Gunners sörjer David Herd - en av klubbens stora målskyttar
Han gjorde 107 mål för Gunners i en tid när Gunners seglade i ett ingenmansland.
Nu seglar han vidare själv i ett eget land och vi hoppas att han får tid att sätta ett och annat mål i himlakrysset. David Herd gick bort häromdagen och här följer några rader om en Centurion, som troligtvis är okänd för många.
För David Herd är ett unikum. En spelare som tillhör topp-20 av de största målskyttarna inet bara hos Gunners, utan även hos Manchester United. Zlatan&Co visade sin vördnad när de uppträdde i sorgband i helgen som gick.
En notorisk målskytt, som alltd låg på lur i straffområdet och bombade in bollarna. Han föddes i skotska Hamilton 1936 och växte upp utanför Manchester, där han inledde sin karriär i närbelägna Stockport.Han var snabbt sedd som en duktig spelare och känd för att ha ett riktig projektil i foten, som fick målvakterna på fall. Han var tidigt supporter av Manchester United och redan på det tidiga 50-talet så var det nära att han landade i klubben, men efter några missade kontakter och ändrade åsikter, så landade han i London istället, där Gunners förtvivlat sökte efter ersättare till de flyende Reg Lewis, Peter Goring och Doug Lishman.Det skall sägas att det tog tid för tränare Whittaker och sedermera Crayston att förstå Herds storhet och först så parkerades han bakom Cliff Holton, men då denne flyttades nedåt i planen, så gavs det plats för den hårdskjutande skotten, som började bomba in mål och mellan 1956/57 och 1960/61 så vann han Gunners interna skytteliga varje år. Med 29 mål 1960/61, så var han en av ligans bästa målskyttar och naturligtvis av intresse för många. Tillika var han missnöjd med Gunners kapsejsade ambitioner.
Vän av ordning skall notera att Gunners inte vann ett enda dugg mellan 1953 och 1971.
Nada. Nichts.
De var inte heller i närheten av att vinna något och klubben försvann i ett ingenmansland som liknar det land som Spurs lever i. Den gamle målvakten George Swindin hade tagit över rollen som tränare i klubben och dennes ambitioner var inte heller lysande och han var - trots 29 mål - inte till övers imponerad av Herds arbetsmoral på planen och gjorde vad han kunde för att hitta vettiga möjligheter till byte. Bland annat var Newcastles mittfältare George Eastham på tapeten som byte men det bytet blev inte av. Eastham kom dock senare till Gunners. Istället dök Manchester United upp som intresserade,och 37000 pund bytte ficka och den målfrejdige skotten flyttade tillbaka till staden han vuxit upp i och fortsatte sitt målskytte- fast i andra färger och annan miljö. Här blommade han upp ytterligare och kunde innan karriären lades åt sidan visa upp över 100 mål för United, två ligaguld och ett cupguld. Han var också med i förmatcherna till Europacupvinsten 1968, men missade finalen, då Brian Kidd fick spela. Mest flagrant var hans insats i FA-cupfinalen 1963, så han gjorde två mål och sedan matchen mot Sunderland, då han lyckades göra tre mål på tre olika målvakter.
David Herd var en fantastisk forward på många sätt. Hos United förädlades hans målskytte till att bli en riktig straffområdesspecialist, där han försedd med bollar av Bobby Charlton, Denis Law och Paddy Crerand öste in mål och när karriären summeras så är han 145 mål på 265 matcher något alldeles enastående och ger honom en 13e plats bland United främsta målskyttar genom tiderna. Intressant är att Herd agerade i en tid- både i Gunners och Manchester - där fokuset egentligen var på så mycket annat. manchester vimlade av andra nykläckta stjärnor som fick uppmärksamhet och Gunners var det inte många som tog notis om heller. The Independent skrev en hyllningsartikelmom honom och sammanfatttade texten med " David Herd played out his career in the shadow of greatness - but was a star in his own right". Så rätt.
Efter United blev det Stoke och en liten tid på Irland innan han återvände till Manchester för att öppna upp en firma för att sälja bilar.
Den 1 oktober gick han bort. 82 år gammal och två stora engelska klubbar sörjer en ännu storre målskytt. RIP David Herd. .
