Emerick Aubameyang som första namnet och skall det spelas ligacup, så står Alexandre Lacazette som namn. Bakom dessa finns intressanta unga spelare som väntar på sin chans. Gabriel Martinelli, Eddie Nketiah och Folarin Balogun. Står vi vid en skiljeväg med dessa?
Jag funderade på i våras -när spanjoren lyckades övertala unge Folarin Balogun att stanna..vad sade han till honom? Hur lyckades han och Edu övertyga en 20-åring med ambitioner att stanna i en klubb där möjligheter till spel var begränsade. Trodde man på Europaspel? Troligtvis. När nu detta inte blev av och med det faktumet att man varken kunde avyttra Lacazette eller Nketiah, så står man med en intressant sammanställning. Fem forwards som skall slåss om en plats på topp, Då räknar jag inte med Nicolas Pépé som får bråka med Saka, Ödegaard eller Smith-Rowe. Om man tittar krasst på de matcher som spelats i år så inledde Martinelli med två matcher mot Chelsea och Brentford och sedan har han inte luktat på Premier League. Balogun startade mot Brentford, fick sedan 11 minuter mot Chelsea och sedan har han inte spelat mer. Nketiah ingenting i Premier League och Lacazette har två inhopp med sammanlagt 49 minuter i ligan. Då det inte finns Europaspel och Arsenal så gärna måste ta sig till Europa nästa år, så kommer man att spela tunga pjäser i ligan och de inhemska cuperna, så hur tänker Mikel Arteta med sina forwards?
Lacazette och Nketiah står med utgående kontrakt. Viljan att förhandla om dessa är minimal - i alla fall för den förstnämnde. Kommer dessa att få begränsad speltid bara därför eller siktar man på att låna ut Nketiah så att han får tillbaka glädjen? Folarin Balogun öser in mål i PL 2 just nu och skulle må bra av att hitta en Championship-klubb att göra mål i. Gabriel Martinelli kom tillbaka från skada efter OS i Tokyo, men har inte övertygat alls när han spelat i ett trögt inledande Gunners.
Det blir en intressant vinter med transferfönster. Utlåning väntar för någon av de yngre och trolig exit för Lacazette och Nketiah efter säsongen. Gunners är inget unikt lag på detta sätt, men jag känner igen detta från långt tillbaka i mina Gunners-år. Överfödet av talang och en väntande exodus. Får hålla ögonen på detta.
