Gunners Julkalender: 1 December - Holmgången mot Leeds United
Utanför ligger snödrivorna som vindruvsklasar en vinterdag. Obefintliga. Kylan är bortexperimenterad och från skogen hörs en räv som parar sig. Det brukar den göra när det är sommartid. För ungefär så är det. Inget är sig likt. Jo, faktiskt. Spurs överraskar naturligtvis ingen. Som vanligt. Sedan är det 1 December och det är dags att rulla ut Gunners Julkalender. Det händer varje år. Så även detta år.
Vi på redaktionen kommer - under varje dag fram till jul - att presentera små gåvor från historien eller nutid, där vi visar upp små händelser från Gunners som gör oss glada, uppbragda, ledsna eller bara gör så att livet helt enkelt leker.
Så välkomna att fira lite jul med oss.
Dagens lucka tar oss tillbaka till de vilda åren 1968/69. Gunners var under en uppbyggnadsfas efter en fullkomligt miserabel tid efter Ligaguldet 1953. Man hade inte varit i närheten av att se någon form av final eller lukta på ligaguld. Man hade sett det försmädliga Spurs vinna dubbeln 1961(fortfarande det mest osannolika som hänt i världshistorien efter att man hittat en tvåhövdad utter utanför Tjerbnobyl) och var på samma nivå som lag som Birmingham, Sheffield United, Chelsea och QPR. Ligan dominerades av Leeds, Manchester-lagen, Liverpool och Everton. Men saker hade börjat hända i norra London. Arsenal nåddee ligacupfinalen 1967/68 och fick stryk mot Leeds United i en final som många kallar den smutsigaste finalen någonsin. Lagen bokstavligen avskydde varandra och tacklingarna mellan Gunners Storey, Leeds Charlton och Hunter är inget man vill visa upp som fotbollspropaganda.
När lagen möttes i ligan 1968/69 på Highbury var stämningen hög, luften var het och det gick stenhårt till. Värst var det när Gunners forward Bobby Gould råkade komma ihop sig med Leeds vansinnige keeper Gary Sprake.
Idag hade detta renderat utvisning och avstängning i veckor. Denna gång blev det tillsägelse.
Brutalt säger jag, men tycker samtidigt att vi tittar till lucka 1.
Välkomna
