Gästkrönika: Prestationer och motprestationer
De senaste tre åren har jag av olika anledningar inte kunnat bevittna säsongspremiären i Premier League så helgens match mot Crystal Palace var något av en trendbrytare för mig. Inte så dåligt heller med vinst, tre sköna poäng och en United-förlust dessutom.
Som nybliven förstagångspappa valde jag lämna mor och 1090 g tung Arsenalfan på neonatalavdelningen för att se en, vi ska vara ärliga, skitmatch. Frågan är väldigt lite zon- eller markeringsförsvar och väldigt mycket vad för karma jag måste hantera framöver?
Jag tror nämligen på det här med prestationer och motprestationer. Och därmed förväntar jag mig givetvis att världen rättar sig därefter och köper processen. För att ge ett lite mer fotbollsrelaterat exempel så är Arsenals transferfönster direkt kopplat till mina motprestationer. Köper vi Mesut Özil eller Alexis Sanchez för rekordsummor har jag väldigt lite att gnälla på om höjda biljettpriser. Tar vi in Flamini och Sanogo för närmare kaffepengar ska ingen klaga på mig för att jag streamar matcherna gratis. Att Arsenal tjänar pengar på andra håll som jag finner mer än ointressanta, Puma istället för Nike, påverkar det inte min attityd gentemot ovan gjorda reflektion. Jag vill ha nyförvärv och när detta presteras presenterar jag tolerans med biljettpriser, Viasatprogram och till och med Alan Shearers imbecilla kommentarer på Match of the Day.
För att öppna sinnen och diskutera är jag relativt aktiv på forumet. Det slår mig dock hur långt ifrån många av mina meddebatörer är från mitt synsätt. Det är orättvist att dra alla över en kam, speciellt under matcher, men är det något som tar emot något fruktansvärt är att se individers trångsynthet. Låt säga att Palace gör 1 - 0 på en hörna som det är ganska uppenbart att Koscielny står och sover på samt att det kunde avhjälpts med en spelare på bortre stolpen. Reaktionen hos vissa blir "...vi vinner aldrig nått med Arteta i startelvan".
Sömlöshet, oro och de första ölen på ungefär en månad gjorde mig tvungen att konfrontera uttalandet och svaret på hur i helvete Artetas insats gjorde att vi låg under var att det var en generell betraktelse som av någon tourettsliknande anledning letat sig fram från hjärna via tangentbord till forumet.
Efter mer grävande i Artetas prestation för dagen kom kritikerna fram till att så fort Arteta gör en bra match är det alla andra spelares förtjänst, eller faktumet att Giroud inte var på planen så att man kunde gnälla på honom istället. Det logiska i att när Arteta presterar så blir motprestationen att man inte gnäller på honom är tydligen inget som biter. Vänta bara tills nästa match. Och är han inte dålig då så är han det i nästa eller nästa.
Jag vet inte om det här är någon generationsfunktion, nån jantelagsrubbning eller om managerspel och oljeklubbars inflytande har korrumperat folks hjärnor till en kortsiktighet som är på gränsen till absurd. Är det internets relativa annonymitet och twitters innehållsfattiga rader som gör faktabaserade diskussioner obsoleta? Vad man tycker är viktigare än vad som är och andrachanser ges bara i verkligheten och måste rättfärdigas på ett Ramseyeskt sätt.
Nog filosoferat för stunden. I verkligheten har jag städat, diskat, lagat mat, betalat räkningar och tvättat efter att tre poäng bärgades. Allt för att sambon inte ska gräva upp fotboll- och Arsenalskelettet när det väl hettar till. Och kanske är det så att om jag släpps iväg ett par timmar varje helg så belönas det med tak över huvudet, mat i magen och ren omgivning. Prestation och motprestation. Wenger är bra på det tycker jag. Förhoppningsvis blir jag bättre på det. Kanske håller någon med, och kanske, kanske slår Arteta passningar framåt istället för i sidled om man bara vrider på nacken lite.
