Gästkrönika: Som man bäddar får man ligga
Vi har redan läst det här kapitlet. Kapitlet där en Arsenalsäsong återigen får käppar i hjulet, på grund av skador. Inför säsongen trodde Wenger att han var väl förberedd och hade bäddat med sköna lakan. Nu har han fått smulor i sängen.
Säsongen 2015/2016 är en perfekt säsong att vinna. Med mer än en tredjedel spelad finns det inget lag som ser ut som en färdig vinnare. Chelsea har en katastrofal inledning bakom sig och är en utmanare vi kan räkna bort, Manchester City är schizofrena, Manchester Uniteds offensiv krampar och Liverpool och Tottenham är intressanta, men inte redo i år. Arsenal hade den här säsongen haft en god möjlighet att återföra bucklan till norra London. Men med det för tillfället, prekära skadeläget blev vägen dit aningen mer snårig.
Vissa kallar det Naivt, kanske dumt. Jag kallar det Wengerskt. Många ögonbryn höjdes när Arsené Wenger valde att inte värva in en defensiv mittfältare och en anfallare inför säsongen. Han litade på att Francis Coquelin skulle vara det rätta, centrala ankaret. Han blickade ut mot kontinenterna och hittade ingen tillgänglig anfallare som skulle vara bättre än det som redan fanns till hans förfogande. Jag tror det handlar om envishet och tro.
Vi såg hur mycket han trodde på Abou Diaby och Cesc Fabregas en gång i tiden. Han värvade inte in några direkta konkurrenter för att inte döda utvecklingen hos dessa spelare. Jag tror han använder sig av en liknande metod just nu. Han ser potentialen i den befintliga spelartruppen och nya tillskott kan ses som ett hinder för några spelares utveckling. Om jag återknyter till Coquelin ser han faktiskt ut att vara det Arsenal behöver på den defensiva mittfältspositionen. Han har hittills inte haft någon prestation som tyder på att hans kvalité inte är tillräcklig. Därför förstår jag till viss del Wengers beslut att inte värva in någon på den positionen. Problemet är att han nu missar, ungefär 3 månader av säsongen och då står vi där med Flamini. Med Arteta. Det är lätt att vara efterklok, jag vet. Men visst hade det varit bättre att rekrytera en spelare som inte går före Francis Coquelin, men samtidigt är ett kvalitétslyft jämfört med de odynamiska defensiva mittfältsalternativen vi nu förfogar över. Då hade det också funnits en möjlighet att spela Coquelin tillsammans med en annan, bra defensiv mittfältare i matcher där det krävs en bättra balans på laget. Till exempel Bayern München på Allianz Arena.
Det finns en historia av skadedrabbade Arsenalupplagor. Det här är ytterligare en i mängden. Jag gillar att Wenger tror på sin spelargrupp. Men det är lite naivt, med tanke på tidigare säsonger, att gå in i det här spelåret och tro att skador på viktiga spelare inte ska uppstå. Det är Arsenal vi pratar om. Skadorna kommer, och ingen verkar i ärlighetens namn veta hur det problemet ska lösas. Istället är det viktigt är att vara förberedd och ha god täckning med kvalité som kan kliva in och göra bra insatser när det väl händer. Det gäller att planera för hur man ska agera vid just de här tillfällena. För som man bäddar får man ligga.
Det blir intressant att se hur Arsené Wenger hanterar situationen. Om han väntar på att sina spelare blir friska och fortsätter tro på dem, eller om han köper nya i Januari? Ska han tvätta och laga sina sargade lakan eller ska han köpa nya?
Den som lever får se. Tar han rätt beslut finns vägen till titeln där. Snårig och fylld med hinder, men fullt möjlig.
/ Carl Sjögren (Twitter: calle_sjogren)
