Falkens Funderingfar: 2 November 2017 - Om den röda stjärnan
Jag åkte igenom Belgrad med tåg en gång. Det var före Balkankriget och jag minns det som igår.
Tåget stod på plattformen i över en timme och väntade in andra tåg och vi hade fullt sjå att hålla lokala ungdomar från att komma in i vår vagn. På tågluff, så ville man hålla alla sina saker i bra trim och för sig själv. Det gick, men det var nervöst.
Arsenal möter Crvena Zvezda ikväll. Ett Röda Stjärnan, långt ifrån fjärran och tidigare storhet. En gång i tiden fostrades det världsstjärnor i klubben. en av de första som kom fram var Vladimir Petrovic. Som 19åring var han med i VM 1974, han vann mängder av jugoslaviska liga- och klubbtitlar, han valdes till Jugoslaviens bäste spelare 1980 och var en mittfältsstrateg av sällan sådat slag. Bra tillslag, split-vision, en kämpe som inte gav upp och en bra lagspelare.
1982 hade Gunners avyttrat mängder av topp-spelare. Brady och Satpleton hade båda lämnat klubben och efter några år av titlar som var Don Howe och Terry Neill desperata efter några fixstjärnor. Blicken vändes mot Jugoslavien och med Vladimir Petrovic så köpte klubben den första internationella stjärnan i klubbens historia. Om jag inte helt missminner mig så lånades han in under ett halvår i syfte att senare köpas, men omgärdades inte av några större skriverier eller förväntningar. Det var en oväntat värvning, då holländare var de spelare som främst dök upp i ligan på den tiden med Ipswich Arnold Müren och Frank Thijssen som de största spelarna.
Fast det tog tid för Petrovic att ta sig till London. Reglerna för jugoslaviska spelare var att de var tvungna att gå in på sitt 28e levnadsår innan de fick flytta och Gunners köpte över honom i December 1982. Han fyllde 28 året efter. Han gjorde dock ingen större avtryck i Gunners. En elegant spelare på många sätt, som mäktade med 22 matcher. Petrovic sågs som Bradys efterträdare, men han hade inte riktigt samma förytsättningar och i en tid där mittfältet dominerades av spelare som tog spelare före boll, så var det inte plats för en finsnickare. Gunners hade sina vildhjärnor med Peter Nicholas i spelsen som skulle möta dåtidens Whitesides, Sammy Lees och Souness. han inledde starkt med bra matcher mot Stoke och Aston Villa, men när han kom till Anfield, så mötte Graeme Souness och sammy lee upp och kapade honom rejält. Domaren blåste inte och Petrovic fick känna på det bistra brittiska klimatet. Efter några matcher hade Terry Neill börjat tvivla på att jugoslaven skulle klara av en hel säsong i England. Han briljerade ibland, men föll igenom alltsom oftast.
Efter en halv säsong där han hjälpte Gunners till semifinaler i båpda liga- och FA-cupen,så valde Gunners att inte köpa loss honom utan han återvände till Röda Stjärnan för att senare gå till belgien och Frankfike. han avslutade sin karriär 1988.
Den förste stora europeiska fixstjärnan hos Gunners. Passar bra att lyfta detta- en dag som det här.
