Gästkrönika: Vad vet vi egentligen?
Då och då får vi in lite gästkrönikor till redaktionen, dessa tar alltid tacksamt emot och läses alltid igenom. En del av dem publicerar vi dessutom här på SvenskaFans. I dagens gästkrönika tar Simon bladet från munnen och snackar supporterskap, information och psykologi.
Vi som supportrar är onekligen inte ofelbara när det gäller vårt sätt att stödja vårt lag. Jag anser att supporterkulturen har enorma problem, främst på grund av att vi lever i en enorm illusion, en ren synvilla som får oss att tro att vi vet, och förstår, mer än vad vi egentligen gör. Detta i sin tur leder till ett otroligt onyanserat sätt att analysera fotboll, vilket drabbar majoriteten av alla fotbollsforum. Hur kan vi som fotbollsälskare rubricera fotbollen som en komplex maskin, men ändå behandla den som att den skulle vara simpelt konstruerad?
Nu när transferfönstrets damm äntligen lagt sig märker jag ett flertal tendenser:
Vi ifrågasätter både uteblivna och faktiska värvningar. Vi försöker hitta mönster och förklaringar till det som vi just har betraktat. Vi försöker peka ut syndabockar för att fotbollsvärlden inte har betett sig inom våra ramar. Vad är då våra ramar?
I de värsta fallen betraktar vi fotbollen utifrån en ren Football Manager-modell: Där fotbollsvärlden är simpel. Här finns ständigt genomgående mönster. Här finns det inga verkliga risker. Här är det det är få faktorer som påverkar händelseförlopp. I den här ramen är det självklart att vi kan sälja spelare X för 15 miljoner pund och därefter handla spelare Y för samma summa. Det absolut mest fantastiska är ju att vi samtidigt kan se spelarens attribut i siffror. Jag tycker detta yttrar sig allra värst i kommentarsfälten. Det är absolut inte ovanligt att man ser någon basunera ut giftig kritik samtidigt som personen ställer upp en tabell/startelva med spelare som ska ut/in, och samtidigt redovisar hur många miljoner pund var spelare kostar. Ungefär som att en framgångsformel skulle vara självklar, och att det bara är att slänga spelare hit och dit och förvänta sig smidiga affärer.
Football Manager är måhända ett helt fantastiskt spel, men det är inte alls ovanligt att människor väljer att betrakta fotbollen utifrån en liknande modell. Det i sig har inte med självaste spelet att göra, det handlar snarare om att man uppfattar sporten som simplare än vad den är.
Vi kan dundra på stensäkert över vad en viss aktör ska agera i fotbollsvärlden. Hur ofta ser man inte supportrar som giftigt kritiserar nyckelpersoner i en fotbollsklubb? I deras ögon så handlar det om att sälja "honom, köpa honom, kicka honom" för att nå resultat. Bara ett sånt tillvägagångssätt säger en del om vilken illusion vi lever i som supportrar. Vi betraktar fotbollen från ett utifrånperspektiv: Det enda vi kan se är resultat och utfall, vi kan däremot inte betrakta beslutsprocesser på något vettigt vis. Vi kan ej heller se processerna som pågår innanför en fotbollsklubbs korridorer, och ej desto mer i en tränares hjärna. Hur kan vi tala med sådan självsäkerhet, när vi egentligen betraktar maskineriet utifrån?
Den enda information vi kan använda oss av är det vi faktiskt ser. Det vill säga, det som händer på/utanför planen. Nyligen betraktade vi att Welbeck signade för Arsenal, och att Falcao inte gjorde det.
Vi kan även tillgodogöra oss information från medier, men redan här bör era varningslampor gå igång. Informationer från medier bidrar till illusionen av att vi förstår mer än vad vi egentligen gör. Jag är fullt övertygad om att medias spegling av vissa beslut gör att vi ger dem större betydelse än vad de egentligen borde ha. Vi tar vara på information som vi tror är nära sanningen. Komplikationen är dock att den informationen riskerar att vara (mer eller mindre) förvrängd, och egentligen helt meningslös.
Ett klassiskt scenario är ju när en person riktar helt obefogad kritik mot en utebliven värvning. Förmodligen så har våran uppfattning om den här eventuella värvningen snedvridits av media och förenklade slutsatser, vilket får den att framstå som mer trolig och kanske till och med mer nödvändig än den egentligen är. Det vi ser uppfattar vi som ett svaghetstecken hos vår klubb: vi kunde inte konkurrera om denna spelaren. Det kan mycket väl vara sanningen också, men tänk så handlar det om att spelaren i sin tur aldrig var motiverad till en flytt (komplext, kan handla om pengar, familj, karriär, vad som helst!), spelaren kanske inte hade flexibilitet för klubbens spelfilosofi, och agenten ställde helt orimliga krav. Spelaren kanske till och med var ägd till 40% av någon extern aktör? Det finns miljarder olika situationer omöjliggör en övergång. Vissa aspekter lyfts fram bland supportrar, vissa glöms helt bort. Det finns förmodligen flera anledningar till att inte Falcao hamnade i vår klubb, och det handlar mycket om okända faktorer. Vi får helt enkelt utgå ifrån att det inte var möjligt. Och likväl får vi utgå ifrån att värvningen av Welbeck baserades på goda grunder. En aktör är sällan mindre rationell än vad du själv är, och chansen är stor att just du hade gjort ett liknande val ifall du presenterats med likadana förutsättningar.
Återigen: miljontals faktorer, ett antal försvinner säkert i och med proffsfotbollens precisionsarbeten, men det handlar ändå om mänskliga faktorer som är svåra att åtgärda, vilken noggrannhet klubben än arbetar med.
Okända faktorer spelar roll, hur kan vi kritisera en laguttagning alltför hårt egentligen? Ett ”team” sitter inne med enormt större infobank än vad vi gör (med ett perspektiv inifrån), och baserar förmodligen sina beslut på vad de anser har störst sannolikhet att lyckas med. Vad vet vi som inte de vet, just i stundens hetta? Vet vi något om att spelarens fysiska nivåer kanske har försämrats under de senaste veckorna, att han hamnat med konflikt med ledare och spelare, att han inte har greppat veckans taktikupplägg, eller har genomgått en personlig tragedi? Vi saknar både insikt och kompetens när vi gör våra bedömningar. Varför är vi inte mer ödmjuka mot vad vi inte känner till?
Det finns många fantastiska aspekter som definierar fotbollen som idrott, absolut. Samtidigt så finns det mindre härliga delar. Till exempel den här jäkla envisheten att tro att fotbollen är svart och vit, att den är mindre komplex än vad den egentligen är. Jag avser inte att strypa supporterskapet med detta inlägg. Det är snarare en uppmaning för alla att vara ödmjuka i sina analyser. Vi måste sätta nyans på våra analyserar, på ett sätt som främjar supporterskap. Att leta syndabockar och kasta skit är raka motsatsen till ett nyanserat supportertänk.
Vad får oss att tro att vi vet mer än personerna som jobbar med ett perspektiv inifrån?
Givetvis ska vi ifrågasätta, kanske t.o.m. använda drastiska metoder ifall det handlar om något som är moraliskt förkastligt, eller något som uppenbart skadar oss som supportrar. Men när det handlar om ekonomi, taktik och lagledning så måste vi hålla oss på ett ödmjukt avstånd. Det jag reagerar mest på är onödigt hård kritik från supporterhåll, men givetvis så måste vi även hålla vårt beröm inom ett tänk som faktiskt bemöter beslutsprocessen, och inte bara utfallet av den.
En annan viktig faktor av vår illusion är att vi vägrar erkänna slumpens inverkan på vår fotbollsklubb. Slumpen spelar en enorm roll i alla händelseförlopp. Måhända handlar det till stor del att minimera möjligheten av ett negativt utfall som tränare, i vad man än tar sig åt. Dock så finns slumpen alltid där och kan ”förstöra” en tankegång som är helt rationell, en tankegång som vi själva förmodligen hade ansett lämplig i stundens hetta! Bara för att Theo Walcotts inhopp har påverkat en matchbild 2 matcher i rad så innebär det inte att han kommer göra det i match 3 och match 4, 5, 6. Oändliga faktorer spelar in i hur ett utfall tillslut yttrar sig, och slumpen påverkar allt. Det väsentliga är hur beslutsprocessen ser ut, det handlar om att minimera möjligheten för negativa utfall. Men även dessa beslut är sårbara mot slumpen, vissa oanade händelser är omöjliga att förutsäga. Detta tycker jag yttrar sig väldigt tydligt i hur en tränare agerar under en match, just när det gäller taktiska förändringar och användandet av avbytare. Sådana beslut kräver insikt, erfarenhet, kompetens och även lite tur. Liksom alla olika aspekter i fotbollsvärlden. Ironiskt nog så är det dessa områden vi påstår att vi är experter på.
Allt detta känns som något vi åskådare bör ha i åtanke, just att ha respekt för framför allt slumpen och all information vi inte får ta del av. Laguttagningar och spelarbyten under match är klassiska huggämnen, där har vi chansen att värdera ett besluts konsekvens i efterhand. Något som givetvis är omöjligt av tränaren i stunden där besluten tas.
Jag tror att ett mer ödmjukt tänk hade främjat allas supporterskap, och skapat desto mer nyansrika analyser, utan att för den skullen kväva passionen inom sporten.
Vi får helt enkelt utgå ifrån att alla aktörer i fotbollsklubben är (mer eller mindre) lika förnuftiga som vi själva påstår oss att vara. Givetvis ska vi kanske höja våra röster ifall Wenger skulle få för sig att spela Ospina på vänsterkanten (med bedrövliga resultat, förmodligen?!). Jag anser dock inte att en värvning av Welbeck kräver samma giftiga bemötande. Efter säsongen kan vi utvärdera hur väl han har lyckats i Arsenal, och därefter fundera vilka faktorer som kan ha påverkat detta utfall. Och även ifall Welbeck har storfloppat så får jag anta att värvningen i sig hade goda grunder när beslutet togs.
Det enda vi vet är att vi inte vet någonting. Ungefär. Eller i alla fall inse att vi bör vara lite mer ödmjuka inför allt vi inte känner till. För en bättre supporterkultur.
