Idag firar vi - som vanligt - St Totteringham's Day
Jag förstår inte vad som behövs för att göra kampen om norra London spännande. Inte ens med ett mega-försprång eller att vi lade oss i North London Derby eller att Bale gör mål i åttionionde gång efter annan..nä inte ens det. Så nästa år, så får Gunners tänka ut något annat. Nu har vi skickat iväg Fábregas, Nasri, Song, van Persie, Clichy och allt vad de heter. Nästa år så utgår jag ifrån att vi spelar halva laget med damlaget och resten av säsongen spelar Walcott-Giroud-Wilshere och Cazorla med sockiplast. Möjligtvis kan kampen om norra London bli lite spännande då.
Erik Niva, som är en ärke-Spursare, måste ha lidit i studon och vad jag njöt av stunden när han satt och bet ihop och sade "Den här dagen var Spurs förlorare". Å blåljuger. "Den här dagen"? Tjena moss. Det sitter ingraverat i klubbmärket att klubben aldrig kommer att räcka till. Har man en kastrerad tupp på klubbmärket, så känns det inte direkt offensivt.
Så när man nu räknar ihop säsongen, så står vi här. Återigen. Same procedure as every year. Som årstiderna, som julafton, som påsk och midsommar. Det kommer varje år. Arsenal firar St Totteringham's Day. I. År. Igen. För 18e året i rad.Jag var aldrig orolig. Jag blir sällan det. Inte när Wenger håller i trådarna och det handlar om Tottenham. Jag ser fram emot en fullsatt Champions league och matcher mot Dortmund, Barcelona, Juventus. Men kanske kastar man en avundsjuk blick mot ett fullsatt White Hart Lane när ett sylvasst estniskt lag kommer på besök. Eller kanske något publikfriande lag från Luxemburg. Det blir säkert fulla hus.
Vi firar St Totteringham's Day idag och den känslan är härlig. Men väldigt normal. Victoria Concordia Crescit. Seger genom harmoni. Blir inte tydligare än så.
