Gunners julkalender 5 December
Dan' före (derby)dan' bjuder Gunners julkalender sjävklart på en klassisk NLD-drabbning.
Då var det äntligen min tur att få ta hand om ett par luckor i julkalendern. Då jag och alla andra rödvita supportrar väntat otåligt på morgondagens stora match så ska jag sjävklart skriva ett par rader om en av alla klassiska matcher mot lillebrorsan i norra London.
Min första match på plats var mot West Brom på Highbury. Då fattade jag inte riktigt hur stort det faktiskt var att vara på plats. Dessutom var det rätt jobbigt att behöva ställa sig på stolen för att se något när det blev anfall. Däremot förstod jag hur stor match min andra match på plats var. Året var 2008. Nu var det istället på Emirates och på andra sidan planhalvan stod Tottenham. Innan matchstart hade farsan, jag och tusentals andra supportrar slussats ut ur tubestationen av polis på hästar. Det var lite läskigt tyckte jag som liten grabb. Väl inne på denna då nästan nybyggda arena var ljudet öronbedövande, redan innan matchen startat. Och högre ljudnivå skulle det bli. Flera gånger.
Efter 13 minuter hade Tottenham tagit ledningen genom den tidigare Gunnern Bentley, som drog till på volley från distans. Innan halvtid kvitterade Silvestre på en hörna. En annan back, Gallas, gav Arsenal ledningen efter ett par sekunder in på andra halvleken. Arenan exploderade och mina öron gjorde på riktigt ont. Adebayor utökade till 3-1 efter 64 minuter och Emirates exploderade på nytt. Nu hade dock mina öron vant sig. Ett par minuter senare reducerade Bent och Tottenham till 3-2, men ingen var särskilt orolig utan fortsatte bara att sjunga och håna supportrarna i ena hörnet. Supportrar som fick ett hastigt slut på sitt målfirande när van Persie tryckte in 4-2.
One, nill and you f*cked it up ekade över hela Ashburton Grove när fjärdedomaren höll på att fixa sin tavla för att visa tilläggstiden. Många hade nu lämnat bortasektionen. Då drev Jenas ostört fram mot straffområdet, placerade in en boll och såg hur bollen gick in bakom Almunia. Jenas firade knappt och bortasupportrarna som fanns kvar firande inte heller särskilt mycket.
Hemmafansen hade fyra nervösa tilläggsminuter innan man kunde fira ordentligt. När det bara var ett par sekunder kvar av tilläggstiden kunde dock hemmafansen börja slappna av och fira lite. Åter ekade One, nill and you f*cked it up på läktarna. Då klippte Luka Modric till från distans. Almunia sträckte ordentligt på sig och styrde bollen i stolpen. Arenan tystnade. Vid stolpen fanns Lennon som kunde placera in bollen och kvitteringen. Den lilla skaran av supportrar som fanns kvar på bortasektionen trodde inte sina ögon, inte heller hemmasupportrarna som höll på att fira en seger.
Domaren Martin Atkinson blåste av matchen och nu ekade en annan sång istället. Four, two and you f*cked it up.
Jag satt helt chockad och visste inte alls vad det var för match jag hade sett.
Förhoppningsvis slipper vi se ett sent poängtapp imorgon.
(Dagen efter köade jag och pappa i flera timmar vid shoppen The Armoury vid Emirates för att jag skulle få FIFA09 och en autograf av Adebayor. Ett val som nu känns både orimligt och oerhört korkat. Speciellt då det inte fanns några spel kvar när vi kom fram till honom...)