Gästkrönika: Wenger gräver sin egen grav djupare
Förra helgen förlorade Arsenal återigen mot en rival i toppen. Och än en gång stod laget för en kollektiv kollaps. På nytt bekräftades det att Wengers naiva spelfilosofi gräver hans egen grav djupare.
I 20 år har Wenger styrt Arsenal och är en av hela den engelska fotbollens förgrundsfigurer. Han har förädlat talanger, vunnit titlar och kom till England med ett nytt utvecklande tänk, bland annat om kosthållning och träningsmetoder. Wengers spelfilosofi har varit framgångsrik under åren men han förmår inte själv att vidareutveckla den och därmed fortsätter prestationerna i toppmatcherna vara miserabla.
Förlusten i helgen förkroppsligade ett årtionde av misslyckade insatser mot de stora lagen i ligan och bara i år finns det ett axplock att ta av:
1. I premiären förlorade man hemma mot Liverpool och där misslyckades Wenger återigen förbereda sina spelare psykiskt inför en premiär.
2. Mot ett decimerat och formsvagt Tottenham stod Arsenal för en slätstruken insats och trots ett tveksamt tilldömt mål fick man inte mer än oavgjort.
3. Manchester United borta var rena katastrofen. En i mängden av matcher där Mourinho strypte Wengers endimensionella spelplan. Turligt nog räddades man av Girouds panna den gången.
4. Manchester City i helgen. Kollektiv kollaps av laget som vi sett så många gånger förut.
Det är inte bara statistiskt som Wenger inte räcker till i de stora matcherna. Det behövs inte mer än grundläggande fotbollskunskaper för att se hur utnött och enkelt det är för tränarkollegorna att utmanövrera hans spelsätt. 3-0-segrarna mot Chelsea den här säsongen och Manchester United förra säsongen på hemmaplan är exempel där undantaget bekräftar regeln. Jag kan bara komma på ett tillfälle när Wenger vågade experimentera med sin spelartrupp och frångick sin filosofi till det mer cyniska och disciplinerade. Det var mot Manchester City för snart två år sedan när man vann med 2-0 på bortaplan. Men en gång är ingen gång och efter den matchen har vi inte sett en skymt av detta igen.
Det är bara Wenger som lever kvar i sin vildaste utopi!
Problemet bygger på att Wengers tränargärning är för endimensionellt och naivt. Tar vi senast helgen som exempel så får han mycket att stämma i den första halvleken. Arsenal spelar konstruktivt och får en 1-0-ledning med sig till pausvilan. Men i den andra halvleken vänder spelarna ryggen till. Manchester City kvitterar omgående och tar över helt och hållet. Men Wenger vägrar förändra. Istället väntar han tills blödningen är som värst. Mesut Özil ville inte vara närvarande och Manchester City gjorde 2-1. Med det uppgivande kroppsspråket som Özil visade upp så förtjänar han inte 90 minuter. Istället för att Özil fick värma avbytarbänken fick Chamberlain göra det igen efter att tillträtt planen 15 minuter tidigare. Det är skamset tränaragerande att Wenger inte tagit lärdom av tidigare erfarenheter och vägrar agera när matcher glider Arsenal ur händerna.
Små trippande framsteg räcker inte längre!
Efter att Robin van Persie lämnade Arsenal 2012 överlevde klubben ett så kallat ”mellanår” säsongen 2012/2013 där truppen var svag och Wenger hade lika svårt att öppna plånboken som han har att stänga blixtlåset på jackan. Men sedan säsongen 2013/2014 har Arsenal plockat in kvalificerade stjärnor som skulle höja klubben mot toppen. Först in var Özil, sedan Sanchez och senast Petr Cech. Krypandes har framsteg gjorts och på köpet har Wenger förfinat pokalrummet med två FA-cuptitlar. Men mer då? Man prenumererar på att åka ut i Champions Leagues åttondelsfinal, i stora drag ser man lika ängsliga ut i de stora matcherna och man har inte lyckats vara nära en ligatitel en enda gång.
Samtidigt som truppen är bra nog för att utmana om en ligatitel går återigen Arsenal mot en vår som kan jämföras med vilken annan som helst. Och det är inte på grund av skador på viktiga spelare, otur med domarbeslut som Wenger alltid vill få det till eller för få tilläggsminuter. Utan problemet ligger i en cementerad Wenger som blundar eller är för okunnig för att förändra.
Det behövs någon som kan vidareutveckla eller eventuellt byta ut den spelidé Wenger byggt upp men sedan stagnerat med.
Arsenal parkerar just nu på en patenterad fjärdeplats där lagen framför ser starkare ut och där Manchester United med en Zlatan i toppform flåsar i nacken. Men vore det så sorgligt att Wenger inte klarar en topp 4-placering för första gången under sin tid i Arsenal för att inse att han inte är rätt man att leda klubben längre?
Detta var en gästkrönika ifrån Fabian Ahlstrand. Har du också knåpat på en text om Arsenal en längre tid? Har du gjort en egen analys av Arsenals spel? eller har du kanske en massa statistik att presentera? Skicka då in din text till arsenalredaktionen@gmail.com. Vi läser igenom alla texter vi får in och publicerar om det är bra skrivet och det finns en tydlig struktur och idé med texten.
/Redaktionen
