Inför: Arsenal - Chelsea
Final i FA-cupen. Här har vi varit förut. Även mot morgondagens motstånd. Arteta eller Lampard? Repris på 2017 eller 2019? Imorgon smäller det.
Arsenal:
Vi kan passa på att sammanfatta lite av vår säsong med säsongens sista match. Det har varit en hel del bottennapp denna säsongen. Under första halvan av säsongen var vi ett av lagen med flest skott på mål, inte med oss, utan mot oss. Vi avverkade Unai Emery, Fredrik Ljungberg som interim och nu till slut Mikel Arteta. Så vad minns vi bäst? 3-1 förlust mot Liverpool i omgång 3 den 24 augusti 2019 eller vinsten med 2-1 mot samma manskap för 16 dagar sedan? Det bestämmer ni helt själva. Klart är dock att vi avslutar säsongen på plats 8 i tabellen. En enorm missräkning för klubben i den allra högsta graden.
Nog om det! Vi är i final i FA-cupen! Mesta mästare! Det är väl något att hänga i granen iallafall. Med 13 vinster ä vi nummer ett i hela det engelska ligasystemet. Manchester United är bakom oss med 12 vinster och på numero tres hittar vi inga mindre än Chelsea med sina 8 vinster. Vi är en gigant i denna turneringen, jag vet inte om det är för att vi tar den mer på allvar än vad andra lag gör men vi är här igen. Gång på gång, även i nutid, hittar vi Arsenal Football Club i en final i världens äldsta cup. 2014, 2015 och 2017 är minnen jag som supporter fortfarande har på näthinnan och 2015 var undertecknad på plats för att se semifinalen mellan Arsenal och Reading. En match som efter förlängning slutade med 2-1 då Alexis Sanchez gjorde båda målen och avgjorde i förlänging. Dock satt jag i bortasektionen utan vetskap på förhand, men varför är en historia vi kan lämna åt en annan dag. Det var min 20-årspresent från mina föräldrar och det var då jag fick se min absolut första match på plats. Ni kan då förstå att det finns ett känslomässigt värde i FA-cupen för min del. Innan FA-cupen hade jag som supporter aldrig fått se mitt lag lyfta en buckla. Vinsten 2005 eller invincible-säsongen så var jag inte så inbiten som jag är idag. Många har varit supportrar längre än vad jag har varit men de två vinsterna jag precis beskrev är bilder och videor från en mer distant tid för mig. Mikel Arteta var där 2014, han var där 2015 och nu kommer han att vara där 2020. Men denna gången som tränare. Det är inte mot Hull City nu, det är heller inte mot Aston Villa. Nu är det gigant mog gigant, Arsenal - Chelsea. Let's go, nu är det dans på Wembley som gäller.
Alla vet att enda chansen för oss att nå Europa League i år är att vinna FA-cupen. Mikel Arteta fick frågan på presskonferensen och jag kommer istället visa er vad spanjoren hade att säga om saken. "Financially it would be really helpful. Obviously in the sporting side as well because to play in Europe for this club is a must and we have the oppurtunity to do both tomorrow".
Mustafi, Chambers, Leno, Mari och Martinelli kommer att missa matchen på grund av skador. Jag antar dessutom att Guendouzi och Özil kommer fortsätta i minusgrader i frysboxen. En liknande elva som funkade mot Manchester City väntar jag mig. Pepe kommer vara nyttig för att såra en bräcklig försvarslinje i Chelsea, Saka borde spela istället för AMN. Eventuellt att vi inte vågar köra så pass offensivt på vår vänsterkant och då kommer Saka göra plats för AMN.
Potentiell startelva: (3-4-3)
Martinez
Kolasinac - Luiz - Tierney
Bellerin - Ceballos - Xhaka - Saka
Pepe - Lacazette - Aubameyang
Chelsea:
Kudos till Frank Lampard och säsongen de haft. De hade en transfer ban och fick inte värva en endaste spelare. Då fick de likt Manchester Uniteds "Class of 92" förlita sig på yngre förmågor. Vilken utväxling de fått på dessa ynglingar. Mason Mount har visat sig vara en smärre succé, Reece James kan eventuellt bli en ny storspelare och Billy Gilmour har pulveriserat större mostånd än oss under matcher. Pulisic var det enda nyförvärvet man kunde få fram och han har gjort nio mål och fyra assist på 18 starter. Willian är pånyttfödd och spelar för nytt kontrakt. Lägg därtill att det finns kvalité i form av Kanté, Kovacic och Azpilicueta i truppen. De tappade fjärdeplatsen till Manchester United till slut men med omständigheterna är det en fullt godkänd säsong som kan förgyllas med guldkant imorgon. Nästa säsong kommer målsprutan Timo Werner och assistkungen Hakim Ziyech till klubben. Eventuellt någon till (Kai Havertz) och Chelsea ser farliga ut inför nästa säsong.
Formen i Chelsea går likt oss lite upp och ner. I ligan har de haft problem mot topplagen men i cupen gör de absolut inga misstag. Innan morgondagens final har man slagit ut Liverpool, Leicester och senast Manchester United. Men emmelan det är man en hårsmån från att förlora poäng mot Crystal Palace. Dessutom blir man överkörda av succélaget Sheffiel United med 3-0. Jumbon Norwich vinner man bara med 1-0 mot och West Ham vann sitt derby med 3-2. De har absolut ingenting att spela för förutom denna titeln. Men titlar är givetvis åtråvärda och om formen som de visat i cupen håller i sig så får vi kämpa imorgon. Likt Arteta är nog Lampard enormt sugen på att gå ifrån sin första säsong som tränare i högstaligan med en titel.
Något Arsenal måste göra är att skjuta mycket. Tveklöst överdrivet mycket om världens dyraste målvakt Kepa vaktar kassen. Enligt xG (expected goals) så är Kepa den sämsta målvakten i ligan. Så pass dålig att även Frank Lampard har valt att delvis peta honom. Bakom honom finns Willy Caballero. Så skjut för guds skull.
Loftus-Cheek kommer att missa matchen men Kanté och Willian är tillbaka i truppen. Willian är förmodligen närmst en startelva och det kan även vara så att det blir hans sista match i Chelsea.
Potentiell startelva: (3-4-3)
Caballero
Azpilicueta - Zouma - Rudiger/Christensen
James - Kovacic - Jorginho - Alonso
Mount - Giroud - Willian
