Falkens Funderingar: Come on you Gunners.
Skjuter igång några egna tankar igen. Ibland långa formuleringar, ibland korta..
Jag stod vid sidan av planen på en match i USA igår. Det var en ungdomsmatch mellan två lag i en cup i nordvästra USA. Var jag här och scoutade. Nä, mest semester, men fascinerades över den gida tekniken och farten bland ungdomarna. Sedan gillade jag attityden och det faktum att inga sprang omkring med långt hår och sådant där jävla pannband,som man ser överallt nuförtiden. Jo, jag är gammal, trött(?) och förlegad, men sådant har blivit en smittsam plåga i innebandy och fotboll. Jag stod där och tittade på matchen, självfallet iklädd Arsenal-tröja. Det var ju match på gång. Gunners skulle möta Leicester. Då har man matchtröja på sig. Var laddad till tänderna. Hade förberett några kalla Trocadero och en påse banankakor. Då kommer det fram några och ropar. "Go Gunners". Jag gillade det naturligtvis. Tryckte i med full röst också. Kände att halsmandlarna satt kvar efter en lång sommar. Gick igång helt enkelt. Flera föräldrar ångade på. "Come on you Gunners." Det gjordes vågen. Man fick en rejäl "feeling". Så ökade jag trycket. "Come on you reds" och kände uppbyggnaden inför matchen. Då tystnade mina nyfunna vänner. Ett gäng blickar vändes mot mig. "What did you just say, mister?", sade en man med Wrestlingform på kroppen. Jag sade vad jag sagt och pekade på min tröja. Varpå han pekade ut på planen där ett blått lag spelade" Gunners are blue.".
Vafalls? Jo, det lokala laget hette Gunners och var klockrent blåa. Wrestling-killen tyckte nu att jag skulle skrika" Come on the blue team" , men jag backade sakta, ursäktade mig med att jag hade en ciabatta i ugnen och lade benen på ryggen. "Come on the blue team"? Will never happen,
För det blåa teamet fick spö i fredags och faktiskt också igår. Fast nu skall jag inte salta i Chelseas sår. De lider nog själva. Menar förstås Leicester, som jag har största respekt för.
Efter en fullkomligt halsbrytande match, där man gick från vansinne, glädje, eufori, becksvart mörker, en träff med Sankte Per och en roddtur på styx, så nickade "everybody's darling" Giroud in 4-3. Å som han gjorde det. Hur mycket kan man använda en Arsenalspelare spm klätterställning? Leicester försökte och försökte, de rev och slet, ville ha en souvenir av tröjan, men Giroud nickade och Kasper-dockan i mål kunde inte ta bollen. Jag påmindes om när jag en gång i tiden var på språkresa i Weymouth och hade två extremt otrevliga inavlade brittiska barn som inneboende söner i familjen, Jag låg och bronzade på beachen på eftermiddagen, kom tillbaka luggsliten som en gammal matta och grabbarna skulle prompt klänga på mig. Trots att jag bad dem att inte göra det. De upprepade det. Dag-efter-dag, ända tills vi en gång spelade fotboll på deras baksida och jag på ett inlägg gick upp, tryckte ned grabbarna och lade mig på dem. " Oh, I climbed on you. And now I can't get up. Sorry pissants".
Wenger var återigen ute och cyklade i alla led. Försvaret led av att Cech fått ner cykelhjälmen över ögonen, Holding såg ut som om han var tillbaka i Championship och stödet från det centrala mittfältet var som det stöd Nordkorea får om det verkligen börjar bråka. Intet. Men samtidigt spelade Gunners riktigt trevlig och underhållande fotboll. Rörligheten var total, chanser skapades en-masse och hade inte Schmeichel varit så bra och siktet varit sämre än svensk friidrotts insats på VM i London, så hade Gunners gått ifrån. Jamie Vardy är dock alltid livsfarlig och hans mål var klockrena. Men vi hade ju Lacazette. Prata om att svara alla kritiker. Mål efter 90 sekunder. Pang,sade det. Hyfsat många kilo grus måste ha lossnat från hans axlar. Sedan var han farlig.i princip hela tiden.
Så Giroud, denne fantastiske striker, som hoppar in och gör mål. Hela tiden. Wenger verkar mena att han vill stanna säsongen ut. Gärna för mig. Sålänge hans skägg styr in boll på boll.
4-3 mot Leicester var tre härliga pinnar att starta med. Jag skrek "Come on you Gunners", så läpparna fladdrade. Efter att ha satsat med minst en Trocadero, så tänkte jag åka tillbaka och tala om för den där Wrestlinglika varelsen att Gunners minsann alltid är röda, men jag noterade att mitt testamente inte var klart ännu och så hade jag en blånagel, så det fick vänta. Men 4-3.. Det värmer....
